1 0U
dessa menniskor? Vid blotta tanken derpå
blef hon så upprörd, att hon endast med
största ansträngning kunde tillbakahålla
sina tårar.
Hvarje minut, som förlänger en sådan
tryckande tystnad, hvari man sitter och
väntar på hvarandra, förefaller som en evig-
het. Man kan ej röra sig, emedan man
känner att det observeras af de andra;
hvarje suck hörs — det höres till och med
att man är för lugn: det höres och tydes
som hårdsinthet. Man sitter i den pin-
summaste spänning emedan ingenting ytt-
ras, och man bäfvar för att någonting skall
blifva sagdt.
Hvar och en af dem kände, att detta
ögonblick aldrig kom igen. De skiljemurar,
man sitter och bygger upp mellan hvar-
andra, växa oupphörligt, vår egen brotts-
lighet och skuld växer, växer med hvart
andedrag; detta inger först förtviflan och
slutligen harm; ty den som uppför sig på
detta sätt emot oss, är obarmhertig, elak,
och sådant kuuna vi ej tåla, icke förlåta...
Petra stod ej ut längre, antingen måste
hon skrika eller springa sin väg.
Då hördes klangen af bjellror från vägen,
straxt derefter sågs en man, klädd i varg-
skinnspels och åkande i en kappsläda med
skjutsgossen bakpå, ila förbi trädgården och
köra in på gården. Alla drogo en djup
suck och lyssnade efter befriaren! De hörde