-—-— JA
få fred, med smicker ock undfallenhet ännu
mer bortskämma honom. Den stackars mo-
dren; :som var: hans förmyndare, insåg med
bekymmer sin hjelplösa och ansvarsfulla
ställning. En dag sände hon i sin törtvif-
lan bud efter herr Ferrol.
Saken var den, att Hugh Bartlett funnit
för godt att förklara, att han ville rida ut
på en häst, som var lämplig till ingenting
mindre än att bära ett barn på sin rygg;
han hade förklarat modrens invändningar
för prat, och. befallt, att hästen skulle
sadlas. Ferrol log åt modrens bekymmer.
— Jag trodde det: var ni, min fru, som ut-
delade befallningar här i huset, sade han;
i edert namn skall jag tillsäga att hästen
icke sadlas: er son skall ha sitt hufvud i
behåll. - Han reste sig för att fatta i klock-
strängen.-— Nej, utropade modren, han
skall. ej uthärda det; men försök att öfver-
tala honoml.— Öfvertala är icke rätta ordet
då det gäller en pojke, svarade Ferrol, och
gaf befallningen. Ni har kallat mig hit
för att hjelpa er, och jag skall göra det
tillade han. — Ve mig, o himmel! utbrast
modren; ni kan ej tänka hur ond han skall
bli.. — Han ond, hvem skulle bry sig der
om? — Sannt nog, svarade hon och brast
i gråt; men han har blifvit så förändrac
sedan sin stackars faders död, att han gö
mig; stundliga bekymmer. — Ni borde sände
honom till skolan, sade Ferrol. — Det vort