2 1440
bipersonerna; nu, när efterspelet kommit
var hon den första. Hennes nervsysten
hade blifvit förstördt; hon föll i häftig grå
så ofta man slog hårdt i en dörr, och hon
var nära att svimma hvar gång man läste
eller kom att tala om situationer, som :
någon mån liknade den, hvari hennes mar
befunnit sig. Det smärtade Ferrol djupt
att se hennes svaghet; hans uppmärksam-
het riktades på henne, och allt hvad mensk-
lig ömhet kunde uträtta för att lindra mensk-
ligt lidande, gjorde han för henne. Att
beträda en ny skådeplats syntes honom
vara det kraftigaste medel, som kunde till-
gripas, och oaktadt hon var föga böjd för
att företaga en resa, lyckades han till sist
genom ett beundransvärdt tålamod bekämpa
och besegra en hos henne vaknad före-
ställning att hon skulle dö och att hon icke
skulle kunna dö lycklig annorstädes än i
sitt hem. Alla invändningar, som hon fram-
ställde mot färden, blefvo efterhand veder-
lagda, och de beslöto att begifva sig —
Hvarthän? Jo, till ett mildare klimat, till
hittills okända trakter, till ställen, der de
skulle finna alla lifvets behag.
De hade förut besökt alla Europas huf-
vudstäder. An föll det Ferrol in att resa
ifver Atlantiska hafvet, än att begifva sig
ill Kairo, och segla utefter Nilen. Det
syntes konom lätt att bland ruinerna af