Stora herrgårdar och mindre gårdar gingo fria
för dera8 påhelsningar. men på de medelstora
gjordes alltid besök. Kommo de fill en sådan
gård, körde de straxt in, och när egaren visade
sig, sade de, att de önskade se på gården och
köpa den, omden vore till salu. Den ene före-
ställde sig sjelf derpå såsom hr N..., hvilken
önskade köpa en egendom, och den andre sade
sig vara egendomskommissionär H.. ., som skulle
bjelpa N.., med handeln. Om nu landtbruka-
ren icke hade lust att sälja sin gård, fann
sig dock smickrad af, att man ville se på hans
åkerbruk och det minsta, som för köpmännen
kunde vinnas, var om god måltid och dito dricks-
våror. Ville egaren deremot sälja, så förändrade
detta saken betydligt. Egendomen måste då noga
beses, och när detta, som stundom medtog ett
par dagar, var förbi, skred man till uppgörande
af köpet, och nu började kommissionirens verk-
samhet, i det han sökte förmå köparen att höja
sitt anbud och säljaren att nedsiätta sina fordrin-
gar. Af sådan anledning såg han sig ofta nöd-
sakad att anhålla om enskildt samtal, än med
den ene och än med den andre af dem. Dåhan
talade vid köparen; kommo de öfverens om, att
han skulle något höja sitt anbud, och då han
sedan talade med säljaren, sade han honom, att
han fått köparen att öka sitt bud, och trodde,
att han skulle få honom att öka ännu mera, och
dervid gjorde han några betecknande rörelser
med händerna, hvilket alltid hade till följd, att
lamdtbrukaren framtog en vil späckad plånbok
och lit några bruna sedlar af Skånes enskilda
bank vandra öfver i kommissionärens fickor. Slut-
ligen blef handeln uppgjord, köpskålen drucken
och de två kamraterna reste sin vig till närma-
ste stad för att ordna några penningeaffirer.
Landtmannen gned sina hinder af glädje öfver
den goda handeln, och kompaniet delade pen-
garne. Att de ej återkommo, säger sig sjelft.
Efter att hafva på detta sätt flackat vidt och
bredt omkring och derunder förtjent mycket pen-
gar, blef fädernejorden dem för varm, och de
reste derför tillsKöpenhamn, att der i fred och
ro njuta af förtjensten,
Det dröjde emellertid ej länge, förrän Köpen-
hamns polis fick nys om deras gjorda affirer.
För några dagar sedan blefvo de anhållne och
derpå, efter att hafva bekänt sina vinglerier, öf-
verskickade till Sverige, der straffet väntar dem.
a