ögon voro fästade på den lidande Martha
med ett uttryck, som endast af det gäll-
samma och ohyggliga i hans belägenhet
kunde förklaras.
En qvinna tillkallades och tog Martha
Franks under sin vård; det gick icke an
lemna henne i det tillstånd, hvari hon be-
fann sig, utan nödig hjelp och skötsel.
Männen rådgjorde emellertid angående de
åtgärder, som borde vidtagas med den
gamla.
— Hon är otvifvelaktigt skyldig till stöld,
yttrade Ferrol, då de bådo honom uttala
sin mening. Men deremot förefinnas inga
tillräckliga skäl till att anklaga henne för
— det andra. Hon kan aldrig öfverbevisas
om att ha mördat. — Dessa samma ord
yttrade ni om hennes man för aderton år
sedan, sade herr. . Den gången hade ni
rätt. — Och jag har det sannolikt äfven
nu. Jag aflägsnar mig emellertid; ty jag
vill icke i någon mån inverka på ert be-
slut. Jag är ej rätta mannen att döma i
denna sak; den stackars Menniskan må
lida följderna af sin fåfänga.
Han lemnade stugan. Martha blef häk-
tad såsom misstänkt för delaktighet i mor-
det på Anne Ferrol, i