EBref från norra Småland.
(Från Dagens Nyheters korrespondent).
Den 4 februari.
Oaktadt i vår ort någon serdeles nöd geo-
nom missväxt icko är för handen, bafvra vi
dock full visshet om alt, hvad nöden i många
delar af Småland beträffar, det är fullkomligt
sannt hvad tidningarne berätta och kommu-
nalstyrelserna genom sina upprop om hjelp
tillkännagifva.
Med sann ti!lfredsställelse so vi derföre att
denna nöd bebjertas allt mer och mer och
finner genklang hos våra lyckligare bröder i
do festa delar afrike:; och vi äro öfverty-
gade att tacksammare folk än den stackars
småländningen icke finnes. Nöjd och tålig
arbetar han den magra jorden, som ofta visat
sig otacksam mot odlarens möda; men sällan
hör man honom klaga. Då hans egen jord-
torfva ej mäktat föda familjon hafva mången
gång husfadren och de största bårnen vandrat
ut från liemmet, icke för att tigga, utan för
att med flit och mödosamt arbete förtjena sitt
bröd och litet bjelp åt de hemmavarande,
medan det hustrun och de mindre arbetsföra
barnen skött det lilla hemmanet. Men hvart-
hän skall han nu vända sig? Ingenstädes finnes
arbete att få, och den lilla skörden tog slut
långt före jul, Förtviflado se fadren och mo-
dren sina barns nöd — utan medel att afbjelpa
der. Lån har tagits; och hvar finna ytterli-
gare lån? Hvem lånar den arme?
Hemmansegaren, som i år icke kan betala
sina räntor, ser med fasa att uppbördsmöte
på krorotionde, kronoskatter, kommunalskat-
ter och fattigvårdsafg.fter (de sednare ej de
minsta) och hvartill kommer presttionde m.
m., pålyses — hvarmed skall han betala dessa,