Om indragning af regementemöten. Med anledning af en uppsats i detta blad skrifver en indelt officer till oss följande, som förtjenar tagas i betraktande vid öfverläggningen om fjerde hufvudtiteln: Med tillfredsställelse har undertecknad med så många andra funnit de yttranden i Eder tidning för den 3 dennes som angå såväl de i dessa svåra tider orimliga tankarne på s. k. storläger samt särskildt hvad beträffar de rent af onödiga utgifterna för årliga regementsmöten. Javäl, dessa anses, med allt skäl, genom den långa rekryteller soldatbildningen, för öfverflödiga och detta med säkerhet af den ojemförligt största delen af armåens officeräre, och det bland såväl äldre som yngre. För ett tiotal af år sedan, hade vi ju regementsmöten ungefär hvart tredje år, och armåen var säkert då ej mindre duglig än hvad den nu är. Vi äro derföre fullt och fsst öfvertygade, att orm hvarje indelt regemente hade möten hvart tredje år, eller det år då regementet skulle undergå generalmönstring, -vore detta fullt tillräckligt för dess duglighet och det i samma grad som nu, utom att derigenom betydliga kostnader skulle inbeSparas utan. någon den ringaste förlust. Saarare tvärtom anse vi detta vara en vinst, i det att öfningarne med detta tidernm emellan skulle gå med mera lif och raskhet än hvad nu gemenligen blir fallet, isynnerhet de senaste dagarne på våra nuvarande långa årliga möten. Vi erinra att ju allt öfveroch underbefäl årligen dessutom har befälsmöten; att nydaning af soldater till. ett ej obetydligt antal sker genom de årliga rekrytmötena; att regementenas s. k. skarpskyttar årligen sammandragas till skjutöfningar, förutom att numera underbefälsskolor hållas å regementenas mötesplatser; dessutom de vanliga beväringsmötena i tvänne klasser. Skulle det månne vara alldeles omöjligt att redan för innevarande år indraga regementsmötena vid de regementen som ej skola undergå generalmönstring ? Säkert skulle många af våra hungrande landsmän derigenom gt hungersröden, att icke säga hunpgersöden.