Mu -hön oo VR LJ a
på många ställen i landet, men ej någon färdig
sådan; och de som blifvit påbörjade skulle långt
innan de blefvo färdiga vara föråldrade. Hvad
särskildt anginge Hästholmen, vore meningarne
om sättet för dess befästande visserligen ej de-
lade, men nyttan deraf för Karlskronas försvar
ringa, då ju fienden helt säkert skulle taga en
annan väg vid ett anfall än förbi Hästholmen;
tippsöka något inlopp, som ej skyddades af fiäst-
ningsmurar. Kunde Karlskrona försvaras af flot-
tan, så vore befästningen å Hästholmen bra,
men, sorgligt nog, den flotta vi nu hade, vore
otillräcklig för detta ändamål och försloge knap-
past till försvar af hufvudstaden. Under sådana
förhållanden och då genom fredstaket vunnes
skydd mot tidens förstörande inverkan på den
färdigbyggda befästningen, ville tal. för sin del
bifalla utskottets hemstillan. Hr v. Otter in-.
stämde med hr Abelin.
Summan bestämdes härefter utan votering till
det af utskottet tillstyrkta belopp.
Samma utskotts utlåtande angåerde k. m:ts
proposition om upphörande af det till handels-
och sjöfartsfonden å sjette hufvudtiteln upp-
förda förslagsanslg m. m. framkallade en
ganska intressant diskussion. Utskottet hade
nemligen i utlåtandets första ptckt tillstyrkt
att detta anslag måtte uteslutas ur riksstaten.
En mängd tal. yttrade sig med anledning af
denna hemställan.
Diskussionen öppnades af hr L. af Ugglas.
Tal. som reserverat sig mot utskottets förslag,
hade vid förra riksdagen kämpat varmt för
m:ts dispositionsrätt öfver fonden. Han hade
jort det derför, att det då aflåtna förslaget af
fonom ansetts krilnka det vid 1856 års riksdag
mellan statsmakterna ingångna aftal angående
fonden och regeringens rätt i afseende på den-
samma och derför att han varit öfvertygad, att
den blifvit använd och användes till landets
gagn och nytta. Denna uppfattning hade då
också delats af regeringen, såsom man kunde
finna af hvad en af kontingehs egen rådgifvare
då yttrat i frågan. Utskottets förslag hade fallit,
sedan regeringen förklarat att den gjorde dess
förkastande till en kabinettsfråga. Efter en så-
dan sakens utgång i fjol hade tal. och flere af
kammarens ledamöter blifvit slirdeles öfyerras
skade af den nu framlagda propositionen. Att
denna öfverraskning ej kunde vara särdeles an-
genäm för flertalet af denna kammare, som vid
förra riksdagen understödt regeringen, vore ej
att undra på, och många af dem torde ha frågat
sig sjelfva, om de gjort rätt genom att lemna
detta understöd. Frågade man sig hvad orsaken
kunde vara till att propositionen framkommit, så
kunde man ej i det åtföljande statsrådsproto-
kollet finna ett enda ord såsom skäl till den
tron, att propositionen uppfattats af regeringen
annorlunda än som en fahlig finansreglerings-
fråga. Om pfopositionen endast innehållit att
hvad som under tidernas lopp öfvergått på ordi-
narie stat inom fonden, Skulle öfverföras på
statsverket, så skulle tal. i sjelfva saken ej fun-
nit skäl att motsätta sig densamma; men då
man gått vida längre, ända derhiän att man af-
stått från åtskilligt som hörde till den extra or-
dinarie staten, så måste medgifvas att regerin-
gens förfarande förefölle som en gåta. Tal. an-
såg förslaget skadligt både för staten och för
de enskilda. Utom de ordinarie afgifterne fon-
den bestridt, hade den nemligen bitlragit till
resunds- och Scheldetullarnes aflösning, lemnat
medel till Trollhättekanals anläggning, stora lån
till handeln och sjöfarten, till telegrafverkets
anläggning. Tal. betviflade, att sedan de 750,000
rdrne ingått till staten en liknande nytta skulle
dragas at fonden.
Hr C: G. Mörner instimde 1 hufyudsaken med
den föregående tal. Fondens nytta kunde tal.
af egen erfarenhet, under den tid han varit stats-
rådsledamot, intyga. Det vore i hög grad be-
tinkligt att regeringen gjorde sig af med den-
samma. De bekymmer som deraf för tögeringen
kunde uppkomma skulle helt säkert ej blifva
mindre under det nuvarande representationen än
de blifvit, om åtgärden vidtagits under den gamla
Denna föreslagna öfverflyttning af de 750,000
utgjorde också i sjelfva verket ej annat än ett
slags köpslut, och hvad säkerhet hade man vil
för att sedan den skett, någon granskning af det
sätt hvarpå den användes, ej) skulle komma i
fråga. Om en sådan ifrågasättes, så om talaren
finge något att göra med densamma, måste han
ovilkorligen votera emot åtskilliga af de utgifts-
poster, hvilka för närvarande med ritta utgå af
densamma, men som, om medlen blifva statens,
ej borde förekomma, sårom t. ex. pensioner åt
kofferdisjömän, brandförsäkringar af åtskilliga
hus m. m.
Hr Wern instämde i allo med hr af Ugglas.
Hr Nordström anmärkte att fonden ända ifrån
sin tillkomst haft karakteren af enskild kassa,
samt att giltiga skäl för förändringen ej heller
blifvit af utskottet anförda. Tal. ogillade för-
slaget såsom stridande mot fiderneslandets in-
tresse och anhöl! om proposition på afslag å det-
samma.
Statsrådet Adlercreutz erinrade om den olik-
het, hvari frågan vid förra riksdagen befann sig
emot nu. Om något rättsligt aftal angående
fonden verkligen uppgjorts mellan statsmakterna,
erfordrades begge parternas samtycke för att
upplösa det; men om den ena, såsom nu vore
fallet, erbjuder upplösning och den andra motta-
ger den, kommer man från rittens område in på
nyttans. Fonden hade ej helt och hållet uppkom-
mit af enskilda bidrag, ej heller vore den före-
slagen att helt och hållet indragas. Många nyt-
tiga företag hade visserligen befordrats af fon-
den, men intet hindrade att detta äfven hidanef-
ter kunde blifva fallet. K. M:thade fortfarande
uti sjelfva fonden, sådan den komme att blifva,
ej obetydliga medel att disponera öfver till de
med densamma afsedda ändamål och den del
som öfverflyttades kunde ju ock komma att bi-
draga till dem. Regeringen hade ock ansett att
möjliga besparingar borde göras. 80,000 rdr
vore föreslagna att å fonden besparas, Tal. frå-
gade om med denna indragning handelns och sjöfar-
tens intressen ej voretillräckligttillgodosedda. En
tal. hade sagt att fonden uppkommit genom en-