I I afscende på den mili:ära iden af saken frambölio de talare, som önskade bibehålla anslaget oförminskadt, att de största vådor skulle app tå genom att den indelta scldaten flnze gå ett helt år utan egentliga excercisöftingar, fosteriandet skulle derigenom utsätta; för en öfrerhängende fara och försvarskraften betydligt försvagas. Desa skäl gjorde dock icgea verkan, emeåan irgen kunde uppsifva, att vi botades af rågon vcterlig fsra, fom påkallade någon den ringaste ansträngrig af våra försvarskrafter. Man föregat, att det nya remicgtongeväret, som utdelats, skulle göra öfnirger nödvändisra och ett partselares påståenden, att detta gevär ej fordrade : ågra särdeles svåra handgrepp, bemöttes af hr R:bbirg med utropet: lyckliga tro!?, ehuru ban sjelf strext derefter helt uppriktigt yttrade, att ban ej förs:od rågonting af mi!itärfacket, utan endast stödde sig på krigsmivisterns avktoritet. Samma tslare bemötte anmärkningen, att rezeroent: möten förut varit inställda med inpasset, sit då hade det varit regeringen, som förordnat derom, men nu var det riksdagen, som ville taga saken om hand, och detta är stor skilnad, samt försökte i a!lmärhet att förlöjliga reservanterna derför, ast dessa ej åberopat vågot annat skäl för yrkardet om nedsättring, än hr Jöns Pehrssons motion, hvilken i sin ordning saknade all motiverisg. utom att den iallmänra ordslag påminte om landets betryck. Ur Ifjerta tillrättavisede den repet fondige upsslarepresertanten och upplyste honom om, hvad ban tycktes ha förbirett, nemligen att andra kammarens 1:damöter icke bestodo af Sjönsar celler på sin böjd pehrsöner, och icke heller voro att anse som en skåck Tfår, fom blindt fö!jde den ene eller den andres fingervisning, vara sig kr Jöns Pehrssons eller någon annans, utan af män, hvilka efter mogen pröf.isg och bästa öfvertygelse beslutade om det gemerssmma fäder. e:landets angelägenheter. Ett sådent sätt att föra diskussion om en fråga af aldra sörsta vigt, som det hr Ritbirg anväcdt, vore icke på sin plats i en riksförsamling. Ju längre tiden skred framåt desto lifligare blef debatten, och det var ej längre om ett jemförelseris obetydligt an:lug som kammarevs starkaste krafter bröto sig mot hvarandra, utan att låta sig rubbar isina respektive positioner, det var om en stor korstintionel grundsats, angåerde hvilken den era partea lika mycket froktade ett prejudikat, som den andra parten an:åg sig berättigad att gifra est sådant. Det gällde nemligen, huravida representationen eger rättati sig sjelf beskatta och iföljd deraf att minska ciler indraga ett anslag, det må kallas ordinario eller extra ordingr:e. Detta uttalades äfven oförbehållsamt af flere talare från båda sdorra, och några af motståndarne till nedsättningen jemkade så mycket med sig, ait om de också ej kande bevisa, att riksdagen saknade rätt att mircska ordinarie anlag, så visste de dock, att ett anslag, som en fång blifvit redsatt, ej är så läst att åter få tillökadt, hvilket kunde framkalla beklagliga följder, samt betonade särskildt, att det nu framställda förslaget endast gällde år 1870. Sedan öfverläggningen härom fortgått från kl. half 11 på förmiddagen till kl. 9 på eftonen, med riddagsrast kl. 3-6, förglarades diskussionen afslutad och bifölls reservanternas förslag om nedsättning af 442,000 rdr i anslaget med 113 röster mot 59. Vi anteckna här namnen på de talare, hvilka i denna tråga yttrade sig. För reervanternas förlag talade, utom de redan vämnda, hrr Hedengren, Jan Andersson, C. Isak Bergtsgon, Keij, Medin, Petter Ardersson, Per Nilsson från Örebro län, Rnndbäck, Sven Nilsson, Jöns Pehrsson, Hörofeldt, Liss O. Larsson, Rosenberg, Carl Ifvarsson O. B. Olson, Per Nilsson i Espö, F. Pettersson, Jonas Jonasson, F. Fredriksson, Utr, Bjerkander, Grafström, C. A. Larsson, Höggström, Åke Andersson, Beronius, 8. Nilsson från Westerb., G. v. Proschwitz, Ola Månsson, Per Pehrsson och Daniel Svensson. För anslagets bibehållande oförändradt tala de, utom de redan rämnda, hrr A. v. Proschwitz, Bergström, Kinmarson, Mannerskadtz, Adlersparre, Gripenstedt, Ridderstad, Dahm, Alströmmer oci Petrå. Mot beslutet reserverade sig representarten för Malmö, hr Falkmar, som rade att detsamma var dikteradt af godtycke,:semt br Chenon. Öfriga punkter af b:tänkardet biföllos, utom den 22:a, i hvilken statsutskottet nedprutat anslaget tillskarpskytteförexingarna från förra beloppet 90,000 rår fill 70 000 rår. På yrkande af krigsministern br Abelin samt hrr Meyerberg, Svensån, Sven Hansson, Vougt, Ahlgren, Fock, Petter Petterson, Uhr, ÅA. W. Nilsson, Aug. Andersson, Jobannes Andersson, O. B. Olsson, Ola Jönsson, Ridderstad, J. E. Johansson, Medberg, Gumelivs och Åke Andersson, blef summan bibehållen vid samma belopp, som den förnt varit och k. m:t begärt. eler 90.000 rdr. utan att nå.