RA - HH 11 HH ooo EE RE
hade till och med, ehuru hans arvode uppgått
till tio rdr, blifvit ruinerad på affären. Och hvar
föret Jo, emedan han varit en duglig och verk-
sam representant).
Frågan om riksdagsmanna-arvodets nedsättande
är dock ej hufvudsakligen en ekonomisk, utan
en politisk fråga, och tal. tackade motioniren
uppriktigt för det han ställt henne på dess rätta
grund, så att intet tvifvel om hans syftemål borde
unna uppstå, Det ärnemligen at vigt, att hvarje
representant är ekonomiskt oberoende under sitt
vistande vid riksdagen, af vigt att han eji något
afseende känner sig förhindrad att söka det um-
glinge som-han bör och måste ega för att kunna
uträtta någonting till fosterlandets bästa. Det
var denna möjlighet som motionen ville under-
gräfva, det var möjligheten för representanterna
af Sveriges ullmoge att göra sin röst gällande i
rådslagen om det allmännas bista, möjligheten
för denna stora klass af medborgare, hvilka vi
icke längre kalla bönder, utan hvilka inbegripas
i det gemensamma namnet landtmän (bifallssorl),
som motionären vill förekomma. Motionen åsyf-
tade ingenting annat än att i andra kammaren
införa det högre visdom, hvilken, enligt hvad
motionären vid denna motions remiss yttrade, nu
endast har säte och stämma i första kammaren.
De olyckor om hvilka motionären i sin motion
pröfeterat och hvilka skola uppstå i följd af det
ögna arvodet, hade ej lyckats skrämma talaren.
Man behöfver endast vända sig till England för
att se bekräftelse på, huru motionären i detta
fall misstagit sis. Der uppbira representanterna
icke något arvode, och likväl florerar mutnings-
systemet vid valen ingenstädes så vidstrickt som
just i detta land. Det är visst möjligt att kor-
ruption kan komma att bedrifvas, men det är,
med kännedom om svenska folkets natur, minst
sagdt, likä säkert att sådant icke skall inträffa.
Vår erfarenhet Hittills om den nya riksdagsord-
ningens föreskrift angående riksdagsmanna-arvodet
bestyrker icke i ett enda fall motionärens mörka
spådomar. Utskottet, som tagit allt detta i öfver-
vägande, har trott det vara nyttigt, att se tiden
an och detsutom varit öfvertygadt, att det ofta
anförda uttrycket om tillämpandet af den största
sparsamhet just i fråga om detta arvode kunde
blifva den slimsta ekonomi.
Hr Liljenmark sade sig ej komma att bivista
någon vidare riksdag, af hvilken anledning han
ansåg sig kunna yttra sin mening fullkomligt
opartiskt. Han ansåg den föreslagna summan
sex rdr vara alldeles otillräcklig. Sjelf måste
tal: med två rdr om dagen aflöna en vikarie och
med de fyra ansåg han sig ej kunna letva i huf-
vudstaden, utan att köpa sin mat på så kallade
sämre restaurationer och hyra sig en skrubb i
nägon af gränderna.
tr Lundström och Stadff instämde med motio-
nären, hvaremot hr Falkman yrkade bifall till
utskottets betänkande, särskildt vädjande till hof-
vudstadens representanter att yttra sig i frågan.
I striden framryckte nu:
hr Treffenberg med sitt tunga artilleri. Han
började med en ursäkt att han omöjligen kunde
inna till besvarande alla de invändningar som
blifvit gjorda mot hans motion. Han hade omöj-
ligt kunnat följa motståndarnes föredrag med så
odelad uppmärksamhet som han skulle hafva ön-
skat. Man hade på förhand sagt honom att han
skulle få sin motion förskräckligt illa behand-
lad. Man hade ej misstagit sig. Den hade blif-
vit griljerad, raguseräd, ferserad och hvad det
allt heter. Men innan han såg närmare på denna
anrättning ville han begagna tillfället att gen-
drifva ett par yttranden af hr Siljeström, som
denne fillt dels nyss, dels vid ett föregående till-
fälle. Hr 8. hade sagt att tal. yttrat att den
högre visdomen endast skulle finnas inom första
kammaren. Han hade dock endast sagt, att
totaliteten af första kammaren framvisade större )
pod insigt och högre bildning, och det stod
an för. Lika litet hade han sagt att andra
kammaren ur högre politisk synpunkt var för-
aktlig; — förkastlig hade varit hans ord. an
ville nu vända sig till den föreliggande frågan,
och kunde ej annat än med nöje anmärka, huru-
som tonen - hos konstitutionsutskottet blifvit be-
tydligt nedstämd sedan förra riksdagen. Han
hade med uppmärksamhet följt denna frågas be-
handling, -ehuru: han då ej var riksdagsman. Nu
förekommo i utlåtandet ofta uttrycken: torde,
för närvarande, m. fl., allt goda tecken, att frå-
gan går en god lösning till mötes. Som skill
för bibehållande af nuvarande arvodet hade man
uppgifvit, att totalsumman ej höjes om riksda-
SR förlänges öfver de bestämda fyra månaderna.
et är två omstindigheter som gör ett sådant
förlängande föga sannolikt: frånvaron af årvode
för första kammaren, närvaron af fixt arvode
för den andra. Man hade sagt, att han ville
utestänga bondeståndet. Men hade ej bonde-
ståndets bästa krafter flyttat in i den nya repre-
gentationen, ehuru de flesta ledamöterna af-detta
stånd ej haft öfver 6 rdr? Förra borgareståndets
flesta ledamöter äro med ifven nu, ehuru grun-
derna för städernas valrätt nu iäro helt annor-
lunda mot förr. Det tär endast från ett af de
förra stånden, som tal. saknar representanter
härstädes, och hvilka linge skola komma att
saknas, neml. presteståndet. Detta stånd besatt
dock en ojemförligt hög intelligens i de högre
kulturfrågorna, hvilken det lade på fosterlandets
altare och som kom detsamma tillgodo om ej
på annat sätt, så dock derigenom att den droppvis
upphemtades af de andra stånden. Tal. trodde
sig ha blickat tillräckligt klart in i samhillslif-
vets hemliga verkstad för att ej förstå hvad det för
sin sunda utveckling behöfver. Samhället skju-
tes framåt af det tysta, trägna och trogna arbe-
tet i hemmen; diskussionerna hir och besluten äro
endast organer för detta hemarbete. Hade tal.
velat utesluta bondeståndet från riksdagen, skulle
han nedsatt arvodet till 3, icke 6 rdr; ty derpå
kunde man lefva. Tal. åtog sig att för det pri-
set inackordera både hr Witt, hr Liljenmark och
hr Siljeström (skratt), och icke på några simre
restaurationer, utan på riktigt gentila ställen
(stor munterhet). Tal. hade under förra riksda-
gen setat der nere i Westerås och lett i mjugg
åt ett af hr Gripenstedts yttranden vid öfver-
läggningen om användandet af bankovinsten.
Det vore politiskt klokt, hade hr G. sagt vid för-
SS LAR a 27 om 4.