Får kronån lof att taga vara
å sitt?
Frågan: har kronan obehörigt gått förlustig
en del jord i Skåre, är så ny att det icke
kan väcka förundran om den med blandade
känslor blifvit mottagen; och intresset att
oförkränkt behålla egendom, som blifvit ärfd
eller förvärfd, äfven om den på obehörigt sätt
kommit i föregående innehafvares händer, är
så mäktigt, att man måste finna helt natur-
ligt att jordegare i, Skåne blifvit både för-
bittrade och förskräckta genom hr Ola. Jöns-
sons motion: att riksdagen må hos regeringen
anbålla att den ville genom en komite låta
utreda frågan om hvilka fasta egendomar,
jemte andra förmåner och rättigheter, som i
Skåne blifvit kronan på det sätt afhände
att kronan dertill har återvinningsrätt.
Icke lika lätt är att förklara hvarföre an-
dra kammarens tillfälliga utskott n:o 3 tillstyrkt
kammaren attlemna ifrågavarande motion utan
vidare afseende. Utskottet har sökt skäl för
sitt råd och funnit sådana, men icke några
hållbara. Dess utlåtande, ehuru utgörande
32 sidor i qvart, är särdeles tomt. Det må
ursäktas. Ett sådant ämne, som det motio-
nen afhandlar, har icke förevarit under den
tid, då utskottets ledamöter — rästan alle-
sammans riksdagsmän af den nya regimen —
varit inne i de allmänna ärendenas beredning,
såsom man någon gång kallat riksdagen.
Utskottet har till en början skrifvit en ut-
förlig kritik öfver sjelfva motionen. Denna
kritik kan saklöst lemnas åsido.
Sedan aflossar utskottet mot förslaget ett
skott, som är ämnadt till grundskott, men blif-
vit en bom.
Utskottet säger nemligen: det är principiellt
oriktigt att förorda tillsättande af en komitå,
som kunde komma att, jemte kronans, äfven
utreda enskildes rätt, hvarmed riksdagen, en-
ligt 90 R. F., icke eger befatta sig.
Om detta påstående är riktigt, skulle riks-
dagen krappast kunna begära nedsättande af
någon komite för utredning af en allmän frågas,
by dervid Zan alltid hända att komitn kan
komma att t. ex. i en offentlig handling uti
ett arkiv finna, jemte kronans rätt berörande
upplysningar, älven några som angå enskild
mans rätt. Evligt tillfälliga utskottets lära
skulle rikets ständer icke ha egt befogenhet
att begära förordnande af särskilde tjenste-
män för att upprätta nya jordeböcker, ty un-
ler genompäsndet af och jemförelsen emellan
jordeböcker från olika tider kunna dessa tjen-
stemän råka finna att ett eller annat hemman,
som ru står antecknadt såsom krono-,i sjelfva
verket är skåtte- eller kyrkohemman.
Utskottets räsonnemang är absurdt och det
har längesedan blifvit faktiskt underkändt.
Rikets ständer anhöllo nemligen i skrifvelse
ut dera 12 dec. 1840 hos kungl. maj:t att k.
n. måtte förordra om anställande af rättegång
rid vederbörlig domstol angående-återvinnande
ill kronan af jordegande- och dispositions-
ätten till de s. k. kyrkohemmanen Hal-
and.
Tslifälliga utskottet synes icke ha känt dena
råa 1815 till 1850 vid riksdagarne ständigt
sterkommands frågan om de halländska kyrko-
wemmanen. Dar är mycket lik den nu af är
Jia. Jönsson väckta angående skånska hem-
nan, och om dat än lyckas att nu få den
notioner förkastad, skall frågan icke desto
nindre stå upp igen till dess att den blir
öst.
Målet angående de halländska kyrkobem-
naren är i det afseendet lärorikt. K. m:t
sfslog: Rikets Stärders anhållan om rättegångs
inställande och föreslog i stället ständerosa
utt bestämma vissa vilkor för vinnande af den
fran omtalta jordsgands- och dispositionsrät-
en (d. v. s kronan skulle göra vissa upp-
offrinogar för att återbekomma hvad som kan-
tända vore hennes rättmätiga egendom). Stäa-