tandtwanrapartiets chef, började diskussionen,
redogörande för de skäl, på hvilka de tolfre-
servanterna stödt sig. Den sparsamhet, som
man så ofa talat om, borde en gång sättas i
verket; folket, com andra kammaren represan-
terar, gjordo anspråk derpå och dessa anpråks
giltighet kunde ingen jäfra, ty de grandade
sig på verkligt behof. Afven statsregle-ingen
för 1870 vore af den beskaffenhet, att bo:pa-
ringar 1 statsutgifterns måste göras, ty man
kan ej ouppbörligt låna penvingar för att be-
tala gamla skulder eller för att bestrida de
löpande utgifterna. K. m:t har föreslagit, att
vi skola vtpptaga ett lån på en million fyra
hurdraturen rår, men Gå det är ganska an-
tagligt, att inkomsterna genom tullen och brän-
vinsbränningen äro för högt beräknade, kom-
mer lånesumman ett ökas. Kammaren hade
nu expedierat tre hufvudtitlar, utan att någon
besparing kunsat göras). Å den fjerde, den
till landtförsvaret och den drygaste af alla,
borde men göra afprutningar; man hade före-
trädesvis fästat sig vid ifrågavarande summa,
af hvars förminsknivg följden i värsta fall
skulle blifva den, att regementsmötera finge
inställas, och en fsådon åtgärd, förut någon
gång af regeringen vidtagen, kunde ej anses
Vara af så särdeles olycklig art. Dot borde
paurligtvis ej bli regel, ett den indelta ar-
mån skulla befrias från regementemötena och
det kurde aldrig komma i fråga, att represen-
tationen nekar a:slag till detta ändamål, utom
i bögst utomo-dentliga foll. Ett sidart före-
finner nu i den allmänt betryckta ställningen,
som ej allenast visade nödvändigheten af att
icke öka stattebördorra, utan äfven atti möj-
ligaste mån lätta på deras redan outhärdliga
tyngd. Några vådor för landets trygghet i
följd af regementsmötenas indragning under
ett år, kande ej på allvar befaras. Skulls:
emellertid helt oförmodadt några politiska
förvecklitgar uppstå, som gjordo det till cn
nödväntighet att vara beredd på alla eventu-
slitete, så är cet rumera, ecdan riksdagen
kan sägas vara permane.t, lätt för regerisgen
at; cammankalla representationen, hvilken ej
lärer svika sin pligt att till landetz trygghet
göra alla nödiga uppoffringar
Debattens få ett säga kärnpuskt var den
under riksdggaroa ofta återkommande frågan,
huruvida reprezestationen har rätt att red-
sätta eller indraga grundlagsenligt beviljade
ordinario anslag utan regeringens medgifvande,
Jusitio-stätsministern hr Z. De Geer, som
med smärta sett att rservarterna utgjordes
af andra kammarens samtliga ledamöer i stats-
utskottet, nödgades afgifva den förklaringen,
hvarpå mårga talara togo fasta, att han ej med
spronclagen i hand kunde bevisa, att representa-
tionen saknade en sådan rätt, men att detta oc-
motsägligt framginge af den konstitutionela an-
dan i denssmma och att detta just var en af
ge vigtigasto grevdpelarna för det konstitu-
tionels samhbällskicket.
I moteatts kärtil framböllo flera talare, såsom
hir Key, Hierta, Björck, Siljeström, Hed:
lund m. f. grundlagens tydliga bud, att sven-
ska folket eger sig sjelf beskavta; och hvad
vera denna beskattning:rätt värd eller af hvad
anledning hade en bestämmelse derom blifvit
i grundlagen inrymd, om icke representatio-
nen skulle kunna höja och minsta an:-lagen
sllt eftersom den finner sådant vara med ri-
kets sannskyldiga nytta öfrerensstämmande,
Er Bergström fästade mycken vigt vid justitie-
statsministerns yttrande i detta fall och på-
stod, under det han ansåg sig böra upplysa,
att för honom vore ej den skrifna lagen den
enda rättskällan, att vetenskapsmännenps
forskningsarbete utvecklat grandlagens anda
i den af justitiestatsministern anmärkta rikt-
ningen och gifvit denna en allt större utbred-
ning; men fick til svar en af hr Hierta upp:
läst paragraf i grundlagen, der det bestäm-
mes, att ingen annan ändring kan skei denna
lag, än den som af representationen på före-
skrifvet sätt beslutes, och en afhr Sujeström
gjord anmärkning, att sådana läror kanna
oskyldigt nog predikas från katedern, der in-
gen fäster så mycket afseende vid dem, men
att de, hörda från ministerbärken, äro far-
liga och måste väcka bekymmer och oro.
Krigsministern hr Abelinsförklaring att han,
som konungens rådgifrare och ansvarig för
fosterlandets försvarsväsecde, på det bestäm-
daste måste motsätta sig hvarje nedsättning,
tycktes vilja föra frågan till sin spets och
man väntade, med anledning af erfarenheten
från förra riksdagen, ännu bestämdare förkla-
ftirgar från ministerbänken, en väntan som icke
minskades deraf, att de flesta platserna på
densamma under den 8 timmars långa åcbat-
ten voro upptagna. Men en dylik förklaring
uteblef denna gång. Nästan alla talare sökte
ock att förekomma en sådan genom den be-
stämda försäkran, att anslagets nedprutande
påyrkades uteslutande ur sparsamhetens syn-
punktioch7 genom uttalandet af den förhopp-
ning, alt regeringens ledamöter denna gång
måtte gå landets önskningar till mötes. För
att gifva dessa förhoppningar så mycket större
vigt, gjordes af hrr Hedlund och Indebetou
m. fl. några. hänsyftningar på den obehagliga
etällning, hvari isynnerbetlandsbygdens repre-
presentanter skulle komma till sina rvalmän
om de mötte dem utan att kunna säga, att
riksdagen vidtagit några besparingar. Föilj-
den deraf skulle helt säkert blifva den, att i
de förestående valen utses sådana riksdags-