Får kronån lof att taga vara å sitt? Frågan: har kronan obehörigt gått förlustig en del jord i Skåre, är så ny att det icke kan väcka förundran om den med blandade känslor blifvit mottagen; och intresset att oförkränkt behålla egendom, som blifvit ärfd eller förvärfd, äfven om den på obehörigt sätt kommit i föregående innehafvares händer, är så mäktigt, att man måste finna helt naturligt att jordegare i, Skåne blifvit både förbittrade och förskräckta genom hr Ola. Jönssons motion: att riksdagen må hos regeringen anbålla att den ville genom en komite låta utreda frågan om hvilka fasta egendomar, jemte andra förmåner och rättigheter, som i Skåne blifvit kronan på det sätt afhände att kronan dertill har återvinningsrätt. Icke lika lätt är att förklara hvarföre andra kammarens tillfälliga utskott n:o 3 tillstyrkt kammaren attlemna ifrågavarande motion utan vidare afseende. Utskottet har sökt skäl för sitt råd och funnit sådana, men icke några hållbara. Dess utlåtande, ehuru utgörande 32 sidor i qvart, är särdeles tomt. Det må ursäktas. Ett sådant ämne, som det motionen afhandlar, har icke förevarit under den tid, då utskottets ledamöter — rästan allesammans riksdagsmän af den nya regimen — varit inne i de allmänna ärendenas beredning, såsom man någon gång kallat riksdagen. Utskottet har till en början skrifvit en utförlig kritik öfver sjelfva motionen. Denna kritik kan saklöst lemnas åsido. Sedan aflossar utskottet mot förslaget ett skott, som är ämnadt till grundskott, men blifvit en bom. Utskottet säger nemligen: det är principiellt oriktigt att förorda tillsättande af en komitå, som kunde komma att, jemte kronans, äfven utreda enskildes rätt, hvarmed riksdagen, enligt 90 R. F., icke eger befatta sig. Om detta påstående är riktigt, skulle riksdagen krappast kunna begära nedsättande af någon komite för utredning af en allmän frågas, by dervid Zan alltid hända att komitn kan komma att t. ex. i en offentlig handling uti ett arkiv finna, jemte kronans rätt berörande upplysningar, älven några som angå enskild mans rätt. Evligt tillfälliga utskottets lära skulle rikets ständer icke ha egt befogenhet att begära förordnande af särskilde tjenstemän för att upprätta nya jordeböcker, ty unler genompäsndet af och jemförelsen emellan jordeböcker från olika tider kunna dessa tjenstemän råka finna att ett eller annat hemman, som ru står antecknadt såsom krono-,i sjelfva verket är skåtteeller kyrkohemman. Utskottets räsonnemang är absurdt och det har längesedan blifvit faktiskt underkändt. Rikets ständer anhöllo nemligen i skrifvelse ut dera 12 dec. 1840 hos kungl. maj:t att k. n. måtte förordra om anställande af rättegång rid vederbörlig domstol angående-återvinnande ill kronan af jordegandeoch dispositionsätten till de s. k. kyrkohemmanen Haland. Tslifälliga utskottet synes icke ha känt dena råa 1815 till 1850 vid riksdagarne ständigt sterkommands frågan om de halländska kyrkowemmanen. Dar är mycket lik den nu af är Jia. Jönsson väckta angående skånska hemnan, och om dat än lyckas att nu få den notioner förkastad, skall frågan icke desto nindre stå upp igen till dess att den blir öst. Målet angående de halländska kyrkobemnaren är i det afseendet lärorikt. K. m:t sfslog: Rikets Stärders anhållan om rättegångs inställande och föreslog i stället ständerosa utt bestämma vissa vilkor för vinnande af den fran omtalta jordsgandsoch dispositionsräten (d. v. s kronan skulle göra vissa uppoffrinogar för att återbekomma hvad som kantända vore hennes rättmätiga egendom). Stäa