PTT dess: me KR dag rn er RR Rn st RA RR
användas för statens allmänna behlof. Det vore
nu politiskt klokt att göra den nedsättning i ar-
vodet, tal. föreslagit, och hr G. skulle nog en
gång besanna dessa ord och med detsamma för-
nimma, att det ändå fanns en kula i den salva,
tal. affyrade på riddarhuset 1865. Hvad tal
fruktade var nemligen, att genom nästa val skulle
endast eller nistan uteslutande jordbrukare in-
sättas i andra karimaren och, ehuru han önskade
inom representationen se ett starkt bondestånd,
ville han dock ej från det hållet se så mycken
styrka, att den ensamt afgjorde besluten. Tal.
hoppades, att han genom denna öppna förkla-
ring återställt det goda förståndet mellan sig och
de aktade min af bondeståndet, hvilka voro när-
varande i kammaren, liksom med alla öfriga,
som hyst groll till honom. Skulle detta emel-
lertid ej vara hindelsen, tröstade han sig med
sitt goda uppsåt att befrämja fosterlandets vil,
hvilket för honom alltid stode framför person-
liga förhållanden.
Hr Hedlund hade ej varit utan fruktan för det
tunga artilleriet, i synnerhet som han Var när-
maste män att klida skott, men funnit all rädd-
håga öfverflödig, ty han hade ej funnit några
skarpa skott. Han hade endast märkt, att den
föregående talaren kommit efter sin tid, ty me-
dan denne suttit och skrattat i mjugg i Westerås,
hade riksdagen viäxtifrån alla ståndsförhållanden,
hvarom han så mycket ordat. I afseende på
sjelfva saken, ansåg tal. att samma förhållande
nu råder hos oss, gom då samma strid fördes i
Danmark. Der ville de konservative ha arvodet
lägt, de liberale deremot högt. Man hade hotat
med att första kammaren ville nedsiätta arvodet.
Skulle detta bli förhållandet, så vore andra kam-
marens bästa svar derpå ett förslag om beviljan-
det af arvode åt första kammarens ledamöter.
Hr Jöns Pährsson ansåg att 10 rdr.vore behöf-
liga för en riksdagsman, som ville uträtta något
för det allmänna bästa; huruvida motionären var
en sann patriot ville tal. för närvarande lemna
oafgjordt, men han ämnade en gång begagna sin
fria press, äfven han, för att siga sin tanke om
hvilka som böra återviiljas i andra kammaren eller
icke. (skratt.
Hr Rosenberg motsatte sig äfven all nedsitt-
ning, yttrande att motionens halt bist kunde be-
dömas deraf, att endast tjenstemiän förordat den-
samma, under det att löngifvare motsatt sig för-
slaget.
Hr C. A. Larssou förstod mycket väl, att mo-
tionären haft behof af utt afskjuta den projektil,
som för honom fastnat i kanonmynningen på
riddarhuset 1866, — den hade nu återstudsat mot
den bakom sittande vinnen Jöns Pährsson (stor
munterhet). Långt ifrån att hysa något groll mot
hr Treffenberg, var tal. tvärtom glad att hr T.
kommit in i representationen, ty der behöfdes
friska viljor att verka för sparsamhet. Tal. hop-
pades att han, efter hvad som nu förekommit, i
hr Treffenberg skulle finna en energisk medkämpe
en gång, när det blir fråga om nedsättning i för
högt aflönade tjenstemins inkomster. (Skratt.)
Hr Siljeström nödgades förebrå motionären att
ha citerat falskt. Tal. hade ej begagnat ordet
föraktlig utan förkastlig. Hvad den nu omtvi-
stade frågan beträffade, så ville tal. anmärka,
rörande den allmänna opinionen, om hvilken ta-
lats, att den ej alltid är att lita på, emedan den
vexlar i tvänne strömningar, en demokratisk och
en aristokratisk, och det är en känd sak, yttrade
tal., att demokraterna betala sina ombud väl, när
dessa göra sin pligt, hvaremot arristokraterna be-
tala litet eller helst ingenting.
Hr Medin höll ett särskildt tal till våra refe-
renter på läktaren och uttryckte den förhopp-
ning, att dessa måtte noga följt med diskussio-
nen, så att allmänheten kunde få kännedom derom,
Sedan vände han sig mindre artigt mot hr Tref-
fenberg, uttalande sin öfvertygelse vara den, att
hr T. väl helst skulle ge, att andra kammaren ej
hade en enda bänk för någon bonde, utan en-
dast platser för tjenstemin.
Härmed var debatten slut. Votering be-
gärdes, som utföll med 114 röster för utskot-
tets afslag mot 44, som voro för motionen.
Första kammaren kunde ej heller afgöra
denna fråga-utan en längre diskussion. Och
då beslutet fattades, blef det återremiss. Detta
yrkades af hr Wallenberg af grannlagenhets-
skäl. Öfrige tal, som biträdde denna åsigt,
reml. hrr Hasselrot, Henn. Hamilton, Haze-
Uus, E. Sparre, A. C. Raab, Ch. Dickson,
Uggla, LC. Almqvist och Bergstedt, gjorde
det dels af ekonomiska, dels och hufvudsak-
ligen af politiska skäl, desamma som i andra
kammaren anförts. För rent afslag talade
ohrr Trolle och O. Mörner.
Lördagens aftonsammanträden.
FÖRSTA KAMMAREN.
Aftonens sammanträde börjades med före-
dragriog af statsutskottets utlåtande angående
det af regeringen för innevarande år begärda
acslaget till fortsättning af fästvingsbyggoads-
arbetena vid Carl-borg samt å vestra Häst-
holmen. Kammaren beviljade utan öfverlägg-
nirg den för nämnda fästvingsarbete äskade
summan 60,000 rdr. Angående anslaget till
Hästholmens befästande yttrades dercmot olika
meningar.
Statsrådet Abelin cerinrade, att befistning af
nämnde holme ingått i den för Karlskronas be-
fästande af komiterade uppgjorda plan, att 210,000
rdr redan användts för nimnda ändamål, samt
att utan verkets fullindande de nuvarande arbe-
tena vore onyttiga och de-på dem nedlagda pen-
ningarne bortkastade. Tal. hoppades visserligen
ej att k. m:ts proposition skulle vinna riksda-
gens bifall; men önskade dock af nu anförde
skäl, att kammaren ville bevilja åtminstone
30,000 rdr. För den af utskottet tillstyrkta sum-
man 15,000 rdr kunde visserligen ett så kalladt
fredstak erhållas, men detta måste påliggas be-
fästnivgarne i deras nuvarande ofullbordade skick
och således borttagas, då de skulle fortsättas.
Fördubblades anslaget, så skulle deremot såvil
det 1 östvi kasernerna och
a