Något om tryckfrihetslag
och skandalpress.
En författare, å hvilken både denna tid-
nings redaktion och dess läsare förut er-
hållit anledningar att sätta stort värde,
har önskat få offentliggjord nedanstående
uppsats, hvari göres en befogad kritik
öfver vissa delar af tryckfrihetsförordnin-
gen och som således kan tjena som bidrag
till utredande af frågan om ändring i den-
samma. Äfven då man icke i allo gillar
författarens förslag, kan man icke undgå
att med nöje läsa uppsatsen för dess pi-
kanta stil.
Artikeln lyder så:
Ärlighet varar längst, säger ordspråket,
och derför får jag, som skrifver detta, börja
med att erkänna, att den svenska tryckfrihets-
lagen icke rör mig mera än om jag vore ki-
nes. Men denna omständighet gör ändå att
jag är synnerligen road af att tala just om
den saken, och då hr Hallenborg börjat röra
om i den och petat i sjelfva. skandalpressen,
anser jag mig böra, så godt jag kan, hjelpa
honom att desinficiera den förpestade stank,
gom utvecklar sig ur pressens dypölar.
I denna fråga kan mana lämpligen indela
svenska folket i två stora afdelningar:1:0 de
som hata skandalpressen och
2:0 de som uppmuntra den. Detta beror
icke på några moraliska förtjenster hoz de