Paris gator. — Men här är gudomligt vac-
kert, yttrade Janet i en ton af beundran.
Nu är att märka, att af allt det vackra,
som denna dag var att skåda i Pall Mall,
de damer icke undantagna, som från mor-
gonen till qvällen i ståtliga ekipager fär-
dades derigenom, var Janet sjelf det vack-
raste. Hon var en nyss utsprucken ros,
skön, frisk, god och oskuldsfull. Nästan
alla menniskor, som hon och hennes far
mötte, vände sig om för att se och
beundra henne; men derpå gaf hvarken
hon sjelf eller Ferrol akt. Hon tänkte på
andra saker, och han med. Den förflutna
tiden och framtiden, med ett ord det från-
varande fyllde hans själ. Det närvarande
åter var för henne allt — hvad hon såg
omkring sig, den nya verlden.
Till slut väcktes han ur sina drömmar
af en röst, som tilltalade honom. Den kom
från en droska, som nyss stannat, och ur
hvilken lord Ewyas i detsamma hoppade
ned, räckande fadren handen.
— Så får jag då ändtligen se er, yttra-
de lorden (ty de hade icke träffats, sedan
familjen Ferrol kom hem från sin resa till
kontinenten). Det gläder mig, att ni kom-
mit tillbaka... och jag hoppas, att ni mår
väl?
Medan han sade detta, hvilade hans blick
på Janet, som hade glömt honem och icke
genom något tecken angaf, att hon kände