Han vände sig derför till henne: Huru
skall då arbetet vara beskaffadt, för att
icke innebära någon frestelse? — Hon ville
ej svara härpå, utan genmälde den unge
mannen i stället: Förbannelsen lyder: I ditt
anletes svett skall du äta ditt bröd! Ar-
betet skall således gifva svett och möda.
— Och ingenting annat än svett och möda?
Till exempel ingen fördel? På denna fråga
ville ej heller han ge något svar; men nu
hade det korta underansigtet någonting att
komma fram med: — Jo, så stor fördel,
som man kan få. — Men då måste det ju
äfven ligga någon frestelse i arbetet, nem-
ligen frestelse att få för stora fördelar der-
af? I det trångmål, hvari denna fråga för-
satte dem, fingo de åter hjelp från de
många halsdukarna: -— Då är det förde-
len, som frestar, men icke arbetet. — Ja,
men hvad vill det egentligen säga, när ar-
betet missbrukas eller öfverdrifves för för-
delens skull? Randi gömde sig i sin tyst-
nad ånyo, men Lars kom i stället fram:
— Hvad menar ni med att arbetet miss-
brukas och blir till öfverdrift? -- Jo, när
det gör dig till ett djur, när det fängslar
dig i träldom. — Det skall vara träldom,
inföll han, som ville hafva svetten. — Men
Kan det, som är träldom, föra till Gud? —
Att arbeta är att dyrka Gud, ropade Lars.
— Vågar du säga detta om allt ditt ar-
bete? Lars teg. — Nej, var förståndig och