Landtmannapartiet och
brudgåfvoanslaget.
Då diskussionen inom andra kammaren om
brudgåfvan till prinsessan Lovisa var tämli-
gen knapphändig, torde det intressera allmän-
heten att erfara något om hvad som föregått
frågans afgörande inom, eller bland det parti,
som anses vara det rådande inom kammaren.
Detta parti (landimannapartiet) hade på
förliden fredagsafton i de la Croix? hotell ett
sammånträde som lärer varit rätt talrikt be-
sökt. Partiets chefer (hvilka till stor del
äro ledamöter i statsutskottet) hade försökt
alla möjliga medel att förmå de omedgörliga
att gifva med sig, men de lära varit rätt
hårdnackade, och en både långvarig och häf-
tig diskussion uppstod, som ej gagnade till
annat än att visa huru Olika ordet sparsam-
het uppfattas af päårtiets ledamöter. Det:
enda resultat, hvartill man kom och hvarom
alla lära varit eniga, var att man i kamma-
ren icke skulle diskutera frågan, enär en
diskussion icke kunde lända någon till nytta,
men dock åstadkomma många obehag för så
väl könting söm folk, hvarföre det uppdrogs
åt en af dem som yrkat afslag att i kamma-
ren blott uppträda och yrka afslag, utan att
närmare motivera ett sådant yrkande.
För bifall till anslaget uppträdde hrr An-
ders Gudmundsson, Keij, Posse, Rundbäck,
Jan Andersson, Per Nilsson i Espö, Carl 1f-
varsson, Beroniu3, Rosenberg, Kallstenius,
Koskull, P. Olsson fråa Helsingborg, Sven
Nilsson och -Fredrickson, af hvilka många
yttrade sig 3 å 4 gånger. I synnerhet upp-
trädde hrr Keij, Rosenberg och Rundbäck
med en ihärdighet, som varit värdig ea myc-
ket bättre sak, än den det gällde. De skäl,
med hvilka dessa herrar sökte motivera sitt
bifall, voro hufvudakligen politiska, men ock-
så ekonomiska. och moraliska. (7) Hr Rund-
bäck lärer gått så långt i sin ifver, avt han
påstått att ett afslag skulle hafva till följd
ett krig både med Danmark öch Ryssland.
För öfrigt frambölls hurusom :denna fråga
vore en hederssak för Svgrige; att det skulle
se underligt ut om Sverige skulle afslå, då
både Norge och Danmark enbälligt beviljat
hvad af dem blifvit äskadt till det unga pa-
ret; ait vårt anseende skulle mycket zedsät-
tas boz3 alla utländska stater, der man ali-
mänt skälle anse oss vilja öfverändakasta
monarkien, om en sådan vanvördnad mot konun-
gahuset visades; att vår kredit i utlandet
skulle lida; att, så långt man känner bisto-
rien, Syverge alltid gifvit brudgåfra åt sina
konungadöttrar; att det vora en vinst att nu
betala en summa, en gång för alla, och för
framtiden vara fri från underhållet; att de:ej
vågade komma hem till sina kommittenter med
underrättel:e om att riksdagen så litet iakttagit.
sin värdighet; att här ej var rätta stället att
tillämpa sparsåmheten, hvilket skulle sko på
andra håll; att laodtzaunapartiets ansecrde
skulle gå förloradt, att Danmark en gång
blifvit -sviket af oss då det påräknade vår
hjelp (hvarmed menades kriget mot Österriko
och Preussen) och att vi derföre vu kunde
och borde visa våra sympatier för dem.)
För afslag uppträdde mycket skarpt hrr
Häggström, Jöns Pehrsson, Liss Olof L.rsson,
0. B. Olsson, samt Östman, Wizart, Oia
Månsson; G. von Proschvitz, Medin och Petter
Andersson. Dessa hnhöllo sig most vid den
ekonomiska. och moraliska ! sidan af saken;
någon egentlig politisk vigt ville de ej till-
erkänna frågan, ty den äkteuskapsförbindelso
som stod i samband med detta avslag är helt
och hållet en familjeangeläge. hat, soa med
politiken icke har mycket ätt göra; aw om
vårt anseonde och vänskap med våra graun-
länder och öiriga stater, samt mellan konung
0cK folk, icke vore större och mera fast är
att den skulld hänga påifrågavarande 198,000
rdr, då vore den ej mera värd, än att man
kunde gerna låta den fara; att vår kredit i
utlandet ingaluada skuile nedsättas genom ett
afslag utan tvärtom, ty hvåd skulle väl ut-
länningen säga om ett folk som under det
att det för at fylla sin statsbrist nästan år-
ligen uppträder som lånsökands, på samma
gång beviljar nära 200,000 rdr för ävdamål,
om ingen vågar påstå tilshör de nödvändiga,
och detta under det de bjortalitarde ropen
på bröd af tusenden af dess medbröder trän-
ga fram genom hela Europa; att man ku de
vara on trogen undersåte oca äl:ka oca värda.
) Detta är en tendensosanning. Danska
ministären hade i sina händer skriftlig förklaring
af svenska regeringen, att den icke komme att
deltaga i kriget om det utbröte för Sechleswigs
skuld. Det var den danska (Hallska) ministeren,
aha dan avnanclka Om nuigslodde slarne.