tiehet, i allo, till öfvermått, intill dess att den sjelfförvållade nöden stått för dörren, då kommunernas förmyndareåtgärder blifvit af menigheterna högljadt påkallade och dem ålagde, till och med af somma lagstiftare, som dekreterat obegränsad sjelfstyrelserättighet. x Och så skapar man, såsom lagstiftare, vissa primära förhållanden, som flerstädes (icke minst i England) varit på väg atttillintetgöra all sjeliverksamhet och som fördenskull måst skäligen ändras. Och der stå vi nu. Må statsmakterna betänka detta innan det blir försent och i tid vidtaga lämpliga åtgärder för att, om icke rent af bota — hvilket nu tyckes vara för sent — så dock hämma den ytterligare utvecklingen af vår tids alltför synbara förslappning ho3 svenska folket. — Det är den som har skapht ultra-tiggeriet, och det är den som snart nog skall förs hälften af Sveriges arbetare ut, ut, långt bort härifrån, emedan desse icke längre äro hvad deras föder voro. Hittills hafva statsmakternas åtgöravden för det mesta afsett kurativa ordinantier. Hädanefter måste de allvarligt påtänka att uttänka preventiva stadgar. Eller ock blir Sverige ett stort sjukhus. (Vår korrespondent bestrider härefter de uppgifter, som i ett föregående bref från Kalmar län meddelats angående landshöfdingens ovillighet att medverka till nödens lindrande, men då vi från länet erhållit en reklamation mot nämnde bref till införande vore det tårta på tårta att införa något vidare af vår korrespondents yttranden i samma syftning). ) Den obegränsade sjelfstyrelseritten saknas ju; kommunalförfattningarne ha minsann satt höga gränsmurar mot den. D. N,