bean nn nan. -— TOR AR nn Rn AR (Fortsättning.) På eftermiddagen den 19 kl. half 4 forsattes ransakningen med häktade bruksegaren Fredr. Wilh. Grubb, såsom skäligen misstänkt för att vara brandens upphofsman. På domarens frågor berättade G., att han är född i Wärbo på Gotland år 1815, der hans fader Edvard Israel Grubb var landtbrukare och handlande, och att hans moder hette Maria Margr. Collin. G. var hemma i föräldrahuset till 18 å 19 års ålder. Hans fader dog för 12 och hans moder för 8 år sedan. Vid 19 år arfenderade och vid 20 år köpte han en egendom, samt idkade handel i 24 å 25 år till 1857, då han flyttade till Stockholm. Året derefter sålde han sin förra egendom och köpte en annan vid namn Lindö i Roslagen, men fortfor att bo i Stockholm till år 1864, då han köpte Wärhulta. Vid 24 års ålder blef han gift med sin första hustru, som dog efter 2:ne års iktenskap och efterlemnade 1 barn. Derefter gifte han sig år 1847 med sin andra hustru, från hvilken han numera är skiljd och med hvilken han har 6 barn. G., som på domarens frågor yttrar sig försigtigt och undvikande i allt som har sammanhang med mordbranden, om hvars uppkomst han bestämdt förnekar sig hafva någon kännedom, sär ger, att Eriksson vill inveckla honom, Grubb, i saken aft harm deröfver, att E. ej fått låna pengar af G för en tillämnad resa till Amerika, samt att E. skrifvit till G. och bedt att få låna engar, hvilket äfven E. erkänner sig hafva gjort. en 22 januari hade G. rest till Stockholm och der triffat tillsammans med Strömbom på söndagen. Anledningen till denna resa var, att han från Strömbom erhållit ett telegram af innehåll, att G. genast skulle resa upp för att rådgöra med Str. om köp af ett hus 1 Stockholm tfvensom om en egendomshandel på landet. På domarens fråga, om han vill förete telegramvexlingen mellan sig och Strömbom svarar G. att telegrammet är bortkommet, ocn då han vidare tillfrågås, om han ej anser det nödvändigt, såsom bevisande hans oskuld i denna del af saken, svarar G. att han ej anser det nödvändigt. Då do maren upplyser honom om, att han litt kan erhålla en afskrift af detta telegram och frågar om han ej är villig anskaffa en sådan, svarar G. till en början nej, men förklarar efter en stunds betänkan, att han är beredvillig dertill. Grubb, som säger att hans minne blifvit mycket försvagadt under de dagar han suttit hiäktad, påstår likväl bestämdt att Eriksson aldrig erhållit några pengar af honom sjelf, utan allid uppburit liqvid af hufvudbokhållaren, Kan vj erinra sig, att BE. spisat middag hos hoiom under Påskhelgen. G., som låg i underhandling med konsul Friedländer, såsom hans kommissionär, om ångsågens försäljning, hade vid midsommartiden rådgjort med Eriksson, huruvida han tilltrodde sig att kunna söndertaga och åter ihopsiätta sågen, ifall den blefve såld. Orsaken hvarför det dröjdes med sågningen till den 28 juli var den, att G. väntade att den spekulant på sågen, som konsul Friedländer lofvat anskaffa skulle -ankomma, samt att sågen då sattes i gång för att såga slut på de stockar som funnos. Grubb hade ej visat brandförsäkringshandlingarne för E., utan hade denne möjligen fått läsa dem, då de vid något tillfälle händelsevis lågo framme. Eriksson, konfronterad med G. hiirom, vidhåller sin förra utsago, att den verkliga orsaken till den sista sågningen var att sågen skulle antändas. G. åter nekar bestämdt härtill äfvensom att någonsin hafva yttrat någon önskan härom till E. Hvad flickan Sofie Lund beträffar, hade G. af sedlighetskänsla ej kunnat lida, att hon bodde tillsammans, med E. och hade derför uppmanat E. att aflägsna henne, samt öfverenskommit med honom att han skulle skickas till Stockholm, och dervid erbjudit sig att skrifva till Källmo om flickans mottagande till dess han kunde anskaffa tjenst åt henne. G. skref derefter bref till K. och lemnade detsamma till Eriksson, dock utan att bifoga några respengar åt flickan. G. hade sedan aldrig sett flickan efter hennes resa till Stockholm, dit E. skulle resa efter, då sågningen yar slut. På domarens fråga, hvarför ej G. ifall han fann det sårande för sin sedlighetskänsla att flickan bodde tillsammans med E., hade talat härom med flickans fader Lund, gaf G. ett undvikande svar. Eriksson hade sjelf önskat att flickan skulle resa till Stockholm för att der lira sig laga mat m. m. Eriksson nekar härtill, äfvensom flickans fader, som nu var närvarande, och som siger att hvarken Eriksson eller G. någonsin talat med honom härom. Grubb nekar fortfarande till att hafva gifvit E. några respengar åt flickan, men E. påstår att G. gifvit honom 100 rdr dagen före hennes afrega. På domarens fråga om orsaken till flickans så snara återkomst, svarar G., att han alls icke vetat af att hon var återkommen. G. söker göra troligt att E., om ej af hämnd öfver det förnekade lånet, hade antindt sågen derför att han gick för så liten dagspenning. Såsom ett bevis för att G. ej velat sågens brand anför han, att det i så fall legat i ans intresse att denna brand inträffat långt förut då det fanns brandförsäkradt virke för betydligt högre värde. Grubb nekar äfven till att hafva gifvit E. de pengar, 500 rdr. denne erhöll kort före första tinget, men medger att han hört att E. varit i Köpenhamn. Han hade träffat E. i Strömparterren i Stockholm och då bedt honom komma hem, samt gifvit honom, enligt hans räkning, betalt för hans resa. Eriksson påstår att riikningen blifvit upprättad af G. och Löfgren i samråd. Grubb medger att han triffat 3. i Stockholm i fjol sommar och då lånat honom 10 rdr. Orsaken till torrt bränsles införande i sågen förklarar G. sålunda, att det vanligen brukades elda under ångpannan med dylikt virke, och bestrider att det anbefalldes af honom att införa sådant till sågens antindande. Grubbs resa till Stockholm på fredagen före E:s häktande var förut bestämd, och hade Strömbom vid Liljeholmen underrättat G. om hvad som hiändt E. G., som varit bekant med Strömbom högst balftannat år, hade aldrig förr än nu haft några affärer med honom och dessa utgjordes nu endast af egendomshandel. G. siger sig ej känna grefve Taube, ehuru han visserligen sett honom en gång på en ångbåtsresa. Har aldrig sett hans aktier, ej heller hört talas om några,