I går har det åter visat sig huru litet landtmannapartiet frågar efter sparsamhet med sina stackars kommittenters medel, när det befarar att hushållning skulle väcka missnöje hos Den som eger utdela statsrådsembeten, stjernor och band. Partiet beviljade hela det begärda anslaget af 1,417,000 rår till kungliga familjens underhåll och det förkastade det förslag, som Jöns Pehrsson från Sunnerbo hade väckt, att riksdagen måtte i en skrifvelse till regeringen begära en utredning om huruvida icke nedsättning kunde framdeles ske i anslagen till hofven. Under rubriken Riksdagsnyheter redogöres för de särskilda talarnes yttranden. Såväl ibland talarne emot de höga anslagen som bland dem, hvilka. röstade för skrifvelsen, funnos många af landtmannapartiets ledamöter, men de handlade härvid såsom enskilda personer, ej såsom ett parti. Landtmannapartiets chef grefve Arvid Posse yttrade sig emot skrifvelsen. Det var endast 50 som röstade för denna, men landtmannapartiet har visat sig ega omkring 100 röster vid alla val. Att första kammaren biföll anslagen utan anmärkning, faller af sig sjelf. Då i första kammaren öfverlades om anslagen till aflöning af svenska sändebud i utlandet, yttrade utrikesministern att han icke nu kunde bestämdt åtaga sig att framdeles tillstyrka besparingar, emedan oro herrskar i hela Europa och man i trots af stormakternas försäkringar ej med lugna kan motse den närmaste framtiden. Detta yttrande påminner. om den taktik, som merändels begagnats när regeringen velat genomdrifva något militäranslag,; den har då vanligtvis låtit någon skrifkunnig vän skrämma representationen med att Ryssen kommer! Nu hette busen: allmän oro. På hvad sätt Sveriges diplomater t. ex. hrr Adelsvärd, Hochschild och -Sandströmer skola komma att afvärja denna oros följder, var man i första kammaren alltför mycket kammarherre till att fråga hr utrikesministern om. Midt under beviljandet af så stora anslag inlöper, som en skärande protest, från Norrland den underrättelsen, att i Hudiksvall egt rum . ett häftigt upplopp, som det tyckes föranledt af missnöje öfver den betryckta ställningen och de höga skatterna. Hvad! äro dock stadsboernas skatter för en småsak — ehuru känbara de än äro — emot landtboernas? Väl att desse icke följa Hudiksvallsboernas exempel! De äro så innerligen godmodiga, landtboerna, enfaldiga som dufvor; de skicka hit lirr Posse, Key, Carl Ivarsson och andra för att skatterna ej må blifva alltför mycket . nedsatta. .Derigenom. skulle allmogen kunna komma till att förfalla i välJefnad och-annan. dylik synd. f