så godt sig göra lät förekomma den öfverkla-
gade smugglingen, för hvilket ändamål tal.
rekommenderade att hållå små ångbåtar i Öre-
sund för att utöfva upppsigt ötver smugg-
larne. Afslag å utskottets hemställan yrka-
des äfven på den af hr Hamilton anförda
grund afhrr v. Möller, Sprengtporten, v. Geijer
och Sparre. Den sistnämnde tal. framhöll ser-
skildt att representationen ej borde syssel-
sätta sig med dylika ömnen som detta. Hr
C. G. Mörner ansåg att skrifvelsen endast
borde innefatta en anhållan, att k. m:t ville
hos Danska: regeripgen anhålla, att sådana
åtgärder måtte vidlagas, att den olofliga in-
förseln derigenom motverkades. För bifall
till utskottets hemställan yttrade sig endast
hrr Bennich och Hallenborg; punkten blef
emellertid utan votering afslagen.
En lävgre diskussion uppstod härefter med
anledning af samma utskotts hemställan i dess
betänkande N:o 7 att hr CO. A. Raabs motion
om serskild beskattning å tobak måtte lem-
nas utan afseende. Hr Hazelius, motionären,
hrr Sprengtporten, Henn. Hamilton, Beckman,
v. Essen, Bran och Schartau talade för åter-
remiss af betänkandet. Desso tal. ansågo, att
en sådan beskattning behöfdes för att fylla
den statsbrist som förefönnes och som, om
enligt bankoutskottets förslag hela den nu
befiutliga bankovinsten ej öfverlemnades till
regeringen, skulle blifva ändå större än man
hittills antagit. Tobaken var för öfrigt en
öfrerflödsvara, hvars förbrukning borde så myc-
ket som möjligt inskränkas. Utlandets exem-
el hade --ock visat att denna beskattning
åde vore möjlig och ganska inkomstbringande.
Bifall till betänkandet yrkades deremot af
hrr Bennich, Hallenborg och v. Geijer, af den
sistnämnde dock under ogillande af utskottets
motivering. K. mit hade icke begärt någon
ny skatt, hvarför dessa tal. ansågo, att ut-
skottet ej heller bort föreslå någon. Den
nya skatten vore svår att uppbära och skulle
dessutom företrädesvis drabba den fattigare
befolkningen. Motionären hade vidare ej fråm-
ställt något bestämdt förslag eller närmare
utvecklat de grunder han ansett utskottet
böra följa vid det förslag han velat erbålla
från utskottet. I utlandet funnes visserligen
på många ställen toöbaksskatt, men der vore
tobaksfabrikationen nästan öfverallt ett regale,
hvilket ej är händelsen i Sverige. Statsrådet
v. Ehbrenheim ansåg visserligen skatt å tobak
i många afseenden ganska lämplig, men trodde
dock att den endast borde komma i fråga
om den behöfdes för att bestrida permanenta
utgifter eller då en kraftansträngning vore af
nöden för att vinna något större och vigtigare
ändamål, men ej för att dermed betäcka en
tillfällig statsbrist, om ock en sådan verkli-
gen förefunnes. !
Betänkandet blef med 46 röster mot 22
återförvisadt till utskottet.
ANDRA KAMMAREN.
Tredje hufvadtiteln, omfattande anslagen
till utrikesdepartemertet, gick äfven ostympad
igenom i andra kammaren, der man så ofta
håller vackra tal om sparsambet, men der
man så sällan bevisar sin tro med gerningar.
Statsutskottet hade föreslagit samma summa,
som regeringen begärt, men deribland voro
17,200 rdr uppförda såsom anslag till öfver-
gående ntgifter.
Utrikesstatsministern hr Wachtmeister (hvil-
ken ov uppträdde för första gången med rå-
got anförande i andra kammaren) förklarade
att han för närvarande ej hade rågot emot
denna enordrviog, men atthan omöjligen kunde
med något löfte binda sig för framtiden, eme-
dan ingen kan beräkna, huru förhållardera
kunna - gestalta sig. Hans exe. skulle dock
gå riksdagers uttalade åsigter så långt till
mötes, och göra alla de besparingar, som
rödig försigtighet medgåfve. Han anhöll dock
att kammaren måtte bifalla k. m:ts förslag
oförändradt, och deri understöddes han af hr
Treffenberg, som höll sig dervid, att riks-
dagen ej har rätt att indraga eller minska
något grondlagsenligt tillkommet ordinarie an-
slag. För statsutskottet talade brr Björck
och Posse, och bifölls dess förslag utan vote-
ring. Hr C. A. Larsson som reserverat. sig
mot utskottet i syfta att få en nedsättning,
talade för sin menicg, men talade för döfva
öron.
Utlåtandets sista punkt, som bade denna
lydelse: ;
a) att de förenade rikenas generalkonsu-
later må undergå en organisation, så att,
genom indragning af dylika öfverflödiga plat-
ser i åtskilliga hamnar vid Medelhafvet, till-
fälle må beredas att utan statsverkets ökade
petungande, anställa en generalkonsul i
Newyork och i öfrigt å de platser derk. m:t
kan finna nödigt, att de förenade rikenas
handels-intressen genom en dylik aflönad
tjensteman bevakas; samt
bd) att k. m:t ville vidtaga åtgärd, att de
inkomster, 8om genom listafgiften tillflyta
eneralkonsuln, i London må, i den mån de
finnas för hans aflöning öfverflödiga, kon-
sulsfonden tillgodokomma.
gaf anledning till några uddiga repliker mel-
lan hre Hierta och Lithner, hvilken sednare
dermed alldeles tog ordet ur mun på hr Reu-
tercrona, som fann sig förekommen. Hr
Key visade: att nuvarande generalkonsula i
London, hr Tottie, år 1866 hade omkring
141,000 rdr i inkomst af sin befattring och
föreslog att lönen skulle göras fast. Utrikes-
ministern avmärkte, sedan hr Hierta föresla-
git att generalkonsuln skulle afskedas med
nansinAn cåcnAm hynlkada ska mad gamla car