Det lutande planet. I de festa af Europas gamla stater skrida regeringarne oupphörligt framåt på skuldsättningarnes lutande plan, som stupar rätt ned mot revolutionens afgrund. Under förra året har i Europa upptagits 93 statslån och derför utgifvits reverser å i det närmaste (i svenskt mynt beräknadt) tre tusen millioner riksdaler. Detta belopp är fördeladt i nedanstående ! myntslag: 241,447,120 preuss. thaler: 2,042,571,500 frank; 6,604,000 pund sterling; 78,755,900 österr. floriner; 48,483,000 rhenska eller holländska floriner; 2,200,000 guldscudi; 3,010,000 silfverrubel; 4,500,000 dollars och 100,000,000 spanska piastrar. De aldraflesta af dessa lån och de största andelarne af hela beloppet äro upptagna af regeringar; blott en mindre del har varit afsedd att användas till produktiva ändamål, såsom jernvägar, Suezkanalen m. m. Regeringarne ha icke bekommit på långt när så mycket penningar som deras reverser lyda å. Krediten är för dålig för många. En långifvare vill förtjena högre ränta, när han lånar åt somliga stater, än när han lånar åt en enskild, hederlig man, ty han känner i luften att en revolution och allmän statsbankrutt måste komma, om icke under hans lifstid, så under hans barns. De ofantliga kostnaderna för stående armåer af soldater och prester äro de klippor, på hvilka alla monarkiska statsskepp förr eller sednare måste stranda, om de icke sjelfva medverka att afskaffa eller minska dessa monarkiens dyra försvarsmedel. När franska regeringen upptog sitt lån fick den nöja sig med 69!4 frank för hvart 100 frank som den gaf revers å. Den måste utfärda reverser å 650 millioner för att erhålla kontant 400 millioner. Då italienska regeringen lånade upp penningar måste den bevilja 18 procent kapitalrabatt; dexd fick således blott 82 frank för hvarje skuldsedel å 100 frank. För Baltish-Port-jernbanan i ryska östersjöprovinserna upplånades 24 millioner frank till namnet; i sjelfva verket erhölls ej mer än 15?s million, ty obligationerna såldes med 35 procents rabatt. Obligationerna i lånet för Suez-kanalen såldes till ännu lägre pris, nemligen till 60 frank för hvarje obligation å 100 frank. I jemförelse härmed kan Sverige ännu skatta sig lyckligt. Det har erhållit sina lån för godt pris, åtminstone så länge de upptogos i Tyskland. Räntan hsede före 1868 aldrig gått till Ö procent; kapitalrabatten hade stannat vid 8—10—12 procent. Men äfven svenska staten är inne på det lutande planet. Å dess sednaste lån — i fjol upptaget i England — beviljades cn kapitalrabatt af 13 procent, och det har uträknats att genom åtskilliga särskilda vilkor stiger kapitalrabatten i verkligheten till 14?2 procent samt räntan å de bekomna penningarne till något öfver 6 procent. Om denna beräkning är riktig, så — och isynnerhet när i betraktande tages, att under förra året det var större tillgång på ledigt penningekapital i utlandet än vid något föregående tillfälle, då Sverige gjort lån — hemtar man häraf den lärdom, att ej blott ju mer man lånar, dess mer man sätter sig i skuld, utan äfven bekräftelse å den lika gamla erfarenheten att ju oftare man lånar, desto dyrare bli vilkoren. — QQ 4: avve e.e FE