Får kronan lof att taga vara på sitt? Allt är väl bestäldt! TI Skåne finnes numera intet hofveri — let står icke så illa till med folkupplysningen på de stora frälsegodsen, som onda tungor velat göra troligt — icke heller lida frälsebönderna af något förtryck (det är Tullberg och pigan Metta, dumt vrövl och arglistiga uppviglingar, som gifvit anledning till oväsendet på frälsegodsen) — ordböcker och andra officiella dokumenter bestyrka att godsegarne på lagligt sätt kommit i besittning af frälsehemmanen — det är farligt att röra vid eganderätten, och att nedsätta en komite i den syftning, hr Ola Jönsson motionerat, vore detsamma som att förorda en förnyelse af Karl den elftes förhatliga reduktion — och ve öfver den frisinnade person, som genom sin hållning i denna fråga gjort sitt till för att underblåsa oroligheterna! Ungefär sålunda yttrade sig de gode herrar och svenske män i riksdagens andra kammare, hvilka ansågo det för en helig pligt att strypa hr Ola Jönssons motion. Åtskilliga representanter, som antagligen sakna all kännedom om dessa förhållanden, ville också draga sitt strå till stacken och instämde pligtskyldigast. Allt är således väl bestäldt! Hvad göres oss mera vittne behof? Hvem skulle väl på ett tillfredsställande sätt kunna utreda dessa invecklade frågor, om icke de högt uppsatte och kunskapsrike talare, hvilka under debatten i andra kammaren yttrade sig med så afgörande säkerhet?! Må man emellertid vakta sig för alltför snabba och tvärsäkra domslut. Tomma ord och stora åthäfvor kunna imponera på den tanklösa hopen, men väga mindre än intet i den oförvillade rättskänslans vågskål. Här har man rätt att fordra bevis, — klara, obestridliga fakta! Landshöfding Troil sade, att hofveriet är afskaffadl i Skåne. Detta påstående är rentaf löjligt. Hela skånska tidningspressen — märk noga: äfven de konservativa tidningarne — ha dock förklarat motsatsen. Till och med Snällposten i Malmö — och Snällposten är ju en auktoritet, hr landshöfding Troil? — har påstått, icke blott att hofveriet existerar i Skåne, men att det är en olycka och förbannelse, som måste utplånas. Tullberg har uppviglat bönderna och är upphofvet till oväsendet — förklarade grefve Arvid Posse. — Men, hr grefve, om denna eder uppgift är grundad, huru då förklara att på de gods, hvarest bönderna välsigna sina husbönder för ett skonsamt och välvilligt behandlingssätt, t. ex. hos baron Nolcken på Jordberga, baron Trolle på Trollenäs, grefve Wachtmeister på Trolle-Ljungby, m. fl. — der har Tullberg blifvit skymfligen bortjagad och alla uppviglingsförsök ha varit fåfänga? Nej, hr grefve, edra i tidningarne oftentliggjorda Hal mera ta salet ann free ketto er stan vttlnanta FETA ring på anledningen till äåe beklagansvärda tilldragelser, som inträffat på frälsegodsen, Vare det emellertid fjerran från oss att vilja försvara Tullberg — bränviosadvokaten, som för att förtjena penningar narrar okunnigt folk till oskäliga rättegångar. Det skulle vara farligt att röra vid eganderätten. — Men huru kan då hr assessor Bergström, såsom ordförande bland Kristianstads stadsfullmäktige, hafva tillstyrkt husegarnes i Kristianstad instämmande till vederbörlig domstol, med påstående att de måtte åläggas afträda åtskilliga till staden af konung Kristian den fjerde donerade jordlotter — och detta oåktadt husegarne kunna åberopa mer än hundraårig häfd, oaktadt flera af dessa jordlotter blifvit af magistraten försålde på offentlig auktion, oaktadt högsta domstolen förklarat att jordarne icke få från tomterna skiljas? Rörande frågan om folkuppiysningen på frälsegodsen hänvisa vi endast till folkskoleinspektörernas berättelser. Särskilt på