ros tidningens huivudredaktör och ansvarige utgi
i en springa. Bomber och granater!4 ropar
artilleristen. Herre Jesses!:; säger Landgren.
Om jag bara vore hemma! säger n:o 3. Och
så kila de hem igen, utan att ens säga koas
till Eskil. Det var de framlagda vapnen, som
skrämt dem, N
Klockan 4 på morgonen går: bonden Tho-
mas Larsson ut och varseblir att buset var
omringadt med folk, och då Eskils bror kort
derefter gick ut och yek båkom ett hörn, ro-
pades till honom: kom icke hit, ty då skju-
ter jag, för jag är. vakt. — Eskil fanns i
huset och det var omgifvet af vakt; mer hvem
som presenterat sig. för att utföra bhäktnings-
ordern, vet jag icke, oaktadt jag med min
utomordentlige polistalang: borde kunna taga
reda på en sådan småsak. En af Eskils kam-
rater, en. glad, själ ..sköt af sitt gevär. — i
luften Sedermera afskötos alla gevären- Jag
tror att det var-fem, men de tre: klickade,
Dagen grydde. : Kl. slog nio, utan att nå-
gon förändring i situationen visade sig. Grup-
per af folk syntes på afstånd, meningen när-
made sig det farliga stället... En, extra post-
expeditör bärstädes (f, d. stationsinspektor på
en bibana) var mindre kruka än de andra,ty
han reste till stället, beväpnad med.en dub-
belpistol och åtföljd af två. personer. Han
kom till Kärrstorp (ställets namn) kl. 1,,10
och frågade om han kände få tala med Eskil!
Ja det kan godt gå för sig:
Säsom gisslan, aflemnade han; pistolen.
Hr Colliander vistades sedan bland bandi-
terna hela dagen ända till kl. omkring 2, och
blef vävligt bemött Hade, herra bara en
häktningsorder, skulle jag gerna gå med,
sade Eskil; men inte kan jag låta ta mig på
lösa ord. Eskil lofvade dock att dagen derpå
infinna sig .hos. myndigheterna; och, de vär-
varanda bönderna ville gå i borgen för detta.
Man var till och med i färd med, att skrifva
en förbindelse, då en, ny: person, infann sig på
stället, nemligen; en inspektor L. H. Ekström.
Denne uppträdde något osftivara än post-
expeditören Colliander, och Eskil följde med.
Detta var det förfärliga nppror, hvarom
rapport ingick till konungens Bofallsingshat.
vande. Det skulle våra rätt röligt att känna
hvem som afgifvit den dårhusmessiga räppor-
ten, som föranledde detta äkta Don Quixoti-
ska tåg till Kärrstorp, som endast hade en
stackars sjuk flicka till besättving. Om nå-
gonsin en strid möt en väderqvarn egt rum,
så var det här. ;
När extratåget med 110 man utvalde kri-
gare och 60. hästar anlände, stod Eskil på
perrongen, beskedlig, som ett lam. : Han är en
liten spenslig person, som iecke-super bränvin
och har ett godt rykte om.sig såsom bond-
advokat. Han har vunnit flera rättegångar,
under det Tullberg aldrig lärer vunnit någon.
Fskil och hans tvenne syskona ega hvar sin
åttondedel i Stockhahnsgården, . Perstorps
socken.
Ena f. d. länsman Ljungberg tog Eskil i
förvar och försedde honom med ett par stora
fotbojor, alldeles. som man gjorde med Tall-
berg i Helsingborg.
Sedan Eskil blifvit arresterad tågade lands-
sekreteraren, en stadsfiskal Köster och 6 po-
liser ifrån Malmö, eskorterade af den tappra
krigsstyrkan, till det en fjerdedels mil från
Stehag belägna. Kärrstorp. Här visiterades,
och man upptäckte en kista papper, som med-
togs, Trenne karlar, Johannes Andersson,
Bengt Larsson (Eskils bror) och Måns Jöns-
son -arresterades.- Den sednare frigafs efter
hållet förhör.
För hvad voro nu dessa arresterade? Det
visste man knapt, men likväl blefeo Eskil och
ban: bror samt Johannes Andersson samman-
kedjade såsom grofva brottslingar... Hvad ondt
Eskil gjort, det får rättegången utvisa. .Jo-
hannes Andersson har vid ting passerat såsom
Tullbergs ombud; Bengt Larsson är allmänt