bean nn nan. -— TOR AR nn Rn AR
(Fortsättning.)
På eftermiddagen den 19 kl. half 4 forsattes
ransakningen med häktade bruksegaren Fredr.
Wilh. Grubb, såsom skäligen misstänkt för att
vara brandens upphofsman. På domarens frågor
berättade G., att han är född i Wärbo på Got-
land år 1815, der hans fader Edvard Israel Grubb
var landtbrukare och handlande, och att hans
moder hette Maria Margr. Collin. G. var hemma
i föräldrahuset till 18 å 19 års ålder. Hans fa-
der dog för 12 och hans moder för 8 år sedan.
Vid 19 år arfenderade och vid 20 år köpte han
en egendom, samt idkade handel i 24 å 25 år
till 1857, då han flyttade till Stockholm. Året
derefter sålde han sin förra egendom och köpte
en annan vid namn Lindö i Roslagen, men fort-
for att bo i Stockholm till år 1864, då han köpte
Wärhulta. Vid 24 års ålder blef han gift med
sin första hustru, som dog efter 2:ne års ikten-
skap och efterlemnade 1 barn. Derefter gifte
han sig år 1847 med sin andra hustru, från hvil-
ken han numera är skiljd och med hvilken han
har 6 barn.
G., som på domarens frågor yttrar sig försig-
tigt och undvikande i allt som har sammanhang
med mordbranden, om hvars uppkomst han be-
stämdt förnekar sig hafva någon kännedom, sär
ger, att Eriksson vill inveckla honom, Grubb, i
saken aft harm deröfver, att E. ej fått låna pen-
gar af G för en tillämnad resa till Amerika,
samt att E. skrifvit till G. och bedt att få låna
engar, hvilket äfven E. erkänner sig hafva gjort.
en 22 januari hade G. rest till Stockholm och
der triffat tillsammans med Strömbom på sönda-
gen. Anledningen till denna resa var, att han från
Strömbom erhållit ett telegram af innehåll, att
G. genast skulle resa upp för att rådgöra med
Str. om köp af ett hus 1 Stockholm tfvensom
om en egendomshandel på landet. På doma-
rens fråga, om han vill förete telegramvexlingen
mellan sig och Strömbom svarar G. att telegram-
met är bortkommet, ocn då han vidare tillfrå-
gås, om han ej anser det nödvändigt, såsom be-
visande hans oskuld i denna del af saken, sva-
rar G. att han ej anser det nödvändigt. Då
do maren upplyser honom om, att han litt kan
erhålla en afskrift af detta telegram och frågar
om han ej är villig anskaffa en sådan, svarar
G. till en början nej, men förklarar efter en
stunds betänkan, att han är beredvillig der-
till. Grubb, som säger att hans minne blifvit
mycket försvagadt under de dagar han suttit hiäk-
tad, påstår likväl bestämdt att Eriksson aldrig
erhållit några pengar af honom sjelf, utan all-
id uppburit liqvid af hufvudbokhållaren, Kan
vj erinra sig, att BE. spisat middag hos hoiom
under Påskhelgen. G., som låg i underhand-
ling med konsul Friedländer, såsom hans kom-
missionär, om ångsågens försäljning, hade vid
midsommartiden rådgjort med Eriksson, huru-
vida han tilltrodde sig att kunna söndertaga
och åter ihopsiätta sågen, ifall den blefve såld.
Orsaken hvarför det dröjdes med sågningen till
den 28 juli var den, att G. väntade att den spe-
kulant på sågen, som konsul Friedländer lofvat
anskaffa skulle -ankomma, samt att sågen då
sattes i gång för att såga slut på de stoc-
kar som funnos. Grubb hade ej visat brand-
försäkringshandlingarne för E., utan hade denne
möjligen fått läsa dem, då de vid något tillfälle
händelsevis lågo framme. Eriksson, konfronte-
rad med G. hiirom, vidhåller sin förra utsago, att
den verkliga orsaken till den sista sågningen var
att sågen skulle antändas. G. åter nekar be-
stämdt härtill äfvensom att någonsin hafva ytt-
rat någon önskan härom till E. Hvad flickan
Sofie Lund beträffar, hade G. af sedlighetskänsla
ej kunnat lida, att hon bodde tillsammans, med
E. och hade derför uppmanat E. att aflägsna
henne, samt öfverenskommit med honom att han
skulle skickas till Stockholm, och dervid erbjudit
sig att skrifva till Källmo om flickans mottagande
till dess han kunde anskaffa tjenst åt henne.
G. skref derefter bref till K. och lemnade det-
samma till Eriksson, dock utan att bifoga nå-
gra respengar åt flickan. G. hade sedan aldrig
sett flickan efter hennes resa till Stockholm, dit
E. skulle resa efter, då sågningen yar slut. På
domarens fråga, hvarför ej G. ifall han fann
det sårande för sin sedlighetskänsla att flickan
bodde tillsammans med E., hade talat härom med
flickans fader Lund, gaf G. ett undvikande svar.
Eriksson hade sjelf önskat att flickan skulle resa
till Stockholm för att der lira sig laga mat m.
m. Eriksson nekar härtill, äfvensom flickans fa-
der, som nu var närvarande, och som siger att
hvarken Eriksson eller G. någonsin talat med
honom härom. Grubb nekar fortfarande till att
hafva gifvit E. några respengar åt flickan, men
E. påstår att G. gifvit honom 100 rdr dagen
före hennes afrega. På domarens fråga om or-
saken till flickans så snara återkomst, svarar G.,
att han alls icke vetat af att hon var återkom-
men. G. söker göra troligt att E., om ej af
hämnd öfver det förnekade lånet, hade antindt
sågen derför att han gick för så liten dagspen-
ning. Såsom ett bevis för att G. ej velat så-
gens brand anför han, att det i så fall legat i
ans intresse att denna brand inträffat långt
förut då det fanns brandförsäkradt virke för be-
tydligt högre värde. Grubb nekar äfven till att
hafva gifvit E. de pengar, 500 rdr. denne erhöll
kort före första tinget, men medger att han hört
att E. varit i Köpenhamn. Han hade träffat E.
i Strömparterren i Stockholm och då bedt ho-
nom komma hem, samt gifvit honom, enligt hans
räkning, betalt för hans resa. Eriksson påstår
att riikningen blifvit upprättad af G. och Löf-
gren i samråd. Grubb medger att han triffat
3. i Stockholm i fjol sommar och då lånat ho-
nom 10 rdr. Orsaken till torrt bränsles infö-
rande i sågen förklarar G. sålunda, att det van-
ligen brukades elda under ångpannan med dy-
likt virke, och bestrider att det anbefalldes af
honom att införa sådant till sågens antindande.
Grubbs resa till Stockholm på fredagen före E:s
häktande var förut bestämd, och hade Strömbom
vid Liljeholmen underrättat G. om hvad som
hiändt E. G., som varit bekant med Strömbom
högst balftannat år, hade aldrig förr än nu haft
några affärer med honom och dessa utgjordes
nu endast af egendomshandel. G. siger sig ej
känna grefve Taube, ehuru han visserligen sett
honom en gång på en ångbåtsresa. Har aldrig
sett hans aktier, ej heller hört talas om några,