rade Hellström, om han också kommer, så får du ändå ej tala med honom. — Ah prat, svarade Str., här har du 1,300 rdr i kontanter att lemna E. Hellström gick sedan till Bish och sade: Du måste ovilkorligen skicka efter karlen! En stund derefter, sedan E. ankommit, hade Hellström lemnat honom 1,300 rdr, nemligen en 1,000-rdrs-sedel och tre 100-rdrs-sedlar af riksbankens, på sin förstugubro. — E. nekar härtill, men Hellström påstår bestämdt att E. mottagit dessa penningar af honom. Poliskommissarien Cederborg intygar att de 100rdrs-sedlar, som blifvit funna hosE., voro af riksbankens. Hellström berättar vidare att 1 timme före Levins ankomst, omkring kl. half 5, hade Synnerberg kommit till H. och frågat om han finge tala med E., då Hellström svarat, att det ej läte sig göra, emedan E. stod under bevakning, hvarefter Synnerberg gått bort. En stand förut hade landsgevaldigern kommit till Hellström och bedt att få låna pengar tills Levin anlände samt i detsamma utropat: det är bestämdt E. som kommer der! då Hellström sagt: följ efter och tag honom! Gevaldigern hade då gått, men snart återkommit och sagt, att han ej såg något annat in ett par tomma droskor, då Hellström yttrat; sök att få tag i honom! Gevaldigern hade då sagt: jag har inga häktningsordres på mig. Då Hellström under resan till Södertelge var tillsammans med Grubb, hade denne beklagatsig öfver E. och yttrat att denne var en kanalje, som af hämnd ville draga G. in i saken m. m., samt frågat huru det tillgick vid E:s hiktning, och hvad denne då hade yttrat. Vidare säger Hellström att Str. omtalat för honom att han sagt det häktningsordres voro utfärdade på G. och tror Hellström att detta skett för att preja åt sig penningar af denne. Föröfrigt hade H. aldrig hört BE. säga atthan varit arg på G., men att han yttrat, det G. vore en stor fähond. Vid Erikssons afresa hade hans hustru stått på platformen och gråtit samt bedt att få tala vid sin man. Hellström hade då frågat gevaldigern, om hon kunde få tala vid E., hvilket gevaldigern, efter något betänkande, medgifvit. Hellström hade derefter ögonblickligen gått bort för attinlasta dynamit. Då han återkom, hade han sett E. uppstigen på vagnen och hans kamrater stå rundt omkring, gifvande honom mat och penningar. — Hellström lemnar här till domaren ett under edsförbindelse bevittnadt intyg, som till alla delar bekräftar Hellströms utsago härutinnan. På Cederborgs fråga, om H. tror ait Str., Hamnström och Synnerberg ville förhjelpa BE. att resa till Amerika, säger H, att han ända till sista dagen trott, att de cj ville att E. skulle rymma, i synnerhet Synnerberg och Hamnström; men hvad Strömbom beträffar, siger Hellström att det är hans fullkomliga öfvertygelse att denne sökt befordra Erikssons flykt på Grubbs bekostnad, men att Str. haft sina order af Hamnström. H. säger äfven, att de af domarn förevisade aktierna äro alldeles lika med dem, som E. erhöll vid Liljeholmen. Slutligen tillägger Hellström att han några dagar efter Grubbs afresa hade mött Synnerberg på Gustaf Adolfs torg, då S: bedt H. följa med till E:s hustru, emedan 8. ville ha fullmakt af henne att föra Erikssons talan vid rättegången. Hustru E. hade då sagt, att hon skulle komma till Synnerbergy -och-tror H. att Str. gifvit Synnerb. det uppdraget.