Stora herrgårdar och mindre gårdar gingo fria för dera8 påhelsningar. men på de medelstora gjordes alltid besök. Kommo de fill en sådan gård, körde de straxt in, och när egaren visade sig, sade de, att de önskade se på gården och köpa den, omden vore till salu. Den ene föreställde sig sjelf derpå såsom hr N..., hvilken önskade köpa en egendom, och den andre sade sig vara egendomskommissionär H.. ., som skulle bjelpa N.., med handeln. Om nu landtbrukaren icke hade lust att sälja sin gård, fann sig dock smickrad af, att man ville se på hans åkerbruk och det minsta, som för köpmännen kunde vinnas, var om god måltid och dito dricksvåror. Ville egaren deremot sälja, så förändrade detta saken betydligt. Egendomen måste då noga beses, och när detta, som stundom medtog ett par dagar, var förbi, skred man till uppgörande af köpet, och nu började kommissionirens verksamhet, i det han sökte förmå köparen att höja sitt anbud och säljaren att nedsiätta sina fordringar. Af sådan anledning såg han sig ofta nödsakad att anhålla om enskildt samtal, än med den ene och än med den andre af dem. Dåhan talade vid köparen; kommo de öfverens om, att han skulle något höja sitt anbud, och då han sedan talade med säljaren, sade han honom, att han fått köparen att öka sitt bud, och trodde, att han skulle få honom att öka ännu mera, och dervid gjorde han några betecknande rörelser med händerna, hvilket alltid hade till följd, att lamdtbrukaren framtog en vil späckad plånbok och lit några bruna sedlar af Skånes enskilda bank vandra öfver i kommissionärens fickor. Slutligen blef handeln uppgjord, köpskålen drucken och de två kamraterna reste sin vig till närmaste stad för att ordna några penningeaffirer. Landtmannen gned sina hinder af glädje öfver den goda handeln, och kompaniet delade pengarne. Att de ej återkommo, säger sig sjelft. Efter att hafva på detta sätt flackat vidt och bredt omkring och derunder förtjent mycket pengar, blef fädernejorden dem för varm, och de reste derför tillsKöpenhamn, att der i fred och ro njuta af förtjensten, Det dröjde emellertid ej länge, förrän Köpenhamns polis fick nys om deras gjorda affirer. För några dagar sedan blefvo de anhållne och derpå, efter att hafva bekänt sina vinglerier, öfverskickade till Sverige, der straffet väntar dem. a