Hvarjehanda nyheter,
På en insamlingslista för brudgåfva hade
ett par herrar tecknat sig hvardera för 1 öre.
Till sin ursägt hade de på listan bifogat:
Den största sparsamhet bör iakttagas.
Nyheten om spirans olycka har som
jag sett gjort sin rund genompressen, skrifver Ma-
riestads Weckoblads,, Stockholmskorrespondent;
måtte den nu följas af den glada underrättelsen
om ätt -korset kommit till rätta och vi åter be-
finna oss under ett kristligt regemente. Det hit-
tades nemligen i ett af de djupa fotstegen till
den: sjuglasvagn hvari dessa ,rojautens impo-
santa emblemer af kammarråden fördes från och
till slottet. Kafferepen i Stockholm hafva redan
antagit en lugnare hållning och frågan om Prin-
sessans brudgåfva ir för nirvarande den enda
upprörande fråga, som grumlar den aromatiska
drycken.
Samtal mellan två fransmitn.
— Dites moi, quelle etait la diffårence entre
Mr B. et Mr 8.
— Cost, mob cher ami, que Mr B. etait
aimå de tout le monde, tandis que Mr 8. ne
Petait que pardtde demi-monde.
En dödlig påminnelse åt Öre-
bro fåfänga. Åt sluta af en annons i
Nerikes Allehanda för i lördags, har i Örebro
teaterhus etablerats en fabrik för tillverkning af
— likkistor. .
En jagthistorta. Från Floda station
i södra Westergötland skrifves till Nerikes Alle-
handa: Då godståget den 26 januari passerade
linien mellan Floda och Norsesund, varseblef
man en hare, som kom itngsligt kilande tvärs
öfver banan, förföljd af en stor räf. Den stac-
kars Jösso flydde ut på den isbelagda sjön, ef-
tersatt af den grymma Mickel. Jagten tycktes
lida mot sitt slut, då haren kom fram till en
vråk, som stängde hans väg. Faran sporrade ho-
nom till en yttersta ansträngning, och han var
nog lycklig att kunna hoppa öfver svalget. Men
räfven hade ej samma tur: då han tog sitt skutt
öfver råken, slant han och föll bums i kana-
len. Och medan han sträfvade att komma upp
på isen, hann haren långt bort ur hans åsyn.
fOIa Månssons byxor är en anekdot,
somFnog mången: hört berättas, men som man dock
vågar återupprepa. Gösta Rudbeck var en lu-
stig ture, om hvilken man har att förtälja mån-
ga roliga saker. Då han blifvit inskrifven som
student i Upsala, skulle han efter den tidens
sed gifva en måltid för sin nation. Alltid i
penningeförlägenhet — ty fadren (professor) var
känd för sin snålhet — skrufvade han sig länge
för det der kalaset, men ständigt påmint af sina
kamrater, tillgrep han ett af sina fiffiga upptåg,
för att blifva påhängsenheten qvitt. En dag niär-
made han sig en bonde, som stod på torget,
iklädd skinnbrackor — plagg som den tiden
temligen allmänt begagnades. — Hör du fa-a-ar,
stammade Rudbeck, vill du silja mig di der?
Köp uppgjordes och med det förvärfvade plagget
under rocken lomade Gösta af till hemmet.
Här skar han först linningen försigtigt utaf
byxorna, derefter styckade han dem i små
bitar, gick ner till hushållerskan och bad henne
att häraf tillreda trenne särskilda rätter. Hus-
hållerskan, icke ovan vid bans upptåg, blef dock
något förbluffad i början, men dät öfvertala sig.
Om aftonen hade han den glädjen att ändtligen
se sina nationskamrater hos sig. Fyra stora fat
med lock öfver stodo placerade på bordet; i det
ena vinkade en brun ragout de hungrige till sig
i det andra en frikas6, ochi det tredje en kallops.
Det fjerde fatet var försegladt. Sedan gästerna
voro församlade, tilltalade värden dem sålunda;
Mina vinner! jag har i dag den glädjen att vid
en ringa måltid efter urgammal sed förena mig
med Uplands nation; men då jag för tillfället iär
opasslig, får jag bedja eder hålla till godo hvad
huset förmår och tillåta att jag betjenarer. Ett
vill jag dock nämna: ingen får röra det förseg-
lade fatet förrän jag ger tillåtelse dertill,
Härefter slogo de unga vännerna sig ned kring
bordet och under muntert glam voro snart de
trenne faten tömda. Nu saknade man värden,
hvilken under det glidjen stod vid kokpunkten
försvunnit. Man väntade och gissade och vin
tade och funderade ...men ingen vird syntes
mera till. Låt oss då undersöka det förseglade
fatet, yttrade en af de mera förslagna bland
gästerna, måhiinda har den krabaten deri lem-
nat någon upplysning om sin rymning. För-
seglingen bröts, locket aflyftades — men! ho
kan beskrifva gästernas förvåning, då de funno
fatets innehåll bestå- utaf linningen till ett par
skinnbygor med sina blinkande messingsknappar
. oc. På linningen stod skrifvit: Studenterna af
Uplands nation hafva i trenne repriser ätit upp
Ola Månssons byxor. (B. PJ)