och bad honom fara till hufvudstaden samt derstädes i invikesministerns expedition inlermha en skrifvelse från domaren rörande hans sak. Han bad honom laga så, att frågan blefve äfgjord, innan grannarna hunne vidtaga några åtgärder. För öfrigt kände han åtskilliga inflytelserika män i London, som värderade honom företrädesvis för hans litterärg verksamhet; och till hvilka han beslöt vända sig, Snarare såsom den der fordrar eh rättighet, än Såsom den, hvilken tigger om en gunst. JEN i Att ställa mig i förbindelse hos er och dessa herrar är bättre, skall jag säga er, Harrowby, yttrade Ferrol, än att: besvära krannarna; och jag ämnar godtgöra er för den tid ni nödgas förspilla för min skull. — Men då era granhär äro så artiga mot er, svarade hans vän, skulle det icke vara klokast att ömtala för dem hvad ni har i sinnet att: företaga på egen hand och således arbeta i förening med dem? -Nej, jag önskar att de måtte erfara hvad jag förmår utån dem. — Tycker ni då så illa om -dem? — Jag tycker rätt mycket om några bland döm. Lord Ewyas har utmärkta sällskapstalanger. — Hvarför har ni då sjelf så föga smak för sällskapslifvet? — Hm! det vet jag icke: — Vet ni det verkligen ej? :— Nå, vet ni det? frågade Förrol och fixerade honom skarpt. — Nej, lydde7 svaret: — Detta nej låter som ett