frågar jag er, huru ni skulle ha bemött Elinor, om hon sutit i ert grannskap försänkt i djup sorg öfver mig, den hängde. Hon hade väl åndå intet ondt gjort, eller huru? — O! den stackars kära fru Ferrol! Huru grymt det är af er att tala om sådana ohyggliga saker!... Samtalet fortsattes; och Hugh blandade sig deri. Men med sin vanliga köld afvisade honom Ferrol genom ett bitande svar. Den unge mannen förlorade genast sitt glada humör och aflägsnade sig. — Hvad månde herr Ferrol ha emot mig, sade han till sig sjelf; han låter aldrig ett tillfälle gå förbi, utan att antyda att han icke vill ha mig till måg. Jag begriper icke hvad det kan vara. Kanske han tycker att jag går för ofta på jagt. Han låter Janet förstå, att medan han författar böcker, fördrifver jag tiden med att jaga. Jag har verkligen lust att fara till universitetet. Hugh promenerade fram och tillbaka, i det han tänkte på hvad som oroade honom; men när han besinnade att Janet skulle resa bort på ett år, ja kanske två, då blefvo hans bekymmer ännu större. Han begaf sig till Tornet och då han nalkades, såg han Janet i trädgården, sysselsatt med att vattna sin blomsterrabatt. — Janet, sade han, är det verkligen sannt, att du står i begrepp att lemna mig? — Ja, det är meningen att vi skola resa bort