den höga pannan till det korta, hopknorrade underansigtet, der det blifvit skärdt och malet och nu föll ut: Aro alla slags historier, legender och sagor, liksom all dikt och slika påfund, hvarmed man nu för tiden fyller böcker, äfven tillåtna och Gudi behagliga? Står det icke: skrifvet: Hvart ord, som utgår från din mun, skall vara sanning? — Jag tackar dig särskildt för, att du kom fram med denna fråga, svarade Odegård. Ser du, det är med tanken som med det hus, hvari du bor. Vore det så trångt, att du finge böja hufvudet när du står och ej sträcka ut benen när du ligger, så måste du ju utvidga det. Dikten lyfter tanken och utvidgar den! Skulle alla tankar, som å utöfver det allra nödvändigaste, vara ögn, så blefve nog snart de nödvändigaste tankarna lögn, de också. De skulle så klämma in dig i din jordkula, att du aldrig kunde lyfta dig mot det eviga, och det var dock dit du skulle, och det var just dina tankar, som i tro skulle föra dig dit. — Men dikten är ju någonting, som aldrig varit till, och således är den väl lögn? sade Randi betänksamt. — Nej, dikten innebär för oss ofta större sanning än det, som vi se i verkligheten, svarade Ödegård. Alla sågoxstviflande på honom, och den unge mannged invände: — Jag har aldrig vetat förr,. att-.sagorna om Askepotten innehöllo RR