och bad honom fara till hufvudstaden samt
derstädes i invikesministerns expedition in-
lermha en skrifvelse från domaren rörande
hans sak. Han bad honom laga så, att
frågan blefve äfgjord, innan grannarna hunne
vidtaga några åtgärder. För öfrigt kände
han åtskilliga inflytelserika män i London,
som värderade honom företrädesvis för hans
litterärg verksamhet; och till hvilka han
beslöt vända sig, Snarare såsom den der
fordrar eh rättighet, än Såsom den, hvilken
tigger om en gunst. JEN
i Att ställa mig i förbindelse hos er
och dessa herrar är bättre, skall jag säga
er, Harrowby, yttrade Ferrol, än att: besvära
krannarna; och jag ämnar godtgöra er för
den tid ni nödgas förspilla för min skull.
— Men då era granhär äro så artiga mot
er, svarade hans vän, skulle det icke vara
klokast att ömtala för dem hvad ni har i
sinnet att: företaga på egen hand och så-
ledes arbeta i förening med dem? -- Nej,
jag önskar att de måtte erfara hvad jag
förmår utån dem. — Tycker ni då så illa
om -dem? — Jag tycker rätt mycket om
några bland döm. Lord Ewyas har ut-
märkta sällskapstalanger. — Hvarför har
ni då sjelf så föga smak för sällskapslifvet?
— Hm! det vet jag icke: — Vet ni det
verkligen ej? :— Nå, vet ni det? frågade
Förrol och fixerade honom skarpt. — Nej,
lydde7 svaret: — Detta nej låter som ett