Stockholms-Nyheter.
Balen i danska ministerhotel- :
let. Härvarande danska minister grefve Scheel-
Plessen och dess grefvinna, född Lewevhanpt,
gåfvo i lördagsafton i sitt hotell vid Drottnin-
gatan (f. d. Braheska) en storartad och ly-
sande bal för prinsessan Lovisa och kronprin-
sen Fredrik. Den bevistades äfven af konun-
gen, drottningen, enkedrottningen, hertigen och
hertiginnan af Östergötland samt hertigen och
hertiginnan af Dalarne. Utom dessa voro om-
kring 400 personer af hofvet, hela corps di-
plomatiqne (utom belgiska ministern, som ge-
nom belgiska kronprinsens död var hindrad)
och den högre societeten i Stockolm inbjudna.
Båda de vackra våningarna i hotellet voro
öppna för aftonen. Danssalongen var rikt de-
korerad med växter och blommor. På midten
af husets facad glänste en transparang med sam-
manbundna F och L och deröfver en kunglig
krona i gas, listen öfver bottenvåningen var
prydd med en perlstaf af gaslågor, hvilket allt
kastade en flammande belysning öfver gatan
framför huset, der tusentals personer under af-
toners lopp stodo för att betrakta det praktfulla
skådespelet.
De kungliga personerna ankommo till balen
straxt före kl. half 10. Konungen, prinsessan
Lovisa, hertigen af Östergötland och båda
hertiginnorna deltogo lifligt i dacsen: i kot-
tiljongen dansade prinsessan Lovisa med kros-
prinsen Fredrik. Klockan 2 lemnade de flesta
af kungliga familjens medlemmar balen; men
konungen och prins Fredrik qvarstannade
till kl. 3.
Sköna damer, vackra toiletter — men ännu
inga å la Marie Antoinette eller å la Louis
XV. Värd och värdinna utvecklade all den
hjerliga courtoisie som gör danska minister-
hotellet till ett af de angenämaste hus i Stock-
holm.
Kronprinsen af Danmark åhörde
i lördags förhandlingarva i kamrarna. Han
åtföljdes af ryttmästaren Beck-Friis.
Danska riksdagen har nu afslutat
behandlingen af lagförslagen om bavillvivg i
anledning af kronprinsenz3 och prinsessan Lo-
visas förmälning, sedan lagarna nu vid tredje
läsningen i Landsthi-get blifvit enhälligt och
utan diskussion antagna.
Stockholms Arbetareförenings
direktiom öfverlemnade i går på förenin-
gens vägnar till Stockholms stads represen-
tanter inom andra kammaren en skrifvelse
angående den kommunala rösträtten, hvilken
upplästes af ordföranden, som dervid utiryckte
den önskan, att bufvudstadens representanter
måtte med sitt ord understödja de motioner,
som vid innevarande riksdag blifvit väckta i
syfte att bereda en mera utsträckt rösträtt.
än den närvarande.
HKonstnotis. En Stockholmskorrespon-
dent till Malmö Snällpost omtalar, att land-
skapsmålaren Rydberg f. n. har uvder arbete
en tafla, föreställande ett vinterstycke med
hjortar vadande i sjön uti en månskensbelyst
bokskog i Skåne, en vacker tafla med särde-
1e3 friska färger. Den är beställd af lands-
höfdiog Ehrensvärd.
Något om förvänd barmhertig-
het. Under denna rabrik meddelar tiduin-
gen Aros följande välbetänkta varning, som
vi lägga våra läsare i städerna och på landet
på sinnet:
I tider sådana som nu, då missväxt och ar-
betslöshet öfversvämma land och stad med
skaror af bettlande, torde det mer än annars
vara af nöden att erinra dem, som härvidlag
endast låta sig ledas af blind menviskokärlek,
att se till, att deras gåfva ej kommer hyck-
leriet och lasten till godo i stället för den
verkliga nöden. Man borde dervid taga till
regel att i kommuner, der allmänna bespis-
niogsiorättningar finnas, aldrig lemna allmosor
annat än mot arbete af den tiggande. Hvad
som ännu mindre bör komma i fråga, är att
lyssna till böner om en liten slant. I de
allra flesta fall användas sådana allmosor på
det sämsta sättet, nemligen på krogen. Man
kan dagligen se öfverlastade vandrare envist
fortsätta sitt penningtiggeri, och detta ehuru
de erhålla sin allmosa af matvaror. Må man
ej undra på, om dessa olycklige ej kunna
motstå frestelsen, när den kortsynta barmher-
tigheten oupphörligt lägger den farliga gåfvan
i deras bänder. Den renaste menniskokärlek
är ej i sådant fall mäktig att gifva en god
gålva, också blir välsignelsen derefter. Sam-
ma försigtighet är af nöden, då minderåriga
barn i husen och på gatorna, under otta nog
diktade bistorier om eländet hemma, söka få
ihop några styfrar. Penningarne stanva ej
sällan hos en supig far eller mor, som ut-
