—— LL -— —
———— 2 2————————m!
de enligt vårt förmenande framkalla; men vi
kunna icke frångå vår mening, att så skett.
Det teaterfolk han förevisar består af: en
teaterdirektör som är en rå och okunnig
korporal; en annan teaterdirektör, som är lika
okunnig och inbilsk, som lefver på vigilans
och gifter sig: för några gamla kostymer;
en primadonna, som grasseras af ursinvig af-
und; en aktris, som är det blott för att snart
sagdt på hvad vilkor som helst fånga en man
eller en älskare och hvilken skildrar teater.
personalen såsom i allmänhet moraliskt för-
derfvad; en skådespelare som kommer drocken
på en repetition och låter förleda sig att dricka
tills han blir alldeles förfallen; en förste äl-
skare, om hvilken visserligen intet annat ondt
kan sägas, än att han är en dålig skådespe-
lare; ändtligen en enda — sånger:kan Caro
lina — som är ett mönster af ädla tänkesätc,
jemte det att hon är en konstnärlig storhet,
Hr Hodell misstager sig uti sin föreställ.
niog, att Dagens Nyheter och hela den rätt-
tänkande delen af pressen skulle hafvå skil-
drat förhållandet inom de härvarande kung-
liga teatrarnes styrelse på sämma sätt som
Fäderneslandet och Söndagsnisse. Den rätt-
täpkande delen af pressen har aldrig tillåtit
sig att meddela mer eller mindre sanno-
lika, mer eller mindre tillförlitliga anekdoter
om yttranden och åtgöranden af de kungliga
teatrarnes direktör, i ändamål att ingifva s1-
mänheten den föreställning, att denne di.
rektör är ytterligt okunnig och inskränkt.
Om någon af dessa anekdoter varit sann, ha
vi ansett det förråda. dålig ton hos interlo-
kutörerne att utsprida den; och har den icke
varit sann, så har det varit otillständigt af
Fäderneslandet och Söndags-Nisse att berötta
den. Och hr Hodells malplacerade .seener i
fjerde akten äro in enting annat än illustra-
tioner till dessa anekdoter! — Vi kunna icke
underlåta den anmärkning att det tager si
bra besynnerligt ut att den kungliga teater-
direktionen nu -för tiden ofta fördömes, me-
dan hvad den gör ännu vida oftare beröm-
mes. Det har knapt gifvits under ett par
ärs förlopp något dramatiskt stycke eller nå-
0n Opera, utan att en och annan eller samt-
liga tidningar varmt lofordat både styckena
och utförandet, men ändock ropas emellanåt
korsfäst! derför att teaterns s ulder, stora
förut, blifvit ytterligare ökade under den nu-
varande direktören. Så länge det icke satts,
ens på det aflägsnaste sätt, i fråga att riks-
dagen skall betala skulderna och så länge
teatrarnes prestationer berömmas, tycks det
vara särdeles ivkonseqvent att fördöma di-
rektören, om hvilken vi för öfrigt icke känna
någonting annat än hvad hvar och en kan
känna genom teatrarnes prestationer.
Hr Hodell har utan tvifvel trott Sig gagna
det svenska dramat genom det. medel han an-
vändt. Hurovida han deruti lyckas skola vi
ej yttra någon gissning om, men vi tro att
den bildade allmänheten skall hålla med 038
om att medlet är oriktigt och att dess bes
gagnande icke ens: för den bästa afsigt kan
vinna ursäkt. — Hr Hodell har så goda ten-
denser, och han har på de sednare åren gått
framåt så mycket i takt och diktion, att deraf
kan hemtas förtröstan att han snart sjelf
skall inse att han i de nu ifrågavarande sce-
nerna i Teaterlif gjort ett afsteg från den
soda smakens reglor, ett afsteg, som vi hop-
Das måtte blifva det sista.
) Blåsktggs-genren är längesedan öfvergifyen
å de knugliga teatrarne.
prroemm——