rade Hellström, om han också kommer, så får
du ändå ej tala med honom. — Ah prat, sva-
rade Str., här har du 1,300 rdr i kontanter att
lemna E. Hellström gick sedan till Bish och
sade: Du måste ovilkorligen skicka efter kar-
len! En stund derefter, sedan E. ankommit, hade
Hellström lemnat honom 1,300 rdr, nemligen en
1,000-rdrs-sedel och tre 100-rdrs-sedlar af riksban-
kens, på sin förstugubro. — E. nekar härtill,
men Hellström påstår bestämdt att E. mottagit
dessa penningar af honom.
Poliskommissarien Cederborg intygar att de 100-
rdrs-sedlar, som blifvit funna hosE., voro af riks-
bankens.
Hellström berättar vidare att 1 timme före Le-
vins ankomst, omkring kl. half 5, hade Synner-
berg kommit till H. och frågat om han finge tala
med E., då Hellström svarat, att det ej läte sig
göra, emedan E. stod under bevakning, hvarefter
Synnerberg gått bort. En stand förut hade lands-
gevaldigern kommit till Hellström och bedt att få
låna pengar tills Levin anlände samt i detsamma
utropat: det är bestämdt E. som kommer der!
då Hellström sagt: följ efter och tag honom!
Gevaldigern hade då gått, men snart återkommit
och sagt, att han ej såg något annat in ett par
tomma droskor, då Hellström yttrat; sök att få
tag i honom! Gevaldigern hade då sagt: jag
har inga häktningsordres på mig.
Då Hellström under resan till Södertelge var
tillsammans med Grubb, hade denne beklagatsig
öfver E. och yttrat att denne var en kanalje, som
af hämnd ville draga G. in i saken m. m., samt
frågat huru det tillgick vid E:s hiktning, och
hvad denne då hade yttrat.
Vidare säger Hellström att Str. omtalat för
honom att han sagt det häktningsordres voro ut-
färdade på G. och tror Hellström att detta skett
för att preja åt sig penningar af denne. Föröf-
rigt hade H. aldrig hört BE. säga atthan varit arg
på G., men att han yttrat, det G. vore en stor
fähond.
Vid Erikssons afresa hade hans hustru stått på
platformen och gråtit samt bedt att få tala vid
sin man. Hellström hade då frågat gevaldigern,
om hon kunde få tala vid E., hvilket gevaldigern,
efter något betänkande, medgifvit. Hellström
hade derefter ögonblickligen gått bort för attin-
lasta dynamit. Då han återkom, hade han sett
E. uppstigen på vagnen och hans kamrater stå
rundt omkring, gifvande honom mat och pennin-
gar. — Hellström lemnar här till domaren ett
under edsförbindelse bevittnadt intyg, som till
alla delar bekräftar Hellströms utsago härutin-
nan.
På Cederborgs fråga, om H. tror ait Str.,
Hamnström och Synnerberg ville förhjelpa BE. att
resa till Amerika, säger H, att han ända till
sista dagen trott, att de cj ville att E. skulle
rymma, i synnerhet Synnerberg och Hamnström;
men hvad Strömbom beträffar, siger Hellström
att det är hans fullkomliga öfvertygelse att denne
sökt befordra Erikssons flykt på Grubbs bekost-
nad, men att Str. haft sina order af Hamnström.
H. säger äfven, att de af domarn förevisade ak-
tierna äro alldeles lika med dem, som E. erhöll
vid Liljeholmen. Slutligen tillägger Hellström att
han några dagar efter Grubbs afresa hade mött
Synnerberg på Gustaf Adolfs torg, då S: bedt H.
följa med till E:s hustru, emedan 8. ville ha
fullmakt af henne att föra Erikssons talan vid
rättegången. Hustru E. hade då sagt, att hon
skulle komma till Synnerbergy -och-tror H. att
Str. gifvit Synnerb. det uppdraget.