den höga pannan till det korta, hopknor-
rade underansigtet, der det blifvit skärdt
och malet och nu föll ut: Aro alla slags
historier, legender och sagor, liksom all
dikt och slika påfund, hvarmed man nu för
tiden fyller böcker, äfven tillåtna och Gudi
behagliga? Står det icke: skrifvet: Hvart
ord, som utgår från din mun, skall vara
sanning?
— Jag tackar dig särskildt för, att du
kom fram med denna fråga, svarade Ode-
gård. Ser du, det är med tanken som med
det hus, hvari du bor. Vore det så trångt,
att du finge böja hufvudet när du står och
ej sträcka ut benen när du ligger, så måste
du ju utvidga det. Dikten lyfter tanken
och utvidgar den! Skulle alla tankar, som
å utöfver det allra nödvändigaste, vara
ögn, så blefve nog snart de nödvändigaste
tankarna lögn, de också. De skulle så
klämma in dig i din jordkula, att du al-
drig kunde lyfta dig mot det eviga, och
det var dock dit du skulle, och det var just
dina tankar, som i tro skulle föra dig dit.
— Men dikten är ju någonting, som aldrig
varit till, och således är den väl lögn? sade
Randi betänksamt. — Nej, dikten innebär
för oss ofta större sanning än det, som vi
se i verkligheten, svarade Ödegård. Alla
sågoxstviflande på honom, och den unge
mannged invände: — Jag har aldrig vetat
förr,. att-.sagorna om Askepotten innehöllo
RR