den sistnämnda, och väckte derigenom hos sina slägtingar och grannar, lord och lady Ewyas, en -liflig önskan att lära känna henne. Följande morgon lemnade de följaktligen Parken — de och deras värdinna, hennes barn och en betjent — och promenerade till Tornet. Då de kommo in i trädgården, hörde de fru Ferrols behagliga röst sjunga från ett af. rummen. — Redan en sådan röst vöre en vinst för vårt sällskapslifj sade lady Ewyas. Då de -kommo närmare huset, sågo de henhe genom de öppna fönstren i en enkel, men fullkomligt modern drägt; hennes bruna hår var obetäckt, och hennes vackra bleka ansigte ytterst tilltalande. — O, det är en: dam, hvilken man kan bjuda tillsammans med hvem som helst, hviskade lorden. De inträdde. Hon var ensam. och mottog dem artigt. I första ögonblioket insågo de, att-.de kommit till en bildad dam och en dam af verld; hon visade ingen förlägenhet af brist på samtalsämne; hon hade ett förbindligt ord åt hvar och en, hon berättade om sina resor, visade en samling skizzer, som hon tagit öfver trakter, dem hon besökt, och när det första tvånget, som obekantskapen naturligtvis förde med sig, var brutet, uppmanade hon dem, att gå ut i-trädgården och yttra sin mening öfver några af henne tillämnade förändringar: derstädes: Genom dessa och