den sistnämnda, och väckte derigenom hos
sina slägtingar och grannar, lord och lady
Ewyas, en -liflig önskan att lära känna
henne. Följande morgon lemnade de följ-
aktligen Parken — de och deras värdinna,
hennes barn och en betjent — och prome-
nerade till Tornet. Då de kommo in i
trädgården, hörde de fru Ferrols behagliga
röst sjunga från ett af. rummen. — Redan
en sådan röst vöre en vinst för vårt säll-
skapslifj sade lady Ewyas.
Då de -kommo närmare huset, sågo de
henhe genom de öppna fönstren i en en-
kel, men fullkomligt modern drägt; hennes
bruna hår var obetäckt, och hennes vackra
bleka ansigte ytterst tilltalande. — O, det är
en: dam, hvilken man kan bjuda tillsam-
mans med hvem som helst, hviskade lorden.
De inträdde. Hon var ensam. och mot-
tog dem artigt. I första ögonblioket in-
sågo de, att-.de kommit till en bildad dam
och en dam af verld; hon visade ingen för-
lägenhet af brist på samtalsämne; hon ha-
de ett förbindligt ord åt hvar och en,
hon berättade om sina resor, visade en
samling skizzer, som hon tagit öfver trak-
ter, dem hon besökt, och när det första
tvånget, som obekantskapen naturligtvis
förde med sig, var brutet, uppmanade hon
dem, att gå ut i-trädgården och yttra sin
mening öfver några af henne tillämnade
förändringar: derstädes: Genom dessa och