ska komme i sinom tid att votera angående
banornas inlösen.
Utom motionären, hr Sparre, som i ctt län-
gre, ofta glänsande, föredrag försvarade sitt
förslag och framhöll dess fördelar ur politisk,
financiell och industriel synpunkt, uppträdde i
samma syfte hrr Bildt, Stjernblad och C. A.
Raab, af hvilka de två sednare i synnerhet
betonade nödvändigheten för staten att göra
någonting för att bereda den talrika arbets-
lösa befolkningen sysselsättning och bröd; och
redan i detta afseende funno dei det Sparreska
jernvägsförslaget mycket, som vore skäl att
taga.i betraktande. För öfrigt uttalade flera
af såväl förslagets motståndare, som dess för-
svarare, att ett system för de blifvande jern-
vägsbyggnaderna bör uppgöras, antingen sta-
ten fortfarande skall avlägga jernvägar eller
beztyret dermed uppdragas åt enskilda.
Det var hr Henning Hamilton, som talade
om nätet och jernvägsfisket. Hr Sparre sade
sig ha blifvit sårad at denna insinuation, eme-
dan den var alldeles oförtjent. Hela verlden
visste att han alldeles saknade en fiskares
egenskaper, att han aldrig kunde hålla inne
med hvad som låg honom på hjertat o. 3. V.
Men det begagnade ordet fiske hade erin-
rat honom om 1856, då det stora jernvägs-
fisket så demoraliserande pågick vid riksda-
gen, och då hade hans motståndare från den
höga ståndpunkt han då beklädde (hr Hamil-
ton var då landtmarskalk) utkastat sin stora
not, den han sedermera äfven visade sig vara
karl att kunna draga i land. Hr Hamilton
uppsteg sedermera och höll ett vackert tal,
hvilket gick ut på att försona honom och
hela det sår, han fått af jernvägsfisket
hvilket äfven lyckades.
Inom andra kammaren uppstod äfven nå-
gon diskussion vid remitterandet af några
dagen förut väckta motioner. Så uppträdde
hr Hedlund och protesterade i skarpa orda-
lag mot det sätt, på hvilket hr C. A. Larsson
motiverat sin motion om indelta armåens in-
dragning, och betonade det för andra kamma-
ren kränkande uti, att så bebandla krigsmini-
stern, hvilken i sitt afgifna förslag visat sig ha
nedlagt ett oerhördt och samvetsgrannt arbete
för att få frågan i alla dess vidlyftiga detaljer
utredd, och för hvilket arbete han hade rätt att
fordra erkännande. Några bifsl!srop från olika
håll vittnade att många af kammarens leda-
möter ansågo motionären förtjent af denna
tillrättavisning, hvilken hr Reutercrona ville
göra ännu kraftigare, utan att han likväl rätt
lyckades deri, ty denne tal. höll på att fastna
sjelf i en obegriplig mening, ur hvilken han
dock slutligen räddade sig temligen bra ge-
nom kraftuttrycket: att hr C. A. Larsson
naturligtvis lyckats med sina fyra skrifna ra-
der förkrossa hr krigsministern, som till kam-
marens begrundande framlagt 400 tryckta
sidor.
Hr OC. A. Larsson, som har den lyckliga
förmågan att icke blott, när så behöfs, vara
eld och låga, utan jemväl att ega ettovan-
ligt lugn, gjorde som Jakob ÄArlig: han tog
saken kallt, nästan humoristiskt och lyckades
derigenom vinna öfverseende: mycket stryk
får jag, började han sitt försvar, och stryk
har jag kanske förtjent. Han protesterade
mot beskyllningen, att ha velat rikta person-
liga anfall mot krigsministern, men medgaf att
han visserligen med mera omsorg kunnat välja
sina uttryck; han hade dock ej vågat hoppas
att hans motion i alla fall skulle göra någon
effekt. Hvad de af honom gjorda anmärk-
ningarna mot krigsministerns sätt att tolka
Carl XI:s bref om indelningsverket deremot
beträffade, så vidhöll han dem, deri under-
stödd at hr Key.
Hr Ridderstad inlade en protest mot motio-
nen för såvidt den skulle anses vara ett ut-
tryck för tänkesätten inom Östergötland, en
provins, som alldeles icke, mer än någon an-
ran, vill undandraga sig uppoffringar, när det
gäller fosterlandets väl och betryggande.
Afven hr Jöns Pehrsson fick af hr Hedlund
en skrapa för några starka ord i motionen
om riddarordnarnas indragning — ord hvilka
vittnade om en ovanlig grad af råhet äfven
från det hållet (hvilken tillrättavisniog så-
lunda visade sig ej vara alldeles fri från samma
fel, som det, hvilket skulle korrigeras). I
sjelfva saken instämde dock hr H. med motio-
vären, och uppdrog en skarp satir öfver or-
densväserdet samt bevisade behofvet af dess
afskaffande, Motionären yttrade att då han
sett den ena efter den andra af riddarnes
rymma från riket för verkliga brott, eller, min-
dre lyckliga, bli bär anhållna, anklagade och
dömda för sådana, hade han ej trott det vara
illa valda ord att säga, det skurkar och be-
dragare fått ordensstjernor. Vore hans motion
emellertid förtjent af framgång, så trodde han
att de mindre väl valda ordalagen ej borde
hos de mera upplyste ledamöterna i kamma-
ren motverka en sådan.
Vid början af lördagens sammanträden före-
togs val af ledamöter och suppleanter i det
särskilda utskott, som skall behandla försla-
gen om försvarsväsendets ordnande.
Första kammaren utsåg: till ledamöter:
Hrr af Klint (med 82 rjister), H. Hamilton
(81), Stjerrblad (81), v. Otter (76), C. Ek-
man (66), Hazelius (57) och Nisser (44). Till
soppleanter: hrr Peyron (med 54 röster), Lillie-
höök (38) och Wijkander (35).
Andra kammaren utsåg : till ledamöter: