Hazelius och Lejonancker, varande den först-
nämnde hufvudtalaren på denna sida. Hr Nord-
ström sökte stöd för sin sats genom att historiskt
svisavbetydelsen af-begreppen ordinarie och extra
anslag, anseeude han detta vara enda sättet att
bestämma hvad med dessa ord menades, då grund-
lagen icke innehölle några definitioner i detta
hänseende. i
Justitiestatsministern uttalade sigi denna kam-
mare ungefär på samma sätt, som han hade gjort
i den andra vid behandlingen af vapenöfnings-
anslaget. Han bestred ieke riksdagens formela
rätt 1 detta fall, och icke heller att densamma
emellanåt blifvit at riksdagen begagnad, och att
regeringen låtit sådant passera utan anmärkning:
Han förklarade vidare, att han icke ville pedan-
tiskt motsätta sig hvarje begagnande af densam-
ma, ehuru han ansåg detta böra ske med den
största varsamhet och endast i nödfall.
I den punkt, som handlar om öfverflyttning på
denna titel af det anslag, stort 150,000 rdr till
sjöexpeditioner till handelns skyddande, hvilket
förut utgått af handels- och sjöfartsfonden, be-
slöts af kammaren en redaktionsförändring, be-
stående deri, att kammaren uteslöt de i förslaget
tillagda orden: att tilläggas anslaget till exercis
af flottans bemanning, hvilket derigenom från
480,000 rdr höjes till 630,000 rdr.
Vid bemyndigandet för regeringen att till krigs-
fartygs byggande använda besparingar å hufvud-
titeln, beslöt kammaren den förändring i utskot-
tets förslag, att för indamålet må få användas
besparingarne å samtliga reservationsanslag på:
hufvudtiteln, med undantag af anslaget till lots-
och fyrväsendet.
ANDRA KAMMAREN.
Inom denna kammare uppstod en kort di-
skussion i anledning af talmannens tillkänna-
gifvande, att talmanskonferensen beslutat att
det s. k. dechargebetänkardet skulle föredra-
gas den 17 dennes. Hr Witt, med hvilken
hrr Sven Nilsson, Sjöberg och Ola Jönsson
förenade sig, önskade att dagen icke skulle
bestämmas, emedan en anmärkning blifvit
gjord mot chefen för landtförsvarsdepartemen-
tet, hvilken konstitutionsut:kottet ännu ej hun-
nit pröfva. Man borde invänta utskottets be-
tänkande härom och företaga dess behand-
ling i sammanhang med dechargebetänkande:;
hr Sjöberg betonade att ett sådant förfariogs-
sätt vore enligt grundlagens bud, och för att
bestyrka detta uppläste hr Ola Jönsson den
grundlagsparagraf, zom innehåller bestämmel-
ser i detta afseende och hvaraf framgick,
hvad som för öfrigt borde vara klart för hvar
och en, att sedan decharge en gång blifvit
regeringens ledamöter beviljad, ingen anmärk-
ning, som derefter göres, kan till någon åt-
gärd föranleda, emedan den beviljade ansvars-
friheten: omfattar alla regeringsåtgärder un-
der den tid, för hvilken decharge blifvit lem-
nad. Tvärtemot grundlagens bestämda för-
klarande påstod hr Björck att beviljad de-
charge alldeles icke afklipper upptagandet
till behandling af sedermera framställda an-
märkningar; häri instämde hrr Rosenberg,
Staaff och Alströmer och blef deras mening,
märkvärdigt nog, af kammaren godkänd —
utan votering.
Härefter företogs tehandlingen af femte
hufvudtiteln, innefattance anslagen till sjöför-
svaret, och bifölls allt hvad statsutskottet
föreslagit utan någon anmärkningsvärd di-
skussion, utom hvad beträffade första punkten,
som hade denna lydelse:
att riksdagen, med afslag å kongl. maj:ts
fyve Bysans MITT PAA Mkneta
lots- och fyrinrättningen, må anhålla, att
kongl. maj:t ville af den behållning, som
vid innevarande års slut kan finnas reser-
verad å anslaget till exercis af flottans be-
manning, låta till krigsfartygsbyggnadsfon-
den öfverföra så stort belopp, som för år
1870 må vara såsom bidrag för nämnda fond
erforderligt.
Sjette hufvadtiteln, omfattande anslagspo-
sten till civildepartementet, kom nu i ordning
på föredragningslistan. Å denna hufvudtitel
ade statsutskottet föreslagit några nedfätt-:
niogar i förut utgående och nu åter af rege-
ringen äskade anslag, hvarom öfverläggningar
uppstodo. Derjemte hade åtskilliga motioner
blifvit väckta, hvilka gåfvo anledningar till
debatter. Så upptogs en stor del af förmid-
dagssammanträdet med diskuterandet af hr
Lindhagens motion om åtgärders vidtagande
för att skydda emigranter från bedrägerier
och andra olägenheter, för hvilka de äro ut-
satta i Amerika. Utskottet hade hemstöllt,
att motionen ej må:ta till någon riksdagens
åtgärd föranleda. Hr Lindhagen, som förut
begärde ordet, sade att det ej tillkom hodom
att. göra något yrkande, men han ville dock
yttra några ord till brmötande af de skäl,
på hvilka utskottet grundat sitt afstyrkande,
och kammaren fick åhöra ett föredrag under
en dryg timmas tid Talaren sgskildrada da