Article Image
RA HH 11 HH ooo EE RE hade till och med, ehuru hans arvode uppgått till tio rdr, blifvit ruinerad på affären. Och hvar föret Jo, emedan han varit en duglig och verksam representant). Frågan om riksdagsmanna-arvodets nedsättande är dock ej hufvudsakligen en ekonomisk, utan en politisk fråga, och tal. tackade motioniren uppriktigt för det han ställt henne på dess rätta grund, så att intet tvifvel om hans syftemål borde unna uppstå, Det ärnemligen at vigt, att hvarje representant är ekonomiskt oberoende under sitt vistande vid riksdagen, af vigt att han eji något afseende känner sig förhindrad att söka det umglinge som-han bör och måste ega för att kunna uträtta någonting till fosterlandets bästa. Det var denna möjlighet som motionen ville undergräfva, det var möjligheten för representanterna af Sveriges ullmoge att göra sin röst gällande i rådslagen om det allmännas bista, möjligheten för denna stora klass af medborgare, hvilka vi icke längre kalla bönder, utan hvilka inbegripas i det gemensamma namnet landtmän (bifallssorl), som motionären vill förekomma. Motionen åsyftade ingenting annat än att i andra kammaren införa det högre visdom, hvilken, enligt hvad motionären vid denna motions remiss yttrade, nu endast har säte och stämma i första kammaren. De olyckor om hvilka motionären i sin motion pröfeterat och hvilka skola uppstå i följd af det ögna arvodet, hade ej lyckats skrämma talaren. Man behöfver endast vända sig till England för att se bekräftelse på, huru motionären i detta fall misstagit sis. Der uppbira representanterna icke något arvode, och likväl florerar mutningssystemet vid valen ingenstädes så vidstrickt som just i detta land. Det är visst möjligt att korruption kan komma att bedrifvas, men det är, med kännedom om svenska folkets natur, minst sagdt, likä säkert att sådant icke skall inträffa. Vår erfarenhet Hittills om den nya riksdagsordningens föreskrift angående riksdagsmanna-arvodet bestyrker icke i ett enda fall motionärens mörka spådomar. Utskottet, som tagit allt detta i öfvervägande, har trott det vara nyttigt, att se tiden an och detsutom varit öfvertygadt, att det ofta anförda uttrycket om tillämpandet af den största sparsamhet just i fråga om detta arvode kunde blifva den slimsta ekonomi. Hr Liljenmark sade sig ej komma att bivista någon vidare riksdag, af hvilken anledning han ansåg sig kunna yttra sin mening fullkomligt opartiskt. Han ansåg den föreslagna summan sex rdr vara alldeles otillräcklig. Sjelf måste tal: med två rdr om dagen aflöna en vikarie och med de fyra ansåg han sig ej kunna letva i hufvudstaden, utan att köpa sin mat på så kallade sämre restaurationer och hyra sig en skrubb i nägon af gränderna. tr Lundström och Stadff instämde med motionären, hvaremot hr Falkman yrkade bifall till utskottets betänkande, särskildt vädjande till hofvudstadens representanter att yttra sig i frågan. I striden framryckte nu: hr Treffenberg med sitt tunga artilleri. Han började med en ursäkt att han omöjligen kunde inna till besvarande alla de invändningar som blifvit gjorda mot hans motion. Han hade omöjligt kunnat följa motståndarnes föredrag med så odelad uppmärksamhet som han skulle hafva önskat. Man hade på förhand sagt honom att han skulle få sin motion förskräckligt illa behandlad. Man hade ej misstagit sig. Den hade blifvit griljerad, raguseräd, ferserad och hvad det allt heter. Men innan han såg närmare på denna anrättning ville han begagna tillfället att gendrifva ett par yttranden af hr Siljeström, som denne fillt dels nyss, dels vid ett föregående tillfälle. Hr 8. hade sagt att tal. yttrat att den högre visdomen endast skulle finnas inom första kammaren. Han hade dock endast sagt, att totaliteten af första kammaren framvisade större ) pod insigt och högre bildning, och det stod an för. Lika litet hade han sagt att andra kammaren ur högre politisk synpunkt var föraktlig; — förkastlig hade varit hans ord. an ville nu vända sig till den föreliggande frågan, och kunde ej annat än med nöje anmärka, hurusom tonen hos konstitutionsutskottet blifvit betydligt nedstämd sedan förra riksdagen. Han hade med uppmärksamhet följt denna frågas behandling, -ehuru: han då ej var riksdagsman. Nu förekommo i utlåtandet ofta uttrycken: torde, för närvarande, m. fl., allt goda tecken, att frågan går en god lösning till mötes. Som skill för bibehållande af nuvarande arvodet hade man uppgifvit, att totalsumman ej höjes om riksdaSR förlänges öfver de bestämda fyra månaderna. et är två omstindigheter som gör ett sådant förlängande föga sannolikt: frånvaron af årvode för första kammaren, närvaron af fixt arvode för den andra. Man hade sagt, att han ville utestänga bondeståndet. Men hade ej bondeståndets bästa krafter flyttat in i den nya repregentationen, ehuru de flesta ledamöterna af-detta stånd ej haft öfver 6 rdr? Förra borgareståndets flesta ledamöter äro med ifven nu, ehuru grunderna för städernas valrätt nu iäro helt annorlunda mot förr. Det tär endast från ett af de förra stånden, som tal. saknar representanter härstädes, och hvilka linge skola komma att saknas, neml. presteståndet. Detta stånd besatt dock en ojemförligt hög intelligens i de högre kulturfrågorna, hvilken det lade på fosterlandets altare och som kom detsamma tillgodo om ej på annat sätt, så dock derigenom att den droppvis upphemtades af de andra stånden. Tal. trodde sig ha blickat tillräckligt klart in i samhillslifvets hemliga verkstad för att ej förstå hvad det för sin sunda utveckling behöfver. Samhället skjutes framåt af det tysta, trägna och trogna arbetet i hemmen; diskussionerna hir och besluten äro endast organer för detta hemarbete. Hade tal. velat utesluta bondeståndet från riksdagen, skulle han nedsatt arvodet till 3, icke 6 rdr; ty derpå kunde man lefva. Tal. åtog sig att för det priset inackordera både hr Witt, hr Liljenmark och hr Siljeström (skratt), och icke på några simre restaurationer, utan på riktigt gentila ställen (stor munterhet). Tal. hade under förra riksdagen setat der nere i Westerås och lett i mjugg åt ett af hr Gripenstedts yttranden vid öfverläggningen om användandet af bankovinsten. Det vore politiskt klokt, hade hr G. sagt vid förSS LAR a 27 om 4.

1 mars 1869, sida 3

Thumbnail