i om bans häktande, fastän de tvister, 1 hvilka
han varit sakförare, ej varit af politisk elier
upprorisk, utan af civil natur angåerde egan-
derätten till vissa skånska frälsejordar. Och
då mean ej.fann honom i hans hem i Käirs-
torp af Bösarps socken närs Steharsstation,
der man sökte efter bonom: med lyktor och
bloss under vattetid,.så utförtades gerast en
belöning af 500.rår för hans efterspanende
och gripat.de. Detta tog skruf och en skog-
väktare vid Gustefsborg i Perstorps föcken,
hvilken person fordom varit en af Tulibergsa
allierade, men sedan med honom.råkat i ovän-
skap, spanade efter och fick reda på att Tull-
berg vistades inom angränsatrde Torups soc:
ken: Skogvaktaren, som sennolikt trodde sig
stola erbålla belöringen, inrapporterade sin
upptäckt och efter dökna anvisniog kom br
Gyllenåvärd tilll stället och tager nu både
äran och belöningen.
Vid häktningstillfället aflossar man flera
skarpa skott på T. och sårar honom; hvar:
efier man bilägger bonöm med jern och för
hor om till Hel-ingborg, hvgrest bam i full
jercru:tring ändock: bevakas af tvenne dra?
gafe. Man vågar ej sända honom med jern-
baran, ej engång med någon till Malmö gå-
ende åvgbåt, utan låter utrusta. en kronoång-
båt enkom för att föra honom — en ensam
person — till Malmö. Med ett ord, han har
blifvit behandlad som den gröfsta bof, eller
som en kögst vigtig politisk person, och detta
innan han -änru var anat än angifren för
ett Fanske icke urbota brott. Och ej nog
härmed; Man har låtit bäkta hans i Kärrss
torp. qvarlemnåde -skrifbiträden, några: okun-
niga. bonddrängar, hvilka icke heller; såvidt
bekant är; hafva. begått något: urbota brott,
eller? för sådant blifvit angifne. Och för att
fasttaga.3 å 4 personer, som dervid icke gjort
eller. visat det: ringaste motstånd, har man
avvändt ett extratåg till Stehag med en eskort
af-.100 man med skarpladdade gevär, De
häktade yrglingarre blefvo äfvenledes belagda
med bojor och bard. Och hvarföre allt detta?
Jo, emedan det här var fråga om några bön-
der och åcras enfaldiga tillgörande, gentemot
en mängd herremän och deras utarmande hof- I
veri- .och arrendekontrakter!
- Härmed föravara vi ingalunda hvarken Tull-
berg eller hans advokstyr, ej hel!er de agi-
tatidner, som ban möjligtvis bedrifvit. Men
hvarje avensk mans rätt är oss helig, denne
mån må nu heta Tullberg eller hväd som
helst och vi anse, att hvar och en må enligt
svensk lag ega personlig fribet till dess han
är dömd till fängelse eller gripen!å uppenbar
grof missgerning. Man säger, att Tullberg
narrat bönder att förneka sin namnteckning
och undandraga sig den skyldighet, hvartill
de erlikt kohtrakt förbundit sig. Detta är
likväl äocu icke bevisadt. Dessutom är in-
gen skånsk bonde, icke ens på de råa Piper-
ska godzen, så okunnig Och enfaldig att hän
ej vet följderna af ett dylikt förnekande, eller
en dylik underlåtenhet.
I öfrigt bar det visat sig, att, icke T.,
utan er skollärare uppträdt som böndernas om-
bud vid häradsrätterna i Ystads-trakten. T.
har endast hos landshöfdingeembetet samt vi-
dare i högre instanser varit böndernas advo-
kat i frågs om erhållånde-afskatteköp: Och
som bevis på, att T. ei är orsaken tillbön-
derna3 oro må anföras det missnöje som upp-
stått bland bönder, underlydande säterier, der
T. aldrig varit eller agiterat och der mån
icke-heller sökt honom såsomrättegångsbiträde.
Wid Rönnekolm, der inspektor Larcen,
sjelf. bondson från . skånska slätten, herskar
både som herre på gården och som kommu-
.nalordförande och der följaktligen ingen bön-
de--får. en syl i vädret, hafva en mängd
torpare. och mindre hemmansbrukare redan
sistlidne -höst upptört att fullgöra sin arbets-
skyldighöt: Instämde härför till häradsrät-
ten. blef det deraf vittaen uppgifvet, att de
äro så fattiga att de-ej hafva något att äta
och att de sålunda af rent nödtvång-måst in-
ställa sitt arbete. Då de fleste af dem ej
ens kunnat erhålla det ringaste kontrakt, utan
varit beroende af godtycket, så anhöllo de
om urdiåerde af lagenliga kontrakter; för att
få veta sina skyldigheter och de förbindelser,
de måste iklädå sig. Att hr Larcen, såsom
skåsska! blad uttrycka sigy visat: en berömlig-
verksamhet i tråga omTullbergs gripande har i
det ofvan anförda sin naturliga förklaring och
kan irgalunda förtänkas honom.
Vid de skånska herregårdarne bar det
bliffit ett möde att rasera de större byarne,
utdrifva-åboarne. eller utflytta dem i eländiga
och ouppodlade ödemarker samt förvandla
byntill en eller flera s. k. plattgårdar, att
brokas för egendomens räkning eller att ut-
sarfendefas till-småherfar eler inflyttade ut:
läcningar. Då Lemmeströ kyrkoby, under-
lydånde Börringe klöster, för en del år sedan
på detta sätt raserades, fick man i Malmö en
el öfversvämring af de fattiga, från Lemme-
strö utdrifne familjer, .som flyttade till staden
i hopp om att der få arbet-förtjenst. Hela
Konga kyrkoby,- underlydande Knutstorp, är
på lika sätt nedbruten och förvandlad till
plattgård, hvarvid de åboer, zom egde något,
abvisades platser å aflägsnaskogsmarker och
de gamla, orkeslösa kastades på fattigvården;
men utfattiga, arbetsföra personer blefvo för-
drifna, för att i stora vida verlden söka sin
utkomst bäst de ville samt erhöllo hvarken
fattigbjelp eller jordanvisniog: Sammalinda
bar mah gjort med- Böketofta by: På lika
sätt har man vid Rönneholm -raserat hela
Hasle by rära Stehags station och deraf bil-
dat 3re plattgårdar under det åboarne be-