så godt sig göra lät förekomma den öfverklagade smugglingen, för hvilket ändamål tal. rekommenderade att hållå små ångbåtar i Öresund för att utöfva upppsigt ötver smugglarne. Afslag å utskottets hemställan yrkades äfven på den af hr Hamilton anförda grund afhrr v. Möller, Sprengtporten, v. Geijer och Sparre. Den sistnämnde tal. framhöll serskildt att representationen ej borde sysselsätta sig med dylika ömnen som detta. Hr C. G. Mörner ansåg att skrifvelsen endast borde innefatta en anhållan, att k. m:t ville hos Danska: regeripgen anhålla, att sådana åtgärder måtte vidlagas, att den olofliga införseln derigenom motverkades. För bifall till utskottets hemställan yttrade sig endast hrr Bennich och Hallenborg; punkten blef emellertid utan votering afslagen. En lävgre diskussion uppstod härefter med anledning af samma utskotts hemställan i dess betänkande N:o 7 att hr CO. A. Raabs motion om serskild beskattning å tobak måtte lemnas utan afseende. Hr Hazelius, motionären, hrr Sprengtporten, Henn. Hamilton, Beckman, v. Essen, Bran och Schartau talade för återremiss af betänkandet. Desso tal. ansågo, att en sådan beskattning behöfdes för att fylla den statsbrist som förefönnes och som, om enligt bankoutskottets förslag hela den nu befiutliga bankovinsten ej öfverlemnades till regeringen, skulle blifva ändå större än man hittills antagit. Tobaken var för öfrigt en öfrerflödsvara, hvars förbrukning borde så mycket som möjligt inskränkas. Utlandets exemel hade --ock visat att denna beskattning åde vore möjlig och ganska inkomstbringande. Bifall till betänkandet yrkades deremot af hrr Bennich, Hallenborg och v. Geijer, af den sistnämnde dock under ogillande af utskottets motivering. K. mit hade icke begärt någon ny skatt, hvarför dessa tal. ansågo, att utskottet ej heller bort föreslå någon. Den nya skatten vore svår att uppbära och skulle dessutom företrädesvis drabba den fattigare befolkningen. Motionären hade vidare ej fråmställt något bestämdt förslag eller närmare utvecklat de grunder han ansett utskottet böra följa vid det förslag han velat erbålla från utskottet. I utlandet funnes visserligen på många ställen toöbaksskatt, men der vore tobaksfabrikationen nästan öfverallt ett regale, hvilket ej är händelsen i Sverige. Statsrådet v. Ehbrenheim ansåg visserligen skatt å tobak i många afseenden ganska lämplig, men trodde dock att den endast borde komma i fråga om den behöfdes för att bestrida permanenta utgifter eller då en kraftansträngning vore af nöden för att vinna något större och vigtigare ändamål, men ej för att dermed betäcka en tillfällig statsbrist, om ock en sådan verkligen förefunnes. ! Betänkandet blef med 46 röster mot 22 återförvisadt till utskottet. ANDRA KAMMAREN. Tredje hufvadtiteln, omfattande anslagen till utrikesdepartemertet, gick äfven ostympad igenom i andra kammaren, der man så ofta håller vackra tal om sparsambet, men der man så sällan bevisar sin tro med gerningar. Statsutskottet hade föreslagit samma summa, som regeringen begärt, men deribland voro 17,200 rdr uppförda såsom anslag till öfvergående ntgifter. Utrikesstatsministern hr Wachtmeister (hvilken ov uppträdde för första gången med rågot anförande i andra kammaren) förklarade att han för närvarande ej hade rågot emot denna enordrviog, men atthan omöjligen kunde med något löfte binda sig för framtiden, emedan ingen kan beräkna, huru förhållardera kunna gestalta sig. Hans exe. skulle dock gå riksdagers uttalade åsigter så långt till mötes, och göra alla de besparingar, som rödig försigtighet medgåfve. Han anhöll dock att kammaren måtte bifalla k. m:ts förslag oförändradt, och deri understöddes han af hr Treffenberg, som höll sig dervid, att riksdagen ej har rätt att indraga eller minska något grondlagsenligt tillkommet ordinarie anslag. För statsutskottet talade brr Björck och Posse, och bifölls dess förslag utan votering. Hr C. A. Larsson som reserverat. sig mot utskottet i syfta att få en nedsättning, talade för sin menicg, men talade för döfva öron. Utlåtandets sista punkt, som bade denna lydelse: ; a) att de förenade rikenas generalkonsulater må undergå en organisation, så att, genom indragning af dylika öfverflödiga platser i åtskilliga hamnar vid Medelhafvet, tillfälle må beredas att utan statsverkets ökade petungande, anställa en generalkonsul i Newyork och i öfrigt å de platser derk. m:t kan finna nödigt, att de förenade rikenas handels-intressen genom en dylik aflönad tjensteman bevakas; samt bd) att k. m:t ville vidtaga åtgärd, att de inkomster, 8om genom listafgiften tillflyta eneralkonsuln, i London må, i den mån de finnas för hans aflöning öfverflödiga, konsulsfonden tillgodokomma. gaf anledning till några uddiga repliker mellan hre Hierta och Lithner, hvilken sednare dermed alldeles tog ordet ur mun på hr Reutercrona, som fann sig förekommen. Hr Key visade: att nuvarande generalkonsula i London, hr Tottie, år 1866 hade omkring 141,000 rdr i inkomst af sin befattring och föreslog att lönen skulle göras fast. Utrikesministern avmärkte, sedan hr Hierta föreslagit att generalkonsuln skulle afskedas med nansinAn cåcnAm hynlkada ska mad gamla car