Mordianden vid Wärhulta.
(FråDagens Nyheters referent).
Fretagensn 19 febr. hölls å Eskilstuna råd-
hus extra t med Vester Rekarne hirad, i an-
ledning af... Lunds angifvelse mot sin måg,
maskinisten. J. Eriksson, att hafva natten mel-
lan den 25ch 30 juni 1866 anlagt mordbrand
i Wärhultangsåg. Som åklagare och befull-
mäktigadt (bud för Söderml. Brandstodsbolag
uppträdde bnofogden S. N. Levin i Thorshälla,
och ransakngen leddes af ordinarie domaren,
häradshöfdi; Abenius.
Häktade askinisten Eriksson förekallades och
berättade, z han var född år 1839 i Edåsa för-
samling af karaborgs län, der hans fader P.
Eriksson vamjölnare i Hökaskog; att han varit
hemma -till:2 års ålder samt derunder biträdt
fadren i milnaryrket och derefter kommit till
kapten Thai på Dalaholm, der han lärt sig sköta
ångsåg; san att han, efter att sedan hafva. va-
rit dels i Vitmanland och dels hemma, erhållit
anställning id Wärhulta ångsåg på hösten 1863
hos dess dvarande egare hrr Ström, Lind och
Appelqvist. Grubb blef egare af Wirhulta på
våren 1864 )ch flyttade dit genast. Eriksson,
som stannae qvar i tjensten, hade i början 1
rdr 50 öre iveckan samt allting fritt, men der-
efter, utom fri kost vid Grubbs bord, 60 rdr i
månaden til bösten 1864. Efter niämnde tid
fick han eget hushåll samt erhöll 90 rdr i måna-
den. E. hale ofta hört Grubb tala om att han
väntade spekulanter på sågen, men någon sådan
hade ej synts till.
Tillfrågad ,om han wvidhölle sin förut aflagda
bekännelse, vitsordade E. protokollet, men er-
kände äfycd, avw Uan 1 vissa fell ljugiv; lan
ville dock nu tala sanning. Efter brottets begå-
ende hade han ångrat sig, men tillika tröstat
sig med den tanken, att den som tubbat honom
till illgärningen hade större skuld än ban sjelf.
Endera påskdagen 1866 hade första samtalet
egt rum mellan Eriksson och Grubb om ångså-
gens antändning. E. hade då följt med Grubb från
middagsbordet till kontoret, der G. frågat E.
hvad de skulle göra af sågen sedan sågningen
var slut, samt föreslagit att tända eld på den-
samma. G. hade sedan framtagit brandförsik-
ringshandlingarne och visat E. sågens brandför-
säkringsvärde, samt sagt, att om E. ville vid pas-
sande tillfälle antända sågen, skulle han få bra
betaldt. Derefter var ej något tal härom förrän
i maj, då G. gått enkom ned till E. i sågen,
för att visa honom bästa platsen för antiäindnin-
en och tillrådt honom att blanda fotogen- och
omolja tillsamman, hilla detta på en brädlapp
och försöka hur antändning dermed lyckades;
men BE. brydde sig ej derom, utan trodde sig
kunna antända sågen på annat sitt. G. ville
äfven, att E. under branden skulle söka leda
elden till stugan och de vid sågen befintliga
staplar af bräder och ribbor samt att branden
skulle ske omkring midsommaren, då sågen var
i gång. — Dagen före branden samlades och in-
lades i sågen på E:ns och inspektor Löfgrens
befallning torr ribb etc., hvilket ej dugde till
annat än bränsle, under förevändning att der-
med elda under ångpannan; det sålunda inburna
skräpvirket utgjorde flera lass. På torsdagen
började sågningen och fortgick på fredagen, då
G. ville att sågen skulle antäindas medan något
sågtimmer ännu fanns qvar. Grubb bortreste den
dagen, och sågningen slutade omkring kl. 6,
hvarefter arbetarne stannade qvar en stund och
filade sågbladen. E. och Löfgren åto qvillsvard
kl. 8. Vid 9-tiden kom en bonde, till hvilken
E. sålde virke, hvarefter han gick hem till sig
kl. half 10 och lade sig, halft påklädd, sedan
han förut stärkt sig för det tillimnade dådet
med ett glas punsch eller kognak, samt insom-
nade. Omkring kl. 1 vaknade E., som eljest
brukat sofva mycket hårdt, steg då upp och på-
tog sig rock, mössa och skor, samt gick ned
till sågen. Framkommen, gick E. genom ång-
maskinrummet in i eldarens rum och ut i Båg-
huset, samt tände eld under trappan vid östra
gafveln, der det fanns bränbara ämnen. Elden
började genast ta fart, hvarför E. gick ut, sköt
till dörren och sprang hem; men innan han hun-
nit in, stod såghuset i lågor. Grubb hade
förut rådt E. att packa in sina tillbörigheter,
men BE. hade uraktlåtit det, i förlitande på att
han nog skulle medhinna det ändå. Men elden
grep så fort omkring sig, att E. nu ej hann mer
tin hänga några kläder på armen, hvarefter han
rusade ut ur stugan, kastade kläderna från sig
och sprang till sågen, Under vägen mötte han
en skeppare, med hvars tillhjelp han gjorde i
ordning sprutan. Grubb anlände omkrig 4-tiden
till brandstället och, enligt E:s åsigt, gjorde allt
för att söka sprida elden.
Måndagen den 25 (före branden) hade Grubb
ttrat sin önskan, att flickan Sofie Lund, som
bodde hos E., skulle bort och föreslagit att
skicka henne till grosshandl. Kjellin i Stock-
holm, under föregifvande att få lära sig laga
mat eller dylikt, hvilket förslag slutligen äfven
såväl af E. som flickan, ehuru ogerna, antogs.
På tisdagsqvällen fick E. pengar af Grubb, deraf
flickan erhöll 10 å 15 rdr och om onsdagsmor-
) Med utelemnande af hvad redan är kändt
angående Erikssons första bekännelse, förut i
denna tidning offentliggjord, meddela vi vidstå-
anda sadawkralsa för räansakningan oictlidna fredag