BSEOCHKNON, IT YyvCRS hallmäneten skapat af en person, hvilken naturen tyckes hafva danat till allt annat än att spela en stor roll här i verlden. Den oerhörda nyfikenhet, som nu är fästad vid det Tallbergska namnet, skall känna sig erymt besviken när den finner sin hjelte knappast förtjena nomn af slipad bedragare. Skall Tallberg blifva något för sagan och ryktet, så må han försvinra nu, ty lefver han ännu en tid, så blir af bjeltea en ömklig stackare. Tullbergs bhäktande var motiveradt af rödvänd:gheten 4); men nu, såsom ofta dummade man sig, och för att gifva vigt åt en sak utan större betydelse utfästade man en belöringaf 500 rdr för bans gripande. Hade män i all tysthet skickat en rådiz krovobetjent åstad red order att taga honom, der ban fanns, i fall man hade laglig rätt dertiil, så hade detta kunrat försiggå utan allt bråk. Bra enkel hade den kronobetjent i santing varit, som icke tilltrotå sig att fårga Tullberg. För min del tycker jag, att Gyllensvärds och Stoltz ära krymper bra ihop, när man lästr om de sju tevolverskotten mot en euxda obeväpnad-persor, som för resten icke var känd för att vara en bandfast karl och ingalunda lätt på foten. Om hr Gyllensvärd varit aldrig så litet ömtålig för folks skratt, hade han uteslutit de der skotten ur sin rapport. Hvad märkvärdigt företer denna bäktving? En lardsfiskal Holmström söker förgäfves Tullberg i hans hem. Man börjar spana och får slutligen reda på hvar han fiones, 1eser dit och griper honom, utan att någon menniska lyfter en haud till hans försvar. Det är ju en gåmmal bistoris? Det behöfdes de 7 revolver-skotten för-att åstadkomma en knalleffekt! Tullberg fördes till Helsingborg fängslad i jern till bänder och fötter. Derinsattes har, bevakad af två dragare, i fängelset, som är beläget tätt invid högvakten; och äfven här var han belagd med jern. (!!!) Men na kommer en ännu större dumhet, som tillika är Satt gräfva i andras fickor, vemligen det fattiga folkets, som här och der har ondt om en b.t bröd att döfva hanvgern med. Istället för att skicka fången den vanliga vägen i en fångkup, hvilket kostat rågra rdr, utrustar man kronoångfsrtyget Frey och låter det midt i mörka natten afgå från Helsingborg. Det lär först kl. 9 hafva anländt till. Malmö. : Skulle man icke tro att man vöre midt i rötmånaden? Häradshöfdiog Eneroth, som den 12 dennes blifvit förordnad till åklagare i målet, är mycket nitisk; men rörande hans fyndighet vill jag ej sqvallra ett ord. Hör och döm! I onsdags utfärdade br E. order om år förste sekreteraren Eskil Larssons gripande, Till hvm? Ingen i Eslöf vet det, och der bör man veta allt, ty der stöta tre vägar ihop: I Tullbergska bostaden var den aftonen stor bestörtning, och huset var fullt med folk; kurtisörer till döttrarne, ett par slägtir gar till shr sekreteraren? m. fl. Man måste vara uppe hela natten, ty der fanns ej fängrum för alla. Några spelade ett mycket intressant spel med et förfärligt. plumpt namn, man skämtade, och troligen tog man sig en tår på tard; men det kan jog icke taga på min ed. Till tidsfördrif mönstrade man husets-vapensamling. Medan detta försiggick inomhus, närmade sig treune ryttare. (jag känner dem godt; de voro: artilleristen Strand, Nils Laodgren, den tredje. heter Nilsson, men förnamnet känner jag ej). De bundo hästarne i en gård och Landgren sade,-att han var kommen för att häkta Eskil. Bonden Jät då en go3sse varsko sekreteraren, hvarpå husets dörrar tillstängdes. De tre ryttarve närma sig och titta in ) Förlåt, fanns hör nödvändighet, så skulle man ock ega häkta alla sämre advokater, som narra folk till oskäliga rättegångar. D. N.