PTT dess: me KR dag rn er RR Rn st RA RR användas för statens allmänna behlof. Det vore nu politiskt klokt att göra den nedsättning i arvodet, tal. föreslagit, och hr G. skulle nog en gång besanna dessa ord och med detsamma förnimma, att det ändå fanns en kula i den salva, tal. affyrade på riddarhuset 1865. Hvad tal fruktade var nemligen, att genom nästa val skulle endast eller nistan uteslutande jordbrukare insättas i andra karimaren och, ehuru han önskade inom representationen se ett starkt bondestånd, ville han dock ej från det hållet se så mycken styrka, att den ensamt afgjorde besluten. Tal. hoppades, att han genom denna öppna förklaring återställt det goda förståndet mellan sig och de aktade min af bondeståndet, hvilka voro närvarande i kammaren, liksom med alla öfriga, som hyst groll till honom. Skulle detta emellertid ej vara hindelsen, tröstade han sig med sitt goda uppsåt att befrämja fosterlandets vil, hvilket för honom alltid stode framför personliga förhållanden. Hr Hedlund hade ej varit utan fruktan för det tunga artilleriet, i synnerhet som han Var närmaste män att klida skott, men funnit all räddhåga öfverflödig, ty han hade ej funnit några skarpa skott. Han hade endast märkt, att den föregående talaren kommit efter sin tid, ty medan denne suttit och skrattat i mjugg i Westerås, hade riksdagen viäxtifrån alla ståndsförhållanden, hvarom han så mycket ordat. I afseende på sjelfva saken, ansåg tal. att samma förhållande nu råder hos oss, gom då samma strid fördes i Danmark. Der ville de konservative ha arvodet lägt, de liberale deremot högt. Man hade hotat med att första kammaren ville nedsiätta arvodet. Skulle detta bli förhållandet, så vore andra kammarens bästa svar derpå ett förslag om beviljandet af arvode åt första kammarens ledamöter. Hr Jöns Pährsson ansåg att 10 rdr.vore behöfliga för en riksdagsman, som ville uträtta något för det allmänna bästa; huruvida motionären var en sann patriot ville tal. för närvarande lemna oafgjordt, men han ämnade en gång begagna sin fria press, äfven han, för att siga sin tanke om hvilka som böra återviiljas i andra kammaren eller icke. (skratt. Hr Rosenberg motsatte sig äfven all nedsittning, yttrande att motionens halt bist kunde bedömas deraf, att endast tjenstemiän förordat densamma, under det att löngifvare motsatt sig förslaget. Hr C. A. Larssou förstod mycket väl, att motionären haft behof af utt afskjuta den projektil, som för honom fastnat i kanonmynningen på riddarhuset 1866, — den hade nu återstudsat mot den bakom sittande vinnen Jöns Pährsson (stor munterhet). Långt ifrån att hysa något groll mot hr Treffenberg, var tal. tvärtom glad att hr T. kommit in i representationen, ty der behöfdes friska viljor att verka för sparsamhet. Tal. hoppades att han, efter hvad som nu förekommit, i hr Treffenberg skulle finna en energisk medkämpe en gång, när det blir fråga om nedsättning i för högt aflönade tjenstemins inkomster. (Skratt.) Hr Siljeström nödgades förebrå motionären att ha citerat falskt. Tal. hade ej begagnat ordet föraktlig utan förkastlig. Hvad den nu omtvistade frågan beträffade, så ville tal. anmärka, rörande den allmänna opinionen, om hvilken talats, att den ej alltid är att lita på, emedan den vexlar i tvänne strömningar, en demokratisk och en aristokratisk, och det är en känd sak, yttrade tal., att demokraterna betala sina ombud väl, när dessa göra sin pligt, hvaremot arristokraterna betala litet eller helst ingenting. Hr Medin höll ett särskildt tal till våra referenter på läktaren och uttryckte den förhoppning, att dessa måtte noga följt med diskussionen, så att allmänheten kunde få kännedom derom, Sedan vände han sig mindre artigt mot hr Treffenberg, uttalande sin öfvertygelse vara den, att hr T. väl helst skulle ge, att andra kammaren ej hade en enda bänk för någon bonde, utan endast platser för tjenstemin. Härmed var debatten slut. Votering begärdes, som utföll med 114 röster för utskottets afslag mot 44, som voro för motionen. Första kammaren kunde ej heller afgöra denna fråga-utan en längre diskussion. Och då beslutet fattades, blef det återremiss. Detta yrkades af hr Wallenberg af grannlagenhetsskäl. Öfrige tal, som biträdde denna åsigt, reml. hrr Hasselrot, Henn. Hamilton, HazeUus, E. Sparre, A. C. Raab, Ch. Dickson, Uggla, LC. Almqvist och Bergstedt, gjorde det dels af ekonomiska, dels och hufvudsakligen af politiska skäl, desamma som i andra kammaren anförts. För rent afslag talade ohrr Trolle och O. Mörner. Lördagens aftonsammanträden. FÖRSTA KAMMAREN. Aftonens sammanträde börjades med föredragriog af statsutskottets utlåtande angående det af regeringen för innevarande år begärda acslaget till fortsättning af fästvingsbyggoadsarbetena vid Carl-borg samt å vestra Hästholmen. Kammaren beviljade utan öfverläggnirg den för nämnda fästvingsarbete äskade summan 60,000 rdr. Angående anslaget till Hästholmens befästande yttrades dercmot olika meningar. Statsrådet Abelin cerinrade, att befistning af nämnde holme ingått i den för Karlskronas befästande af komiterade uppgjorda plan, att 210,000 rdr redan användts för nimnda ändamål, samt att utan verkets fullindande de nuvarande arbetena vore onyttiga och de-på dem nedlagda penningarne bortkastade. Tal. hoppades visserligen ej att k. m:ts proposition skulle vinna riksdagens bifall; men önskade dock af nu anförde skäl, att kammaren ville bevilja åtminstone 30,000 rdr. För den af utskottet tillstyrkta summan 15,000 rdr kunde visserligen ett så kalladt fredstak erhållas, men detta måste påliggas befästnivgarne i deras nuvarande ofullbordade skick och således borttagas, då de skulle fortsättas. Fördubblades anslaget, så skulle deremot såvil det 1 östvi kasernerna och a