ANDRA KAMMAREN. Diskussionen om kronans rätt till skånska hemman. Med en känsla af nyfikenhet motsågs andra kammarens sammanträde i lördags afton, ty främst på föredragningslistan stod en brännande fråga — den neml. om en undersökning af eganderättsförhållandena i Skåne. Åhörareläktarne voro fyllda kl. 6 och kammaren vid början af ett aftopplenum ovavligt talrikt besatt. Då denna tidning redogjort för det utlåtande, som andra kammarens tillfälliga utskott n:o 3 afgitvit öfver hr Ola Jönssons motion, torde det vara öfverflödigt att här ånyo lemna en sådan redogörelse. Motionären, som först erhöll ordet, underkastade detta :betänkande, omfattande 32 fulla sidor, en partiel kritik, beriktigade några af dess uppgifter och kompletterade andra, samt fällde deröfver det totalomdömet, att det var icke en granskning af frågan, utan ett ganska väl utfördt advokatoriskt försvar för en sjuk sak. Tal. hade sig bekant, att man ämnade. sprida detta betänkande med Stockholmstidningarnsa, för att få det läst i landet, och han ville af denna orsak komplettera det med ett utdrag af ett arbete, utgifvet af en afliden tjensteman i kammarrätten, och hvilket utdrag han nu uppläste. Det var en mörk skildring af de skånska böndernas behandling i förra århundradet och framställde i ingalunda ljus dager dåvarande skånska magnaters beteende mot bönderna, hvilka på flerehanda sätt tvingades från sina kronohemman, som lades i ödesmål och derefter som god pris togos och gjordes till frälse. Då liksom nu funnos emellertid herremän, som behandlade bönderna väl, och deras namn lefva i välsignadt minne. Hvad motionären nu. begärt, är ej annat än hvad han trodde Stockholms stadsfullmäktige redan uttört i afseende å vissa tomter i hufvudstaden, nemligen en undersökning. I Stockholm hade undersökningen ledt derhän, att åtskilliga husegare fått betala tomtedelar, hvilka inkräktats, och samma utgång kan undersökningen få i Skåne, der för öfrigt, såsom ofta förut anförts i denna tidning, flera hemman blifvit till kronan återvunna. I Kristianstad hade stadsfullmäktige anställt en liknande undersökning med den påföljd, att de nu tvista om stadens jordar. Tal. hoppades, att representanten för nämnde stad ville Iemna upplysning om detta förhållande. Man hade klandrat att tal. framkommit med denna motion, emedan den betraktats såsom understödjande obilliga och rättslösa anspråk samt att den skulle öka oron i Skåne. Hvad det senare beträffar så hade ju farhågorna visat sig vara alldeles ogrundade, och i afseende på det förra, så kunde väl ej nekas, att de betrycktas sträfvan att på laglig väg afskudda sig ett förhatligt ok är lika berättigad, som magnaternas sträfvan att befästa sin makt. Inom mensklighetens två stora klasser, de rika och de fattiga, har denna sträfvan i alla tider pågått. Kan det då anses vara något för staten främmande eller obehörigt att, när en stor klass medborgare lider förtryck och ej kan bjelpa sig sjelf, mellankomma och lemna det skydd, den tillförsäkrat alla? Tal. kunde ej tro detta och yrkade derför bifall till motionen. Det kunde ej vara mer än en tanke om den moderation, hvarmed hr Oia Jönsson yttrade sig; och den ton, hvari ombudet för Kristianstad, hr assessor Bergström, svarade honom, gjorde derföre ett mindre godt intryck. Han gycklade deröfver att hr Ola Jönsson tackat utskottet för dess utredande utlåtande. Han sade att hr Jönsson vore ett bevis på att en skånsk bonde ej låter skrämma sig; tvärtom hade hr Jönsson sjelf tillåtit rig, under förra riksdagen, att hota andra. Hr B. upplyste derefter, angående do omtvistade jordarna i Kristianstad, att det var konungens befallningshafvande, som ålagt stadsfullmäktige att återvinna jordarne åt staden från de enskilda samhällsmedlemmar, som hittills besuttit dem; att förlikning blifvit desse erbjuden, och att endast de, som ej vilja antaga denna, fråndömas sina jordar. Hr Ola Jönsson, som trodde sig känna sina rättigheter och skyldigheter som representant, förnekade att hafva fällt några hotelser och uppmanade hr Bergström att uppgifva när sådant skett, men denne besvarade icke denna uppmaning. Sedan hr Åke Andersson instämt i motionärens yrkande, blef förslaget förkastadt, för denna gång. För anläggning af nya eller förbättning af gamla vägar hade k. m:t begärt och statsutskottet tillstyrkt en summa af 150,000 rdr och bifölls detta af kammaren. Å det vid 1865— 1866 års riksdag beviljade anslag till vägan