Det anförda torde, I sammanhang med årets erfarenbet vära tillräckligt för att visa, att åberopade lagstadganden behöfva en revision; och he anser mig af denna anledning, och för att är undvika för stor vidlyftighet kunna förbigå de vidare påminnelser, som vid en fortsatt granskning deraf framstå. Icke heller vill jag äfventyra försöket att framlägga antagligt förslag till afhjelpande af de åsyftade bristerna. Ämnet torde ock höra under det enligt grundlagen kgl. maj:t ensamt tillkommande lagstiftningsområde, hvarföre kgl. maj:t ock måste anses vara bist i tilfälle att afgöra hvilka nys föreskrifter, som i frågan erfordras. Dock torde det enligt min mening vid on dylik pröfning tagas under öfvervi gande, huruvida icke åt den nya kommnnalinst tutionen på landet lämpligen borde och kunde inrymmas den myndigheten att vid hvarje förekommande fall pröfva, om och när eld finge tändas å svedjeland och hålla uppsyn öfver noggratna uppfyllandet af de till förekommande af eldfara under dylik bränning meddelade föreskrifter och stadganden. På grund af hvad jag sålunda haft tillfälle framställa, tillåter jag mig vördsamt föreslå, att riksdagen måtte besluta: att i skrifvelse till kgl. maj:t göra underdånig framställning derom, att kongl. maj:t ville låta utarbeta och till allmän efterlefnad påbjuda en stadga, innehållande fullständigaro föreskrifter om försigtighetsmåtts iakttagande vid svedjande och högre straffbestimmelser mot deras öfverträdande, äfven då skada ej sker, tin dem allmänna lagen i 15 kap. byggninga-balken upptager och genom hvilken stadga kommunalstyrelsen å landet bemyndigas att utöfva tillsyn öfver nämnda föreskrifters behöriga efterlefnad. I motionen har jag blott sökt framhålla en af de sidor, som skulle gifva skogen ett skydd, som den väl förtjenar. Flera sätt härtill finnas, likasom flera brister att afhjelpa. God lagstiftning och genom folkskolan inplantad vördnad för lagen äro bästa vägarne enligt min tro. Huru litet skogen aktas, se vi ofta. Den stora skogen fälles och planteringar förstöras af okynne. Ordspråket nämner ju skogen, den fattiges kappa. Denna kappa börjar väl blifva något malstungen i vårt land, men den fattige är qvar. Väl tyckes mig, om något kunde göras, för den ena, f5t den andra. ren an