( Inosändt.)
För en tid sedan omtalades i denna tid-
ning, att en Hemmansegare blef tvingad att
fungera som ordförande i sockens kommunal-
stämma, ehuru han hvarken kunde skrifva
eller räkna.
Äfven antaget, att han föröfrigt egde göda
egenskaper och ett visst mått af kunskap
(hvilken dock måste antagas: ej var stor, då
den ej sträckt sig till skrifning) och således,
med biträde kunde sköta sin påtvingade för-
troendeplats, frågas: Om det i allmänhet är
rätt och till församlingens bästa, att anförtro
dess angelägenheter till en person, som ej
vill sköta dem?
Mer än någonsin behöfves, jag kan nästan
säga fordras det nu, — då tyvärr fattigvår-
den ökas nästan öfverallt och i följd deraf
äfven kommunalskatterna, — icke allenast för-
måga att stå i spetsen för en kommun,
utan ofta äfven omtanka och uppoffring;
men hur kan man med skäl begära el-
ler vänta Kjelpsamhet och tillmötesgående
af en person, som blifvit tvingad att antaga
en sådan plats? Det är gifvet, att de beböf-
vande och de hungrande ofta få sitta emel-
lan. Jag hemställer derföre till de valberät-
tigade, till dem som tillsätta Ordf. i kommu-
nalstämmor, att behbjerta detta, då helt sä-
kert kommunens angelägenheter bättre blefve
handhafde och dess medlemmar, i synnerhet
de fattiga, i längden vunne derpå.
H. Th. B.