fande anmärkningar angående den 1 de; flesta europeiska stater och äfven i Sverige rådande lusten att fordra allt af staten samt angåendemonarkiens och byråkratiens innerliga sammanhang. Den ifrågavarande tidningen hyllar den republikanska statsformen och detta har gifvit republikansk färg åt artikeln; här i landet äro säkerligen de flesta ännu anhängare af den monarkiska styrelseformen; desto mindre farligt för deras lugn bör det derför vara att låta dem höra annorlunda sinnades åsigter. Uppsatsen lyder i öfversättning sålunda: Man har icke funnit, att i Schweiz eller Nordamerikas Förenta Stater anspråkon på att staten skall sörja för enskilda samhiällsklassers ekonomiska väl framträdt synnerligen ofta. Harn kommer det sig då, att sådana anspråk oupphörligen och till en så otillständig grad uppdyka i monarkierna? Vi skola söka besvara detta spörjsmål. Med konungadömet sammanhänger, icke allenast en stående arm6, utan äfven — en byråkrati. Regerten är en menniska, som — enligt monarkien3 teori — upphört att vara medborgare, för ätt endast utgöra det personifierade uttrycket af samhällets vilja och intresse. I verkligheten förhåller det sig emellertid helt avrorlunda: likasom det är omöjligt att ur någon annan merriska:; kropp taga kött och ben samt fylla huden med rent ideella syften, likaså kan en dylik process icke heller försiggå med den menriska, som sättes på en tron. Aldrig glömmer en regent sig sjelf och sina egna intressen, hvilka sednars, trots all teori, : blott alltför ofta betyda mera i staten än da visaste rådslag. Men hura nu än den lysande mantel, hvermed teorien bekläder monarkens person, må se ut på afvigsidan — nogaf, tack vare denna mantel, lägges på samhället om:orgen om monarkens och hans familjs underhåll. Från den dag han kommer till verlden och tills han dör underhåller honom samhället — hvilket också är ganska följdriktigt; ty han är iu ingentiog annat än en förkroppsligad stat. Här går det teologiska mysteriet igea: Kristu3 var Gud, vorden menniska; — regenten är staten, också vorden lik en antor menniska. Denne senare herrskar i cen jordisk himmel, hvarest finnas, förutom laglydige undersåter, som ära och lofsjunga honom, äfven helgon, erkeenglar, apostlar m. fl., hvilka stå tronen närmast och äro tjenare och verktyg åt den suveräoa viljan, hvadan en strålkrans af andra graden, ett återsken af den furstliga glorian, omgifver deras hufvuden — detta är byråkratien. Byråkraterna äro ej af folket utsedda, att ombestyra dess angelägenheter; alla embeteas och värdigheters ursprung är monarken, och embetsmännen äro de hbufvuden, som hjelpa honom att tänka, de armar, geaom hvilka han verkar, d. v. 38. regerar staten. Afven nos dem är staten i högre grad än hos andra undersåter menniskoblifven; äfven de skola, i likhet med regenten, underhålles af samhället. En annan menniska får sörja för sig sjelf; man betalar henne efter värdet af de tjenster hon gör. Helt-annorlunda är det med embetsmännen i monarkier; värdet af deras tjenster kommer visst icke i främsta rummet i betraktande, utan deras anspråk att samhället skall sörja för deras anständiga utkomst, så länge de lefva, och till och med för deras familjs välbefinnande, sedan de med döden afgått. Ju högra en embetsman står på den byråkratiska stegen, ju närmare nådens sol, desto mindre nytta behöfver han göra, desto större anspråk har han på underhåll af allmänna medel. Byråkratien har i alla monarkier blifvit en kast, som rekryterar sig till stor del med sin egen afkomma. Hela den inom embetsmannaverlden vedertagna praxis i afseende å utnämningar, befordringar, transporter, lönegrader, afskedstagarden och pensioner — allt är genomträngdt af denna kast-auda. Byråkratens åskådning af lifvet: förhållavden och hans intressen äro ingalunda desamma som andra samhällsmedlemmars, vi mena dem som genom egen ortauka få draga sig fram; hela hans ekonomi är ställd på en annan fot, ty för bocom sörjer staten, och detta icke i den måna folket värderar hans a:bete, utan i den mås han lyckas vinna suveränens välbehag och bir befordrad. Hans väl eller ve beror helt och