Får kronan lof att taga
vara på sitt?
Allt är väl bestäldt!
TI Skåne finnes numera intet hofveri —
let står icke så illa till med folkupplys-
ningen på de stora frälsegodsen, som onda
tungor velat göra troligt — icke heller
lida frälsebönderna af något förtryck (det
är Tullberg och pigan Metta, dumt vrövl
och arglistiga uppviglingar, som gifvit an-
ledning till oväsendet på frälsegodsen) —
ordböcker och andra officiella dokumenter
bestyrka att godsegarne på lagligt sätt
kommit i besittning af frälsehemmanen —
det är farligt att röra vid eganderätten,
och att nedsätta en komite i den syft-
ning, hr Ola Jönsson motionerat, vore
detsamma som att förorda en förnyelse
af Karl den elftes förhatliga reduktion —
och ve öfver den frisinnade person, som
genom sin hållning i denna fråga gjort
sitt till för att underblåsa oroligheterna!
Ungefär sålunda yttrade sig de gode
herrar och svenske män i riksdagens an-
dra kammare, hvilka ansågo det för en
helig pligt att strypa hr Ola Jönssons
motion. Åtskilliga representanter, som
antagligen sakna all kännedom om dessa
förhållanden, ville också draga sitt strå
till stacken och instämde pligtskyldigast.
Allt är således väl bestäldt! Hvad göres
oss mera vittne behof? Hvem skulle väl på
ett tillfredsställande sätt kunna utreda
dessa invecklade frågor, om icke de högt
uppsatte och kunskapsrike talare, hvilka
under debatten i andra kammaren yttrade
sig med så afgörande säkerhet?!
Må man emellertid vakta sig för alltför
snabba och tvärsäkra domslut. Tomma
ord och stora åthäfvor kunna imponera
på den tanklösa hopen, men väga mindre
än intet i den oförvillade rättskänslans
vågskål. Här har man rätt att fordra
bevis, — klara, obestridliga fakta!
Landshöfding Troil sade, att hofveriet
är afskaffadl i Skåne. Detta påstående
är rentaf löjligt. Hela skånska tidnings-
pressen — märk noga: äfven de konser-
vativa tidningarne — ha dock förklarat
motsatsen. Till och med Snällposten i
Malmö — och Snällposten är ju en auk-
toritet, hr landshöfding Troil? — har på-
stått, icke blott att hofveriet existerar i
Skåne, men att det är en olycka och för-
bannelse, som måste utplånas.
Tullberg har uppviglat bönderna och är
upphofvet till oväsendet — förklarade gref-
ve Arvid Posse. — Men, hr grefve, om
denna eder uppgift är grundad, huru då
förklara att på de gods, hvarest bönderna
välsigna sina husbönder för ett skonsamt
och välvilligt behandlingssätt, t. ex. hos
baron Nolcken på Jordberga, baron Trolle
på Trollenäs, grefve Wachtmeister på
Trolle-Ljungby, m. fl. — der har Tullberg
blifvit skymfligen bortjagad och alla upp-
viglingsförsök ha varit fåfänga? Nej, hr
grefve, edra i tidningarne oftentliggjorda
Hal
mera ta salet ann free ketto er stan vttlnanta FETA
ring på anledningen till äåe beklagansvärda
tilldragelser, som inträffat på frälsegodsen,
Vare det emellertid fjerran från oss att
vilja försvara Tullberg — bränviosadvo-
katen, som för att förtjena penningar narrar
okunnigt folk till oskäliga rättegångar.
Det skulle vara farligt att röra vid
eganderätten. — Men huru kan då hr
assessor Bergström, såsom ordförande
bland Kristianstads stadsfullmäktige, hafva
tillstyrkt husegarnes i Kristianstad instäm-
mande till vederbörlig domstol, med på-
stående att de måtte åläggas afträda åt-
skilliga till staden af konung Kristian den
fjerde donerade jordlotter — och detta
oåktadt husegarne kunna åberopa mer än
hundraårig häfd, oaktadt flera af dessa
jordlotter blifvit af magistraten försålde
på offentlig auktion, oaktadt högsta dom-
stolen förklarat att jordarne icke få från
tomterna skiljas?
Rörande frågan om folkuppiysningen på
frälsegodsen hänvisa vi endast till folksko-
leinspektörernas berättelser. Särskilt på-