Midt för det så kallade stora plantaget,
vid hörnet af drottnings- och kyrkogatorna,
i Wenersborgs norra stadsdel, ligger ett
tvåvåningshus af trä, hvilken för närvaran-
de eges af aflidne handlanden Schermans
sterbhusdelegare.
Hvem som förut varit egare af detsamma
är oss obekaut; men, hvad vi veta, är att,
vid tiden för vår berättelse, beboddes tre
rum i husets öfra våning af löjtnanten vid
Westgötna-Dals regemente Evert Axelson.
Axelsson var omkring 80 år gammal och
således icke egentligen ung, ehuru ännu
ungkarl. Han var lång och smal till väx-
ten och hade ett högvadderadt bröst, samt
ett par stora mustacher, hvars bestämmel-
se det var att i förening med uniformen,
förvrida hjernan och hjertat på alla unca
flickor som kommo i hans väg. Lisaren
finner således att han var lik flertalet af
våra löjtnanter. Men han var äfven olik
dem deri att han allmänt ansågs för rik;
något som icke alltid är så vanligt.
Men det stannade också vid detta an-
sågs. Vår löjtnant hade nemligen lefvat
friskt undan, så tt, af de 33,000 rdr, som
han iärft efter sina föräldrar, knappt 4,300
rdr nu återstodo. .
Och dessa kunde icke räcka länge; ty
löjtnant Axelsson förde fortfarande ett ly-
sande lif. Härigenom lyckades han dock
inbilla de goda stadsboarne, att hans af-