ste vi väcka honom ur hans slummer och
presentera honom för läsaren.
Vid början af vår berättelse var gubben
Srömqvist något öfver 60 år gammal. Han
såg likväl betydligt äldre ut; men detta
kom sig dels af de. djupa fåror tiden plöjt
i hans paena, och dels af hans kala hut-
vud, som endast längs ned i nacken och
vid öronen bar en tunn krans af bländhvita
hårstrån; men han såg föröfrigt icke illa
ut, ty hans ögon talade om en hjertegod,
barnslig själ, och när ögonen tala ett så-
dant språk, då försvinner för en icke allt
för ytlig åskådare äfven de kantigaste for-
mer, och den skrynkligaste hud jemnar sig
och blir slät. Det är derföre en del gamla
personer öro så omtyckta af barn; ty dessa
fästa sig mera vid den rena glansen i sjä-
lens speglar än vi äldre, som oftast förbise
dessa för de yttre formerna och klädedrägten.
Strömqvist hade vid sin död varit gift i
46 år, Han skulle således vid 74 års ålder
kunnat fira guldbröllopp med sin hustru,
om han icke fyra år förut fått tråda bröl-
loppsdansen med döden.
Fru. Strömqvist, sex år yngre än sin man,
var en i botten god och beskedlig qvinna.
ehuru det icke var utan, att hon fått en
god portion qvinlig fåfänga på sin lott.
Denna yttrade sig visserligen icke i något
begär--efter granna kläder, men likväl uti
epsfoxts ålrå att visa sig något för mer