Han vände sig derför till henne: Huru skall då arbetet vara beskaffadt, för att icke innebära någon frestelse? — Hon ville ej svara härpå, utan genmälde den unge mannen i stället: Förbannelsen lyder: I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd! Arbetet skall således gifva svett och möda. — Och ingenting annat än svett och möda? Till exempel ingen fördel? På denna fråga ville ej heller han ge något svar; men nu hade det korta underansigtet någonting att komma fram med: — Jo, så stor fördel, som man kan få. — Men då måste det ju äfven ligga någon frestelse i arbetet, nemligen frestelse att få för stora fördelar deraf? I det trångmål, hvari denna fråga försatte dem, fingo de åter hjelp från de många halsdukarna: -— Då är det fördelen, som frestar, men icke arbetet. — Ja, men hvad vill det egentligen säga, när arbetet missbrukas eller öfverdrifves för fördelens skull? Randi gömde sig i sin tystnad ånyo, men Lars kom i stället fram: — Hvad menar ni med att arbetet missbrukas och blir till öfverdrift? -Jo, när det gör dig till ett djur, när det fängslar dig i träldom. — Det skall vara träldom, inföll han, som ville hafva svetten. — Men Kan det, som är träldom, föra till Gud? — Att arbeta är att dyrka Gud, ropade Lars. — Vågar du säga detta om allt ditt arbete? Lars teg. — Nej, var förståndig och