Midt för det så kallade stora plantaget, vid hörnet af drottningsoch kyrkogatorna, i Wenersborgs norra stadsdel, ligger ett tvåvåningshus af trä, hvilken för närvarande eges af aflidne handlanden Schermans sterbhusdelegare. Hvem som förut varit egare af detsamma är oss obekaut; men, hvad vi veta, är att, vid tiden för vår berättelse, beboddes tre rum i husets öfra våning af löjtnanten vid Westgötna-Dals regemente Evert Axelson. Axelsson var omkring 80 år gammal och således icke egentligen ung, ehuru ännu ungkarl. Han var lång och smal till växten och hade ett högvadderadt bröst, samt ett par stora mustacher, hvars bestämmelse det var att i förening med uniformen, förvrida hjernan och hjertat på alla unca flickor som kommo i hans väg. Lisaren finner således att han var lik flertalet af våra löjtnanter. Men han var äfven olik dem deri att han allmänt ansågs för rik; något som icke alltid är så vanligt. Men det stannade också vid detta ansågs. Vår löjtnant hade nemligen lefvat friskt undan, så tt, af de 33,000 rdr, som han iärft efter sina föräldrar, knappt 4,300 rdr nu återstodo. . Och dessa kunde icke räcka länge; ty löjtnant Axelsson förde fortfarande ett lysande lif. Härigenom lyckades han dock inbilla de goda stadsboarne, att hans af