Hazelius och Lejonancker, varande den förstnämnde hufvudtalaren på denna sida. Hr Nordström sökte stöd för sin sats genom att historiskt svisavbetydelsen af-begreppen ordinarie och extra anslag, anseeude han detta vara enda sättet att bestämma hvad med dessa ord menades, då grundlagen icke innehölle några definitioner i detta hänseende. i Justitiestatsministern uttalade sigi denna kammare ungefär på samma sätt, som han hade gjort i den andra vid behandlingen af vapenöfningsanslaget. Han bestred ieke riksdagens formela rätt 1 detta fall, och icke heller att densamma emellanåt blifvit at riksdagen begagnad, och att regeringen låtit sådant passera utan anmärkning: Han förklarade vidare, att han icke ville pedantiskt motsätta sig hvarje begagnande af densamma, ehuru han ansåg detta böra ske med den största varsamhet och endast i nödfall. I den punkt, som handlar om öfverflyttning på denna titel af det anslag, stort 150,000 rdr till sjöexpeditioner till handelns skyddande, hvilket förut utgått af handelsoch sjöfartsfonden, beslöts af kammaren en redaktionsförändring, bestående deri, att kammaren uteslöt de i förslaget tillagda orden: att tilläggas anslaget till exercis af flottans bemanning, hvilket derigenom från 480,000 rdr höjes till 630,000 rdr. Vid bemyndigandet för regeringen att till krigsfartygs byggande använda besparingar å hufvudtiteln, beslöt kammaren den förändring i utskottets förslag, att för indamålet må få användas besparingarne å samtliga reservationsanslag på: hufvudtiteln, med undantag af anslaget till lotsoch fyrväsendet. ANDRA KAMMAREN. Inom denna kammare uppstod en kort diskussion i anledning af talmannens tillkännagifvande, att talmanskonferensen beslutat att det s. k. dechargebetänkardet skulle föredragas den 17 dennes. Hr Witt, med hvilken hrr Sven Nilsson, Sjöberg och Ola Jönsson förenade sig, önskade att dagen icke skulle bestämmas, emedan en anmärkning blifvit gjord mot chefen för landtförsvarsdepartementet, hvilken konstitutionsut:kottet ännu ej hunnit pröfva. Man borde invänta utskottets betänkande härom och företaga dess behandling i sammanhang med dechargebetänkande:; hr Sjöberg betonade att ett sådant förfariogssätt vore enligt grundlagens bud, och för att bestyrka detta uppläste hr Ola Jönsson den grundlagsparagraf, zom innehåller bestämmelser i detta afseende och hvaraf framgick, hvad som för öfrigt borde vara klart för hvar och en, att sedan decharge en gång blifvit regeringens ledamöter beviljad, ingen anmärkning, som derefter göres, kan till någon åtgärd föranleda, emedan den beviljade ansvarsfriheten: omfattar alla regeringsåtgärder under den tid, för hvilken decharge blifvit lemnad. Tvärtemot grundlagens bestämda förklarande påstod hr Björck att beviljad decharge alldeles icke afklipper upptagandet till behandling af sedermera framställda anmärkningar; häri instämde hrr Rosenberg, Staaff och Alströmer och blef deras mening, märkvärdigt nog, af kammaren godkänd — utan votering. Härefter företogs tehandlingen af femte hufvudtiteln, innefattance anslagen till sjöförsvaret, och bifölls allt hvad statsutskottet föreslagit utan någon anmärkningsvärd diskussion, utom hvad beträffade första punkten, som hade denna lydelse: att riksdagen, med afslag å kongl. maj:ts fyve Bysans MITT PAA Mkneta lotsoch fyrinrättningen, må anhålla, att kongl. maj:t ville af den behållning, som vid innevarande års slut kan finnas reserverad å anslaget till exercis af flottans bemanning, låta till krigsfartygsbyggnadsfonden öfverföra så stort belopp, som för år 1870 må vara såsom bidrag för nämnda fond erforderligt. Sjette hufvadtiteln, omfattande anslagsposten till civildepartementet, kom nu i ordning på föredragningslistan. Å denna hufvudtitel ade statsutskottet föreslagit några nedfätt-: niogar i förut utgående och nu åter af regeringen äskade anslag, hvarom öfverläggningar uppstodo. Derjemte hade åtskilliga motioner blifvit väckta, hvilka gåfvo anledningar till debatter. Så upptogs en stor del af förmiddagssammanträdet med diskuterandet af hr Lindhagens motion om åtgärders vidtagande för att skydda emigranter från bedrägerier och andra olägenheter, för hvilka de äro utsatta i Amerika. Utskottet hade hemstöllt, att motionen ej må:ta till någon riksdagens åtgärd föranleda. Hr Lindhagen, som förut begärde ordet, sade att det ej tillkom hodom att. göra något yrkande, men han ville dock yttra några ord till brmötande af de skäl, på hvilka utskottet grundat sitt afstyrkande, och kammaren fick åhöra ett föredrag under en dryg timmas tid Talaren sgskildrada da