2 1440 bipersonerna; nu, när efterspelet kommit var hon den första. Hennes nervsysten hade blifvit förstördt; hon föll i häftig grå så ofta man slog hårdt i en dörr, och hon var nära att svimma hvar gång man läste eller kom att tala om situationer, som : någon mån liknade den, hvari hennes mar befunnit sig. Det smärtade Ferrol djupt att se hennes svaghet; hans uppmärksamhet riktades på henne, och allt hvad mensklig ömhet kunde uträtta för att lindra menskligt lidande, gjorde han för henne. Att beträda en ny skådeplats syntes honom vara det kraftigaste medel, som kunde tillgripas, och oaktadt hon var föga böjd för att företaga en resa, lyckades han till sist genom ett beundransvärdt tålamod bekämpa och besegra en hos henne vaknad föreställning att hon skulle dö och att hon icke skulle kunna dö lycklig annorstädes än i sitt hem. Alla invändningar, som hon framställde mot färden, blefvo efterhand vederlagda, och de beslöto att begifva sig — Hvarthän? Jo, till ett mildare klimat, till hittills okända trakter, till ställen, der de skulle finna alla lifvets behag. De hade förut besökt alla Europas hufvudstäder. An föll det Ferrol in att resa ifver Atlantiska hafvet, än att begifva sig ill Kairo, och segla utefter Nilen. Det syntes konom lätt att bland ruinerna af