Om nöden I Halmar lär och om felen i fattigväårdslagstiftningen. (Korrespondens till D.N.) I Dagens Nyheter för den 4 dennes läser man ett utdrag ur bref från Kalmar län, som straxt har det lilla folet att icke uppgifva om brefutdraget härrör ifrån vorra, medlersta eller södra Kalmar län. Men då det svåraste nödropandet hittills försports ifrån södra delen af Kalmar läns fastland, så måste väl antagas att brefutdraget handlar om nöden i dessa delar af länet; och derom förmäler brefatdraget: här är nu en sådan hungersnöd i Kalmar län, så vi få säkert svälta ihjäl; här har allaredan varit många, som dött af hunger, och nu har största delen intet annat att vänta.) Månne brefskrifvaren icke varit pligtig att nämna den trakt hvarest någon enda bar dött af hunger samt att största delen har der i öre dess BEE vä än hungersdöd; ty dee a t att brefotdragets Töre. måte fägas DAS här talat osanning, likasom det icke beoller är sannt att barnen blekna af och täras af svält och oätlig föda, ty aldrig förr har tiggeriet varit; så ohejdadt som nu ejholler hafva gåfvorna till de tiggande varit rikligare. Deraf har ock följt att icke allenast de i flockar kringlöpande barnen fått äta sig mätta, ofta nog mer än vanligt, utan hafva de ock i siua körgar eller påsar fått af matvaror hemföra så mycket till sina maåkligt hvilande fäder och mödrar, att desse merändels fått doraf mer än nog för dagon. Dessutom hafva matdagar längesadan blifvit i socknarna anordnade för alla behöfvande, både gamla och unga. Huru kan då brofntdragets förf. vilja påstå, att största delen af fattigfolket har intet annat att vänta än hungersdöd, helst när det är kändt och bevialigt att i Kalmar och Oscarshamn, äfvensom på köpingarne samt hos possessionateria ålandsbygden, alltigenom bar funnits och finnes ännu riklig tillgång på mjöl och spanumål jemts bakadt bröd, visserligen till höga priser; men man har ja i Södra Möre, först, och sen allt uppåt landet i god tid arrangerat nödhjelpskomit6er och arbetsföroningar, hvarigenom penningnöden och betrycket, i synnerhet för de arbetsvillige, blifvit underlättade eller afhjelpte. Men här. torde nu vara skäl att säga några ord om huru vår orts arbetare kommit i den icke blott för dem sjelfva, utan ock, samt mest för deras under fattigvårdstungan mer och mer dignande medborgare, svåra ställning, som hotar alla mindre jordbrukare med ruin. Och blicken mäste då riktas främst på våra nu gällande fattigvårdsstadgar, i hvilka fröet är nödlagdt till utbildandet och förstorandet, mer och mer, af den pauperism samt håg deortill, som, i fall de få tillväxa, hädanefter som hittills, skola inom ett decennium härefter göra nästsn allt mindre jordbrak omöjligt här å orten. Med detsamma skola då hela skaror at utfattiga vordne småbrukare kastas på fattigvården, såsom det redan har skett flerestädes. Ja, redan nu finnas församlingar, der denna vård jemte öfriga kommunalonera, gå upp till mer än 50 rdr pr åttondels hemman; och när härtill lägges kronoskatten och alls andra skatter, så bar bonden, i de flesta fall, icka ens halfva afkomsten af sitt jordbruk i bebåll för sin möda. Det är ock i följd deraf som dea nu, vida mer än för 30 år sön, framståsnde håglösheten gör våra mindre jordbrukare liknöjda för allting; ty — säga de — det är omöjligt att hålla sig uppe. Att visa och bevisa dem huru de kunnat samt till och med ännn kunde hafva det bättre tjenar snart sagdt till ingenting; ty de vilja icke tro på förbättringens möjlighet, och detta till icko ringa del också för det att deras gvinliga medbjelpare äro nu för tiden mer oefterrättiiga äg någonsin tillförenc, så väl i fattigkojorna som i bondstugorsa. f Och huru ha vi kommit dithän, om icke genom i otid utfärdade författningar, som ålagt kommunerna att fullgöra den allmänna Bjelfförsörjningsskyldighet, som ju eljest skulle åligga de personer, som fått sig sjölfstyrelserätt tillerkärd, och fom begagnat sammma rät: fö .Y) Brefutdraget kom oss tillhanda genom en il Östergötland haggntt unnkcnn DTD MM