hade dåskyhdet ned tillssågen och bitrudt vid
släckningen, isamt äfven sett Gr. närvarande vid
brandstället. Vittnet hade sedån på morgonen
farit öfver på östra sidan af kanalen, der han
träffät Eriksson, som då sagt: nu ta vi oss en
sup på detta, och på vittnets tillfrågan, om I.
fått sina saker bergade, svarat: ja, utom en
punsgchbutelj, som står i en vrå och lurar.
Anna Jansdotter: att hennes man, som le-
gat vaken, sagt: det dundrar så underligt, bvar-
eftör . ban. .gått .upp och sett ut genom fönstret,
hvarvid han utropat: ser du, sågen står i ljusan
låga! Vittnet hade då sprungit upp på vinds-
kammären oöh väckt en der boende, numera af-
liden skomakare, Renström, som, vid underriättel-
gen att sågen brann, yttrat: det gråta ej Wir-
hultaherrarne -åt, och .då-vittnet frågat, huru han
kunde; tala , sålunda, .sagt: säg mig ej det, ty
det (vet jag-nog utaf; Vittnet gick sedan ned
ochfick:se Erikssön och skepparen komma sprin-
gånde, dårE. på vittnets fråga sagt, att han hade
allting räddadt utom en punschbutelj. Söndagen
efter branden hade vittnet träffat en vermlind-
ning: Olssons gosse sarit yttrat till honom: hur
kunde du eldå så oförsigtigt? då gössen svarat:
det rår jag ej för, ty det har herrarne sjelfve
ställt till. (Vittnets man,Anders Andersson i
Sundbackenginstämmer i sin hustrus. vittnesmål
angående Renströms; yttrande samt tillägger att
han hört R säga att herrarne vid-något till-
fälle. talat om att sågen ej, dugde till annat än
att uppprännpas. Han hade äfven hört gossens
yttrande om sågens brand.)
6. Augusta Holmgren: atthennes husbonde
väckt henne, då bön fått se sågen brinna och
lågan slå ut i sydöstra hörnet. Att hon varit
rädd ätt Eriksson skulle försofva sig och sålunda
bli innebränd, emedan hon visste att han? var,
mycket tungsöfd.. Vittnet hadecsett att E. haft
sina saker nedpackade i en gryta, hvilken vittnet
hjelpt till att undanbira. Attflickan Sofie Lind;
som var god vän med vittnet, dagen före sin af-
resa omtalat att hon skulle fara till.StockHolm
föratt derskommari pension; förmodligen till en
grosshandlare; samt att hon yttrat hyarken belå-
tenBet eller missnöje med denna resa, dock hade
hon utlåtit sig så, som om Eriksson skulle haft
dndt om pengar. Vittnet hadeö hjelpt Sofie Imad
att bära Ds lnderkäöppstck; som varit alldeles
fasligt tung, så att de måst ömsa tag. under vä-
gen. (På tillfrågan af domaren, kan E.ej för-
klara orsaken till kappsäckens tyngd, emedan en-
dast flickans kläder voro uti defisatama.) Vittnet
säger vidare att SC Pind onitalatratt patron
Grubb skulle slarva ett bref, som hon skulle-.ha
met sig till Stoöckholnr ock att hon dessutom
sagtsratt honsnogstrodde, det.E. skulle finna det
tråkigtsatt blivensam, men att det ej kunde hjel-
pasysemedan. Gr., ville så hafra det.
(Lotta Setterström framträder nu åter och upp-
lyser att hon, som rest upp till Stockholm i ett
ärende, besökt Söhe Lund, för att öfverlenita åt
henne. eft meduardt Bref, samt dervid frågat:
henne, hur hon hade det, då S- Lind svarat:
härgshar, jag intet att-göra, ty här är blott en
herre och en fru samt en gammal kokerska.
Lotta S. hade då yttryckt sin förundran öfver att
Sofie ej var i pension, såsom hon före sin afresa
hade gagt att hon skulle komma att blifva, och
hade fe Lund då svarat, att hon kanske fram-
g
dele8 filge komma i en sådan.)
7. Gustaf Andersåon, Glader: att hån under
2ne år varit eldare vid sågen, men blifvit oense
med Eriksson, emedan denne förbjudit honom
att få elda. En söndagsmorgon mellan pingst
och midsommar 1866, då vittnet var sysselsatt i
sågen med att rengöra ångpannan och dervid
undandoldes af en tunn brädvägg, håde Gräbb
och Löfgren kommit samtalande in i sågen, då
vittnet hört GT säga, att sågen ej dugde till
något annaträn att bränna upp, och hade de;
efter en kort: stunds samspråk öfver detta ämne,
åter afläpsnat sig! — När vittnet köm till sågen,
togs den förut alltid vanliga eldbevakningen bort,
Vittnet hade väl i början, möt eh liten ersätt-
ning, haft i uppdrag att efterse sågen om nät-
terna, men slutligen hade Gr. sagt, att någon
nattvakt vid sågen ej vidåre behöfdes, hvarföre
den äfven helt och hållet indrogs. Vittnet sä-
ger: vidare, att sprutan på en hr Franckes upp-
maning blifvit nedflyttad till sågen, men vittnet
anser;-att hon der blifvit förstörd derigenom att
slangen gistnade -under det hon låg under trap-
pan, och att Gr., då vittnet sökt göra hönom
uppmärksam derpå,. svarat: det är detsamma
med sprutan, ty hon duger ändå ej till något.
8: F rättaren Joh. Er. Jansson: att då vitt-
net om natten kom ned till sågen, var taket å
densåmma redän nedbftnhet. På vittnets fråga
till Grubb, om han ville att planksfäplarna un-
danskaffades, nekade han dertill, hvarför vittnet
började bortbära sig tillhörig stör. En tid före
branden hade Eriksson frågat vittnet, hvad så-
gen kunde vara värd, samt tillika yttrat, att det
vore bäst om sågen nedbrunne. Att E. långt
efter branden, vid ett tillfälle, då han reste från
Stockhölm till Arboga, beklagat sig öfver att han
hade ondt om pengar, samt bedt vittnet att få
Jåna 5 rdr, sämt dervid yttrat: jag må väl för-
tjena så. mycket på ångsågsbrasan, Sång kan
återbetala detta Jän. så (Forts)