I I afscende på den mili:ära iden af saken
frambölio de talare, som önskade bibehålla
anslaget oförminskadt, att de största vådor
skulle app tå genom att den indelta scldaten
flnze gå ett helt år utan egentliga excercis-
öftingar, fosteriandet skulle derigenom utsät-
ta; för en öfrerhängende fara och försvars-
kraften betydligt försvagas. Desa skäl gjorde
dock icgea verkan, emeåan irgen kunde upp-
sifva, att vi botades af rågon vcterlig fsra,
fom påkallade någon den ringaste ansträng-
rig af våra försvarskrafter. Man föregat, att
det nya remicgtongeväret, som utdelats, skulle
göra öfnirger nödvändisra och ett partselares
påståenden, att detta gevär ej fordrade : ågra
särdeles svåra handgrepp, bemöttes af hr R:b-
birg med utropet: lyckliga tro!?, ehuru ban
sjelf strext derefter helt uppriktigt yttrade,
att ban ej förs:od rågonting af mi!itärfacket,
utan endast stödde sig på krigsmivisterns avk-
toritet. Samma tslare bemötte anmärkningen,
att rezeroent: möten förut varit inställda med
inpasset, sit då hade det varit regeringen,
som förordnat derom, men nu var det riks-
dagen, som ville taga saken om hand, och
detta är stor skilnad, samt försökte i a!l-
märhet att förlöjliga reservanterna derför, ast
dessa ej åberopat vågot annat skäl för yr-
kardet om nedsättring, än hr Jöns Pehrssons
motion, hvilken i sin ordning saknade all motive-
risg. utom att den iallmänra ordslag påminte
om landets betryck. Ur Ifjerta tillrättavisede
den repet fondige upsslarepresertanten och
upplyste honom om, hvad ban tycktes ha för-
birett, nemligen att andra kammarens 1:da-
möter icke bestodo af Sjönsar celler på sin
böjd pehrsöner, och icke heller voro att
anse som en skåck Tfår, fom blindt fö!jde den
ene eller den andres fingervisning, vara sig
kr Jöns Pehrssons eller någon annans, utan af
män, hvilka efter mogen pröf.isg och bästa
öfvertygelse beslutade om det gemerssmma
fäder. e:landets angelägenheter. Ett sådent
sätt att föra diskussion om en fråga af aldra
sörsta vigt, som det hr Ritbirg anväcdt, vore
icke på sin plats i en riksförsamling.
Ju längre tiden skred framåt desto lifligare
blef debatten, och det var ej längre om ett
jemförelseris obetydligt an:lug som kamma-
revs starkaste krafter bröto sig mot hvaran-
dra, utan att låta sig rubbar isina respektive po-
sitioner, det var om en stor korstintionel grund-
sats, angåerde hvilken den era partea lika
mycket froktade ett prejudikat, som den an-
dra parten an:åg sig berättigad att gifra est
sådant. Det gällde nemligen, huravida re-
presentationen eger rättati sig sjelf beskatta
och iföljd deraf att minska ciler indraga ett
anslag, det må kallas ordinario eller extra
ordingr:e. Detta uttalades äfven oförbehåll-
samt af flere talare från båda sdorra, och
några af motståndarne till nedsättningen jem-
kade så mycket med sig, ait om de också ej
kande bevisa, att riksdagen saknade rätt att
mircska ordinarie anlag, så visste de dock,
att ett anslag, som en fång blifvit redsatt, ej
är så läst att åter få tillökadt, hvilket kunde
framkalla beklagliga följder, samt betonade
särskildt, att det nu framställda förslaget
endast gällde år 1870. Sedan öfverläggnin-
gen härom fortgått från kl. half 11 på för-
middagen till kl. 9 på eftonen, med riddags-
rast kl. 3-6, förglarades diskussionen afslu-
tad och bifölls reservanternas förslag om
nedsättning af 442,000 rdr i anslaget med
113 röster mot 59.
Vi anteckna här namnen på de talare, hvilka
i denna tråga yttrade sig. För reervanter-
nas förlag talade, utom de redan vämnda,
hrr Hedengren, Jan Andersson, C. Isak Bergts-
gon, Keij, Medin, Petter Ardersson, Per Nils-
son från Örebro län, Rnndbäck, Sven Nilsson,
Jöns Pehrsson, Hörofeldt, Liss O. Larsson,
Rosenberg, Carl Ifvarsson O. B. Olson, Per
Nilsson i Espö, F. Pettersson, Jonas Jonas-
son, F. Fredriksson, Utr, Bjerkander, Graf-
ström, C. A. Larsson, Höggström, Åke An-
dersson, Beronius, 8. Nilsson från Westerb.,
G. v. Proschwitz, Ola Månsson, Per Pehrsson
och Daniel Svensson.
För anslagets bibehållande oförändradt tala
de, utom de redan rämnda, hrr A. v. Prosch-
witz, Bergström, Kinmarson, Mannerskadtz,
Adlersparre, Gripenstedt, Ridderstad, Dahm,
Alströmmer oci Petrå.
Mot beslutet reserverade sig representarten
för Malmö, hr Falkmar, som rade att det-
samma var dikteradt af godtycke,:semt br
Chenon.
Öfriga punkter af b:tänkardet biföllos, utom
den 22:a, i hvilken statsutskottet nedprutat
anslaget tillskarpskytteförexingarna från förra
beloppet 90,000 rår fill 70 000 rår. På yr-
kande af krigsministern br Abelin samt hrr
Meyerberg, Svensån, Sven Hansson, Vougt,
Ahlgren, Fock, Petter Petterson, Uhr, ÅA.
W. Nilsson, Aug. Andersson, Jobannes An-
dersson, O. B. Olsson, Ola Jönsson, Ridder-
stad, J. E. Johansson, Medberg, Gumelivs
och Åke Andersson, blef summan bibehållen
vid samma belopp, som den förnt varit och
k. m:t begärt. eler 90.000 rdr. utan att nå.