— Stockholm den 10 mars 1869.
Sv. Rosenberg.
a Rn tl
Wärhultå ångsågs brand.
Den nya ransakningen.
(Från Dagens Nyheters referent.)
: (Forta.)
Strömbom - säger - att han talar sanning, samt
förklarar att orsaken till hans täta besök vid
Liljeholmen varit dels att få den af Hamnström
uppsatta skriften undertecknad af Eriksson och
dels affärer med husköp. Angående förloppet
vid underskriften berättar Str. att han omkring
kl. 9 på måndagsafton varit ute vid Liljeholmen
och bedt Hellström att få tala med E., som då
genast blifvit efterskickad och uppmanaäd att
skrifva under det af Str. medförda intyget.
Det blef dock ej något af härmed, utan gingo
både E. och Str. ut igen, den förre för att
väcka stationskarlen Pettersson och den sednare
för att tillkalla stationsbokhållaren Lindstedt,
hvarefter de allesammans åtföljdes in i telegraf-
rummet, der skriften upplästes för E. i de till-
kallade vittnenas närvaro. HE. hade då medgifvit
sanningen af skriftens innehåll, samt mottagit
ensamma af Str. för att underteckna. En stund
derefter hade, Str. och E. träffats hos H., då E.
nekat att skrifva under, såvida han ej erhölle
5,000 rdr. Att Str. då blifvit förargad, stoppat
engarne och aktierna . sig under yttrande att
han ej brydde sig om BE. vidare, utan finge denne
trakassera G. bäst han ville. H. hade då sagt
att Har tyckta det var synd om G., då Str. lem-
nat honom pengarne och aktierna. E. hade se-
dan, genom H:s bemedling, underskrifvit och
mottagit aktierna och 500 rdr, hvarefter Str.
återlemnat till G. den undertecknade skriften.
(E. påstår bestämdt att det var Str. och ej H.
som lemnade honom pengarne och aktierna).
Den 26 reste Str. och Hamnström till Liljehol-
men, då de på Hornsgatan mötte Hellström, som
omtalade att han fått telegram från kronofogden
Levin att denne skulle komma till Stockholm
för att häkta E., och att E. under tiden skulle
bevakas, hvarjemte Hellström upplyste att E,
erhållit. permission att gå till staden, men att
Han troligen snart skulle återkomma, så att de
kunde träffa honom vid banan. Härefter fort-
sätteg resan till Liljeholmsbron, der Str. gick af
för att söka en bekant. Då han derefter gick
framåt banan, mötte han E. och sade till denne:
Nu tar fan E. för kronofogden kommer att
häkta E., hvartill E. svarade: Det bryr jag
mig ej om -E. bad derefter Str. vänta, för att
få vidare samtala med honom, men Str. hade ej
tid utan svarade: Jag träffas på Riga, hvar.
efter de åtskiljts och hade Str. sedan ej åter-
sett E.
Hvad dö omtalade aktierna beträffar, hade
Str. mottagit dem af en grosshandlare Martin
Berg i Stockholm. På Cederbergs fråga, hvar
Str. erhållit den revers på 3,000 rdr, som han,
efter hvad C. hört, skulle ha gifvit B., svarar
Str., att han fått den af Hamnström, men aldrig
lemnat E. densamma, utan blott visat den för
honom, för att öfvertyga E. att Str. hade affärer
med G. och gick i rätta ärenden. Tillfrågad
huru reversen tillkommit, säger Str., att den är
skrifven hemma hos honom, men sigillet påsatt
hos Hamnström. Str. tillstår, att G. lemuat den
till Hamnström, söm sedan gifvit den till Str. i
Grubbs närvaro. Att Str. mottagit flera reverser
af Hamnström under dagarne den 23, 24 och 25,
till ett sammanlagdt belopp af 16,500 rdr, och
hvilka sedan inlösts af Hamnström med 10,000
rdr. På resan till Liljeholmen erhölls äfven en
revers af Hamnström, hvilken af denne sedan
inlöstes till dess fulla belopp. Str. vet ej om
alla reverserna voro skrifna på samma gång, men
tror att de voro ställda till innehbafvaren. G,.
hade velat att Str. skulle resa ned till Wärhulta,
troligen för att hemta upplysningar om brand-
angifrelsen; att Str. i början ämnat resa och
derför afsändt telegrammet n:o 2, men att han
sedan åtrat sig. Att han hört, att G:s son
skulle medtaga hypoteksbanks-obligationer från
Wärhulta. — (G. upplyser attobligationerna lem-
nats till Hamnström, som dels gjort inbetalnin-
gar dermed och dels ej redovisat derför; att G.
ej minnes ravergernas penningebelopp, men att
han återfått desamma). — Str. säger vidare att
han lemnat reverserna till Hamnström och att
Grubbs son for hem efter obligationerna, inlöste
dermed reverserna och lemnade dem tillbaka till
G. Str. hade hört G. säga att han ville betala
10,000 rdr för den Sjödalska affärens uppgörande,
och söker Str. göra troligt att reverserna använ-
des härtill, äfvensom att anskaffa E:s underskritt
under det omnämnda intyget. Str. säger att
Synnerberg kom upp till honom antingen samma
dag som G. anlände till Stockholm eller ock
dagen efter, då Synnerberg rådgjort med Str.
angående en rättegång. Då Str. och Hamnström
den 26 voro ute vid Liljeholmen, mötte de Syn-
nerberg på hemvägen och omtalade för honom
att E. skulle häktas. Synnerberg kastade sig då
i en droska och åkte ned till Liljeholmen. Vid
återkomsten omtalade han att E. blifvit häktad.
Str. kan-ej. erinra sig att han och Hamnström
varit tillsammans med Synnerberg förut på da-
gen, om ej möjligen på Wasakillaren. På åkla-
garens fråga, hur Synnerherg då kunnat ha kiän-
nedom om att E. innehade penningar, säger Str.
att han ej vet orsaken dertill och ej heller kan
känna till hvad som passerat mellan Synnerberg
och E. För öfrigt medgifver Str. att det är
möjligt att han och Synnerberg och Hamnström
träffat tillsammans både före och efter Synner-
bergs resa till Liljeholmen, men nekar bestämdt
till att hafva uppmanat E. att komma till Riga,
utan endast sagt, att BE. kunde få tala vid honom
der, ifall han nödvändigt ville det.
Klockan var nu ?4 till 8 på aftonen och den
qväfvande hettån och trängseln i rådhussalen
nästan outhilrdlig. Ransakningen måste derför
nå an hart stund afltrvtag ACh ArrarnaA SKRRAR