MIPDVAS Pe MVI Sek DRUG TURLE.: URRIBe rr VAA ren gör här G. uppmärksam på att ban förut sagt att han ej träffat Synnerberg annat än hos Strömbom, hvarpå G. svarar, att han var i Stockbolm två dagar innan Synnerberg besökte honom. Str. vet ej anledningen till Synnerbergs resa till Wiärhulta, men G. upplyser att den skedde för att efterhöra det verkliga förhållandet angående de föregifna häktningsorderna mot G. Då Synnerberg kommit tillbaka och omtalat att det var osanning, hade G. åter flyttat till Str. tisdagen den 22, samt-dagen derefter återrest till Wärhulta, då Hellström under vägen vid en station kommit in i Grubbs kup6 och medföljt till Södertelje. Poliskommissarien Cederborg upplyser, att den revers, som BSynnerberg presenterat såsom på sig transporterad, varit utgifven ett halft år förut, men att Cederborg af Hagström blifvit underrättad att reversen varit transporterad samma dag den skrefs. Stationsinspektoren Hellström fick härefter, på åklagarens begäran och poliskommissarien Cederborgs medgifvande, framträda och aflägga vittneseden, hvarefter han beriittade: att han af kronofogden Levin, vid dennes första ankomst till Liljeholmen, blifvit anmodad att efterskicka Eriksson, hvilken genast infunnit sig vid stationen, då förhöret med honom började. E. uppmanades såväl af Hellström som kamraterna att bekänna och då Levin påsatte honom bojorna hade tårarne stigit Hellström i ögonen. Ått Levin hade frågat om Hellström ville ansvara för E., då Hellström sagt, att han skulle telegrafera till Levin och underrätta honom, om E. gjorde något försök att undkomma. Att Hellström, på Levins begiran, uppsökt Kjellin för att söka erhålla brefvet från G., rörande Erikssongs hustru. Att Kjellin ej varit hemma i sin bostad n:o 16 Lilla Nygatan, utan endast hans fru, som tillfrågades af Hellström, om bon visste att något bref ankommit till Kjellin angående en flicka vid namn Sofia Lund, och att det var fråga om ett arf, som tillfallit benne. Fru Kjellin hade då svarat att ett bref verkligen ankommit för en tid sedan från Grubb angående nyssnämnda flicka och att detsamma kunde erhållas senare på aftonen, då Kjellin hemkom. Hellström gick derefter till Norges Vapen och omtalade för kronofogden utgången af sitt besök hos Kjellin. Att Strömbom, som äfven var närvarande derstädes, sagt till Levin: Vet kronofogden hvad en af våra största lagstiftare och snillen säger? — jo han säger: Bittre tr att låta tio brottslingar gå fria, än att en enda oskyldig filles. Följande dagen kl. 9 hade Str. kommit till Liljeholmen och sagt, att det var någon derutanför som önskade få tala vid Eriksson, samt frågat Hellström, om han kunde hjelpa Str. att. få tala med E,, då Hellström skickat efter E., då Str. haft ett långt, enskildt samtal med denne. Sedän hade Str. kommit.ut och sagt: God natt Hellström, det här går nog bra och inbringar oss möjligen ett eller annat tusen. — Dagen derefter kl. 9 kom Bir. åter ut till Liljeholmen och samtalade med BE. i Hellströms bostad. H. hade då gått ut och in och ej velat-afhöra deras samtal. Att E. sedan omtalat för Hellström att Str. lofvat honom pengar, då Hellström sagt: Det är ju bra, det kansE.defva på länge, På måndagsmorgonen fick Hellström af Str: ett papper, som han frågat E., om han ville underskrifva, då E.. svarat nej. : Aftonen samma dag återkom Str, i sällskap med BE. och insläpptes i Hellströmg sal, dersde båda länge resonnerat med hvarandra, och hade Hellström. hört Str. säga: Var ej dum Eriksson, samt sett att han haft papper och penningar. Att E. bedt Hellström komma och siga hvad papperen voro värda, och att Str. framtagit en skrift och bedt E. derå underteckna sitt namn, men att BE. vigrat att göra detta. Strömbom hade då tagit Eriksson med sig och gått ut, samt fått Lindstedts och Petterssons underskrifter såsom vittnen, hvarefter Eriksson och Str. återkommit, då E. hållit papperet och Str. aktierna och pengarna i handen. Str. bad nu Hellström ge E. pengarne och aktierna, då H. gick .ill E. dermed. E. sade då: Jag vill ej ha med Hellström att göra, utan endast med Str. Hellström återlemnade då pengarne och aktierna till Str. sigande: Jag ger detta fan! Str. lemnade derefter till E. 5 st. 100-rdrs-sedlar samt aktiebrefven; En halftimma före Strömboms ankomst hade Hamnström anländt till Liljeholmen och frågat efter Str., samt lemnat Hellström 2 st. 100-rdrssedlar åt E., då i detsamma Str. kom inrusande och sade: Nu ska vi uppgöra den här affären. Hamnström gaf då Str. 4 st. 100-rdrs-sedlar. Sedan kom Str. och bad Hellström lemna honom de pengar, som Bamnström förut gifvit Hellström, Str. hade äfven på måndagsqvällen lofvat E. att han skulle få en revers på 3,500 rdr, och hade Hellström hört att BE. fick dessa penningar för att resa till Amerika. Levins telegram hade ankommit kl. 12..,, då Hellström bedt att ingen skulle omtala dess innehåll för E., samt uppmar nat Bish att tillse, det E. vore närvarande då Levin ankom. Bish hade då sagt att E. var till staden, då Hellström svarat: Det vardumt. B. hade vidare omtålat att ändamålet med E:s besök i staden var att skaffa en advokat. Hellström minns ej om han uppmanat E. att begira permission. På tisdagsmorgonen, sedan telegram var kommet omkring 8-tiden, var Hellström vid stationen till kl. 9. Omkring kl. 1 skulle Str. komma sjelf ned till Liljeholmen eller ock skicka penningar. KI. 58, till 12 gick Hellström Hornsgatan uppåt, dels för att köpa cigarrer och dels för att möta Str. Midt för Melins kryddbod, der Hellström varit inne och köpt cigarrerna, träffade han Str. och Hamnström, som båda kommo åkande i en droska. De stego då ur åkdonet och började samtala med Hellström, då Hamnström sade: Det är en märkvärdig karl, den här E.; tills i går har jag trott honom vara oskyldig, men nu har jag ändrat tankar, och för att få det här intyget af honom har Str. gjort dessa uppoffringar, emedan G nödvändigt vill ha detinfördt itidningarne, Hellström tillfrågades sedan af Harnnström om han trodde att E. verkligen var skylt dig, då Hellström svarat att han nu mera trodde det. Lingre ned på Hornsgatan hade Hellström bedt att få låna vagnen för att åka hem, hvilket beviljats, och säger sig Hellstöm hafva underrättat Str. men ej Hamnström om telegrammet