BSEOCHKNON, IT YyvCRS
hallmäneten skapat af en person, hvilken na-
turen tyckes hafva danat till allt annat än
att spela en stor roll här i verlden. Den oer-
hörda nyfikenhet, som nu är fästad vid det
Tallbergska namnet, skall känna sig erymt
besviken när den finner sin hjelte knappast
förtjena nomn af slipad bedragare. Skall
Tallberg blifva något för sagan och ryktet,
så må han försvinra nu, ty lefver han ännu
en tid, så blir af bjeltea en ömklig stackare.
Tullbergs bhäktande var motiveradt af röd-
vänd:gheten 4); men nu, såsom ofta dummade
man sig, och för att gifva vigt åt en sak utan
större betydelse utfästade man en belöringaf
500 rdr för bans gripande. Hade män i all
tysthet skickat en rådiz krovobetjent åstad
red order att taga honom, der ban fanns, i
fall man hade laglig rätt dertiil, så hade detta
kunrat försiggå utan allt bråk. Bra enkel hade
den kronobetjent i santing varit, som icke till-
trotå sig att fårga Tullberg. För min del
tycker jag, att Gyllensvärds och Stoltz ära
krymper bra ihop, när man lästr om de sju
tevolverskotten mot en euxda obeväpnad-per-
sor, som för resten icke var känd för att vara
en bandfast karl och ingalunda lätt på foten.
Om hr Gyllensvärd varit aldrig så litet ömtå-
lig för folks skratt, hade han uteslutit de der
skotten ur sin rapport.
Hvad märkvärdigt företer denna bäktving?
En lardsfiskal Holmström söker förgäfves
Tullberg i hans hem. Man börjar spana och
får slutligen reda på hvar han fiones, 1eser
dit och griper honom, utan att någon menni-
ska lyfter en haud till hans försvar. Det är
ju en gåmmal bistoris? Det behöfdes de 7
revolver-skotten för-att åstadkomma en knall-
effekt!
Tullberg fördes till Helsingborg fängslad i
jern till bänder och fötter. Derinsattes har,
bevakad af två dragare, i fängelset, som är
beläget tätt invid högvakten; och äfven här
var han belagd med jern. (!!!)
Men na kommer en ännu större dumhet,
som tillika är Satt gräfva i andras fickor,
vemligen det fattiga folkets, som här och der
har ondt om en b.t bröd att döfva hanvgern
med. Istället för att skicka fången den van-
liga vägen i en fångkup, hvilket kostat rågra
rdr, utrustar man kronoångfsrtyget Frey
och låter det midt i mörka natten afgå från
Helsingborg. Det lär först kl. 9 hafva an-
ländt till. Malmö. : Skulle man icke tro att
man vöre midt i rötmånaden?
Häradshöfdiog Eneroth, som den 12 dennes
blifvit förordnad till åklagare i målet, är myc-
ket nitisk; men rörande hans fyndighet vill
jag ej sqvallra ett ord. Hör och döm!
I onsdags utfärdade br E. order om år
förste sekreteraren Eskil Larssons gripande,
Till hvm? Ingen i Eslöf vet det, och der
bör man veta allt, ty der stöta tre vägar
ihop:
I Tullbergska bostaden var den aftonen stor
bestörtning, och huset var fullt med folk;
kurtisörer till döttrarne, ett par slägtir gar till
shr sekreteraren? m. fl. Man måste vara uppe
hela natten, ty der fanns ej fängrum för alla.
Några spelade ett mycket intressant spel med
et förfärligt. plumpt namn, man skämtade,
och troligen tog man sig en tår på tard; men
det kan jog icke taga på min ed. Till tids-
fördrif mönstrade man husets-vapensamling.
Medan detta försiggick inomhus, närmade
sig treune ryttare. (jag känner dem godt; de
voro: artilleristen Strand, Nils Laodgren, den
tredje. heter Nilsson, men förnamnet känner
jag ej). De bundo hästarne i en gård och
Landgren sade,-att han var kommen för att
häkta Eskil. Bonden Jät då en go3sse varsko
sekreteraren, hvarpå husets dörrar tillstäng-
des. De tre ryttarve närma sig och titta in
) Förlåt, fanns hör nödvändighet, så skulle
man ock ega häkta alla sämre advokater, som
narra folk till oskäliga rättegångar. D. N.