— Stockholm den 10 mars 1869. Sv. Rosenberg. a Rn tl Wärhultå ångsågs brand. Den nya ransakningen. (Från Dagens Nyheters referent.) : (Forta.) Strömbom säger att han talar sanning, samt förklarar att orsaken till hans täta besök vid Liljeholmen varit dels att få den af Hamnström uppsatta skriften undertecknad af Eriksson och dels affärer med husköp. Angående förloppet vid underskriften berättar Str. att han omkring kl. 9 på måndagsafton varit ute vid Liljeholmen och bedt Hellström att få tala med E., som då genast blifvit efterskickad och uppmanaäd att skrifva under det af Str. medförda intyget. Det blef dock ej något af härmed, utan gingo både E. och Str. ut igen, den förre för att väcka stationskarlen Pettersson och den sednare för att tillkalla stationsbokhållaren Lindstedt, hvarefter de allesammans åtföljdes in i telegrafrummet, der skriften upplästes för E. i de tillkallade vittnenas närvaro. HE. hade då medgifvit sanningen af skriftens innehåll, samt mottagit ensamma af Str. för att underteckna. En stund derefter hade, Str. och E. träffats hos H., då E. nekat att skrifva under, såvida han ej erhölle 5,000 rdr. Att Str. då blifvit förargad, stoppat engarne och aktierna . sig under yttrande att han ej brydde sig om BE. vidare, utan finge denne trakassera G. bäst han ville. H. hade då sagt att Har tyckta det var synd om G., då Str. lemnat honom pengarne och aktierna. E. hade sedan, genom H:s bemedling, underskrifvit och mottagit aktierna och 500 rdr, hvarefter Str. återlemnat till G. den undertecknade skriften. (E. påstår bestämdt att det var Str. och ej H. som lemnade honom pengarne och aktierna). Den 26 reste Str. och Hamnström till Liljeholmen, då de på Hornsgatan mötte Hellström, som omtalade att han fått telegram från kronofogden Levin att denne skulle komma till Stockholm för att häkta E., och att E. under tiden skulle bevakas, hvarjemte Hellström upplyste att E, erhållit. permission att gå till staden, men att Han troligen snart skulle återkomma, så att de kunde träffa honom vid banan. Härefter fortsätteg resan till Liljeholmsbron, der Str. gick af för att söka en bekant. Då han derefter gick framåt banan, mötte han E. och sade till denne: Nu tar fan E. för kronofogden kommer att häkta E., hvartill E. svarade: Det bryr jag mig ej om -E. bad derefter Str. vänta, för att få vidare samtala med honom, men Str. hade ej tid utan svarade: Jag träffas på Riga, hvar. efter de åtskiljts och hade Str. sedan ej återsett E. Hvad dö omtalade aktierna beträffar, hade Str. mottagit dem af en grosshandlare Martin Berg i Stockholm. På Cederbergs fråga, hvar Str. erhållit den revers på 3,000 rdr, som han, efter hvad C. hört, skulle ha gifvit B., svarar Str., att han fått den af Hamnström, men aldrig lemnat E. densamma, utan blott visat den för honom, för att öfvertyga E. att Str. hade affärer med G. och gick i rätta ärenden. Tillfrågad huru reversen tillkommit, säger Str., att den är skrifven hemma hos honom, men sigillet påsatt hos Hamnström. Str. tillstår, att G. lemuat den till Hamnström, söm sedan gifvit den till Str. i Grubbs närvaro. Att Str. mottagit flera reverser af Hamnström under dagarne den 23, 24 och 25, till ett sammanlagdt belopp af 16,500 rdr, och hvilka sedan inlösts af Hamnström med 10,000 rdr. På resan till Liljeholmen erhölls äfven en revers af Hamnström, hvilken af denne sedan inlöstes till dess fulla belopp. Str. vet ej om alla reverserna voro skrifna på samma gång, men tror att de voro ställda till innehbafvaren. G,. hade velat att Str. skulle resa ned till Wärhulta, troligen för att hemta upplysningar om brandangifrelsen; att Str. i början ämnat resa och derför afsändt telegrammet n:o 2, men att han sedan åtrat sig. Att han hört, att G:s son skulle medtaga hypoteksbanks-obligationer från Wärhulta. — (G. upplyser attobligationerna lemnats till Hamnström, som dels gjort inbetalningar dermed och dels ej redovisat derför; att G. ej minnes ravergernas penningebelopp, men att han återfått desamma). — Str. säger vidare att han lemnat reverserna till Hamnström och att Grubbs son for hem efter obligationerna, inlöste dermed reverserna och lemnade dem tillbaka till G. Str. hade hört G. säga att han ville betala 10,000 rdr för den Sjödalska affärens uppgörande, och söker Str. göra troligt att reverserna användes härtill, äfvensom att anskaffa E:s underskritt under det omnämnda intyget. Str. säger att Synnerberg kom upp till honom antingen samma dag som G. anlände till Stockholm eller ock dagen efter, då Synnerberg rådgjort med Str. angående en rättegång. Då Str. och Hamnström den 26 voro ute vid Liljeholmen, mötte de Synnerberg på hemvägen och omtalade för honom att E. skulle häktas. Synnerberg kastade sig då i en droska och åkte ned till Liljeholmen. Vid återkomsten omtalade han att E. blifvit häktad. Str. kan-ej. erinra sig att han och Hamnström varit tillsammans med Synnerberg förut på dagen, om ej möjligen på Wasakillaren. På åklagarens fråga, hur Synnerherg då kunnat ha kiännedom om att E. innehade penningar, säger Str. att han ej vet orsaken dertill och ej heller kan känna till hvad som passerat mellan Synnerberg och E. För öfrigt medgifver Str. att det är möjligt att han och Synnerberg och Hamnström träffat tillsammans både före och efter Synnerbergs resa till Liljeholmen, men nekar bestämdt till att hafva uppmanat E. att komma till Riga, utan endast sagt, att BE. kunde få tala vid honom der, ifall han nödvändigt ville det. Klockan var nu ?4 till 8 på aftonen och den qväfvande hettån och trängseln i rådhussalen nästan outhilrdlig. Ransakningen måste derför nå an hart stund afltrvtag ACh ArrarnaA SKRRAR