Om nöden I Halmar lär och
om felen i fattigväårdslag-
stiftningen.
(Korrespondens till D.N.)
I Dagens Nyheter för den 4 dennes läser
man ett utdrag ur bref från Kalmar län,
som straxt har det lilla folet att icke upp-
gifva om brefutdraget härrör ifrån vorra,
medlersta eller södra Kalmar län. Men då
det svåraste nödropandet hittills försports ifrån
södra delen af Kalmar läns fastland, så måste
väl antagas att brefutdraget handlar om nö-
den i dessa delar af länet; och derom för-
mäler brefatdraget: här är nu en sådan
hungersnöd i Kalmar län, så vi få säkert
svälta ihjäl; här har allaredan varit många,
som dött af hunger, och nu har största delen
intet annat att vänta.)
Månne brefskrifvaren icke varit pligtig att
nämna den trakt hvarest någon enda bar dött
af hunger samt att största delen har der
i öre dess BEE vä än hungersdöd; ty
dee a t
att brefotdragets Töre. måte fägas DAS här
talat osanning, likasom det icke beoller är
sannt att barnen blekna af och täras af svält
och oätlig föda, ty aldrig förr har tiggeriet
varit; så ohejdadt som nu ejholler hafva gåf-
vorna till de tiggande varit rikligare. Deraf
har ock följt att icke allenast de i flockar
kringlöpande barnen fått äta sig mätta, ofta
nog mer än vanligt, utan hafva de ock i siua
körgar eller påsar fått af matvaror hemföra
så mycket till sina maåkligt hvilande fäder och
mödrar, att desse merändels fått doraf mer
än nog för dagon.
Dessutom hafva matdagar längesadan blifvit
i socknarna anordnade för alla behöfvande,
både gamla och unga. Huru kan då brofnt-
dragets förf. vilja påstå, att största delen af
fattigfolket har intet annat att vänta än hun-
gersdöd, helst när det är kändt och bevialigt
att i Kalmar och Oscarshamn, äfvensom på
köpingarne samt hos possessionateria ålands-
bygden, alltigenom bar funnits och finnes ännu
riklig tillgång på mjöl och spanumål jemts
bakadt bröd, visserligen till höga priser; men
man har ja i Södra Möre, först, och sen
allt uppåt landet i god tid arrangerat nöd-
hjelpskomit6er och arbetsföroningar, hvarige-
nom penningnöden och betrycket, i synner-
het för de arbetsvillige, blifvit underlättade
eller afhjelpte.
Men här. torde nu vara skäl att säga några
ord om huru vår orts arbetare kommit i den
icke blott för dem sjelfva, utan ock, samt
mest för deras under fattigvårdstungan mer
och mer dignande medborgare, svåra ställ-
ning, som hotar alla mindre jordbrukare med
ruin. Och blicken mäste då riktas främst på
våra nu gällande fattigvårdsstadgar, i hvilka
fröet är nödlagdt till utbildandet och försto-
randet, mer och mer, af den pauperism samt
håg deortill, som, i fall de få tillväxa, hädan-
efter som hittills, skola inom ett decennium
härefter göra nästsn allt mindre jordbrak
omöjligt här å orten. Med detsamma skola
då hela skaror at utfattiga vordne småbrukare
kastas på fattigvården, såsom det redan har
skett flerestädes. Ja, redan nu finnas för-
samlingar, der denna vård jemte öfriga kom-
munalonera, gå upp till mer än 50 rdr pr
åttondels hemman; och när härtill lägges
kronoskatten och alls andra skatter, så bar
bonden, i de flesta fall, icka ens halfva af-
komsten af sitt jordbruk i bebåll för sin möda.
Det är ock i följd deraf som dea nu, vida
mer än för 30 år sön, framståsnde håglös-
heten gör våra mindre jordbrukare liknöjda
för allting; ty — säga de — det är omöjligt
att hålla sig uppe.
Att visa och bevisa dem huru de kunnat
samt till och med ännn kunde hafva det
bättre tjenar snart sagdt till ingenting; ty
de vilja icke tro på förbättringens möjlig-
het, och detta till icko ringa del också för
det att deras gvinliga medbjelpare äro nu för
tiden mer oefterrättiiga äg någonsin tillförenc,
så väl i fattigkojorna som i bondstugorsa.
f Och huru ha vi kommit dithän, om icke
genom i otid utfärdade författningar, som
ålagt kommunerna att fullgöra den allmänna
Bjelfförsörjningsskyldighet, som ju eljest skulle
åligga de personer, som fått sig sjölfstyrelse-
rätt tillerkärd, och fom begagnat sammma rät-
: fö
.Y) Brefutdraget kom oss tillhanda genom en il
Östergötland haggntt unnkcnn DTD MM