1 0U dessa menniskor? Vid blotta tanken derpå blef hon så upprörd, att hon endast med största ansträngning kunde tillbakahålla sina tårar. Hvarje minut, som förlänger en sådan tryckande tystnad, hvari man sitter och väntar på hvarandra, förefaller som en evighet. Man kan ej röra sig, emedan man känner att det observeras af de andra; hvarje suck hörs — det höres till och med att man är för lugn: det höres och tydes som hårdsinthet. Man sitter i den pinsummaste spänning emedan ingenting yttras, och man bäfvar för att någonting skall blifva sagdt. Hvar och en af dem kände, att detta ögonblick aldrig kom igen. De skiljemurar, man sitter och bygger upp mellan hvarandra, växa oupphörligt, vår egen brottslighet och skuld växer, växer med hvart andedrag; detta inger först förtviflan och slutligen harm; ty den som uppför sig på detta sätt emot oss, är obarmhertig, elak, och sådant kuuna vi ej tåla, icke förlåta... Petra stod ej ut längre, antingen måste hon skrika eller springa sin väg. Då hördes klangen af bjellror från vägen, straxt derefter sågs en man, klädd i vargskinnspels och åkande i en kappsläda med skjutsgossen bakpå, ila förbi trädgården och köra in på gården. Alla drogo en djup suck och lyssnade efter befriaren! De hörde