frågar jag er, huru ni skulle ha bemött
Elinor, om hon sutit i ert grannskap för-
sänkt i djup sorg öfver mig, den hängde.
Hon hade väl åndå intet ondt gjort, eller
huru? — O! den stackars kära fru Ferrol!
Huru grymt det är af er att tala om så-
dana ohyggliga saker!...
Samtalet fortsattes; och Hugh blandade
sig deri. Men med sin vanliga köld afvi-
sade honom Ferrol genom ett bitande svar.
Den unge mannen förlorade genast sitt
glada humör och aflägsnade sig. — Hvad
månde herr Ferrol ha emot mig, sade han
till sig sjelf; han låter aldrig ett tillfälle gå
förbi, utan att antyda att han icke vill ha
mig till måg. Jag begriper icke hvad det
kan vara. Kanske han tycker att jag går
för ofta på jagt. Han låter Janet förstå,
att medan han författar böcker, fördrifver
jag tiden med att jaga. Jag har verkligen
lust att fara till universitetet.
Hugh promenerade fram och tillbaka, i
det han tänkte på hvad som oroade honom;
men när han besinnade att Janet skulle
resa bort på ett år, ja kanske två, då blefvo
hans bekymmer ännu större. Han begaf
sig till Tornet och då han nalkades, såg
han Janet i trädgården, sysselsatt med att
vattna sin blomsterrabatt.
— Janet, sade han, är det verkligen sannt,
att du står i begrepp att lemna mig? —
Ja, det är meningen att vi skola resa bort