Mu -hön oo VR LJ a på många ställen i landet, men ej någon färdig sådan; och de som blifvit påbörjade skulle långt innan de blefvo färdiga vara föråldrade. Hvad särskildt anginge Hästholmen, vore meningarne om sättet för dess befästande visserligen ej delade, men nyttan deraf för Karlskronas försvar ringa, då ju fienden helt säkert skulle taga en annan väg vid ett anfall än förbi Hästholmen; tippsöka något inlopp, som ej skyddades af fiästningsmurar. Kunde Karlskrona försvaras af flottan, så vore befästningen å Hästholmen bra, men, sorgligt nog, den flotta vi nu hade, vore otillräcklig för detta ändamål och försloge knappast till försvar af hufvudstaden. Under sådana förhållanden och då genom fredstaket vunnes skydd mot tidens förstörande inverkan på den färdigbyggda befästningen, ville tal. för sin del bifalla utskottets hemstillan. Hr v. Otter in-. stämde med hr Abelin. Summan bestämdes härefter utan votering till det af utskottet tillstyrkta belopp. Samma utskotts utlåtande angåerde k. m:ts proposition om upphörande af det till handelsoch sjöfartsfonden å sjette hufvudtiteln uppförda förslagsanslg m. m. framkallade en ganska intressant diskussion. Utskottet hade nemligen i utlåtandets första ptckt tillstyrkt att detta anslag måtte uteslutas ur riksstaten. En mängd tal. yttrade sig med anledning af denna hemställan. Diskussionen öppnades af hr L. af Ugglas. Tal. som reserverat sig mot utskottets förslag, hade vid förra riksdagen kämpat varmt för m:ts dispositionsrätt öfver fonden. Han hade jort det derför, att det då aflåtna förslaget af fonom ansetts krilnka det vid 1856 års riksdag mellan statsmakterna ingångna aftal angående fonden och regeringens rätt i afseende på densamma och derför att han varit öfvertygad, att den blifvit använd och användes till landets gagn och nytta. Denna uppfattning hade då också delats af regeringen, såsom man kunde finna af hvad en af kontingehs egen rådgifvare då yttrat i frågan. Utskottets förslag hade fallit, sedan regeringen förklarat att den gjorde dess förkastande till en kabinettsfråga. Efter en sådan sakens utgång i fjol hade tal. och flere af kammarens ledamöter blifvit slirdeles öfyerras skade af den nu framlagda propositionen. Att denna öfverraskning ej kunde vara särdeles angenäm för flertalet af denna kammare, som vid förra riksdagen understödt regeringen, vore ej att undra på, och många af dem torde ha frågat sig sjelfva, om de gjort rätt genom att lemna detta understöd. Frågade man sig hvad orsaken kunde vara till att propositionen framkommit, så kunde man ej i det åtföljande statsrådsprotokollet finna ett enda ord såsom skäl till den tron, att propositionen uppfattats af regeringen annorlunda än som en fahlig finansregleringsfråga. Om pfopositionen endast innehållit att hvad som under tidernas lopp öfvergått på ordinarie stat inom fonden, Skulle öfverföras på statsverket, så skulle tal. i sjelfva saken ej funnit skäl att motsätta sig densamma; men då man gått vida längre, ända derhiän att man afstått från åtskilligt som hörde till den extra ordinarie staten, så måste medgifvas att regeringens förfarande förefölle som en gåta. Tal. ansåg förslaget skadligt både för staten och för de enskilda. Utom de ordinarie afgifterne fonden bestridt, hade den nemligen bitlragit till resundsoch Scheldetullarnes aflösning, lemnat medel till Trollhättekanals anläggning, stora lån till handeln och sjöfarten, till telegrafverkets anläggning. Tal. betviflade, att sedan de 750,000 rdrne ingått till staten en liknande nytta skulle dragas at fonden. Hr C: G. Mörner instimde 1 hufyudsaken med den föregående tal. Fondens nytta kunde tal. af egen erfarenhet, under den tid han varit statsrådsledamot, intyga. Det vore i hög grad betinkligt att regeringen gjorde sig af med densamma. De bekymmer som deraf för tögeringen kunde uppkomma skulle helt säkert ej blifva mindre under det nuvarande representationen än de blifvit, om åtgärden vidtagits under den gamla Denna föreslagna öfverflyttning af de 750,000 utgjorde också i sjelfva verket ej annat än ett slags köpslut, och hvad säkerhet hade man vil för att sedan den skett, någon granskning af det sätt hvarpå den användes, ej) skulle komma i fråga. Om en sådan ifrågasättes, så om talaren finge något att göra med densamma, måste han ovilkorligen votera emot åtskilliga af de utgiftsposter, hvilka för närvarande med ritta utgå af densamma, men som, om medlen blifva statens, ej borde förekomma, sårom t. ex. pensioner åt kofferdisjömän, brandförsäkringar af åtskilliga hus m. m. Hr Wern instämde i allo med hr af Ugglas. Hr Nordström anmärkte att fonden ända ifrån sin tillkomst haft karakteren af enskild kassa, samt att giltiga skäl för förändringen ej heller blifvit af utskottet anförda. Tal. ogillade förslaget såsom stridande mot fiderneslandets intresse och anhöl! om proposition på afslag å detsamma. Statsrådet Adlercreutz erinrade om den olikhet, hvari frågan vid förra riksdagen befann sig emot nu. Om något rättsligt aftal angående fonden verkligen uppgjorts mellan statsmakterna, erfordrades begge parternas samtycke för att upplösa det; men om den ena, såsom nu vore fallet, erbjuder upplösning och den andra mottager den, kommer man från rittens område in på nyttans. Fonden hade ej helt och hållet uppkommit af enskilda bidrag, ej heller vore den föreslagen att helt och hållet indragas. Många nyttiga företag hade visserligen befordrats af fonden, men intet hindrade att detta äfven hidanefter kunde blifva fallet. K. M:thade fortfarande uti sjelfva fonden, sådan den komme att blifva, ej obetydliga medel att disponera öfver till de med densamma afsedda ändamål och den del som öfverflyttades kunde ju ock komma att bidraga till dem. Regeringen hade ock ansett att möjliga besparingar borde göras. 80,000 rdr vore föreslagna att å fonden besparas, Tal. frågade om med denna indragning handelns och sjöfartens intressen ej voretillräckligttillgodosedda. En tal. hade sagt att fonden uppkommit genom en